# ID: svediakorp-gov415853
# author: Haug (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-07-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 758
# sentences: 36
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, kära fru kommissionär, kära kolleger!
I kväll kommer vi alltså att ha den gemensamma debatten om de tre utarbetade betänkandena, och när jag tittar mig omkring här så vet vi faktiskt alla vad vi kommer att säga, alltså inga nyheter.
Även kommissionären har lyssnat på oss mer än en gång, men låt oss säga det ännu en gång för protokollet: Tilläggs- och ändringsbudgeten är absolut oomstridd.
De viktigaste punkterna är: För det första pengar för 27 nya tjänster på forskningsområdet, för det andra OLAF: s tjänsteförteckning och de nödvändiga medlen i budgetmålen för rekrytering av ny personal, och för det tredje mer pengar än vad kommissionen har avsatt för stödet till Balkan.
Alltså, vi vill har mer än 100 miljoner ytterligare.
Detta har beslutats i samförstånd i budgetutskottet med hjälp av alla kolleger.
För lösningen när det gäller OLAF skall här ännu en gång kollega Herbert Bösch ha hjärtligt tack.
Han har arbetat hårt så att vi nu kunde nå denna kompromiss.
Att saldot från budgeten år 2000 resulterar i ett överskott på 11,6 miljarder euro är en anledning för parlamentet att ännu en gång peka på att man är mycket sparsam med budgeten, och för rådet är det en anledning att jubla.
Varför handlar det i betänkandet om egna medel, och varför finns de över huvud taget?
Vi, parlamentet, har tagit initiativet och uppmanat rådet att inför varje budgetförfarande, inför kommissionens budgetförslag, tala med oss om läget när det gäller unionens egna medel, märk väl tala och inte medbesluta.
Vi trodde att det skulle vara ett ganska rimligt krav, men långt ifrån, rådet vägrar, och det gör det i kväll med.
Det lyssnar nämligen inte!
Det vägrar också att tala med oss om Europeiska unionens intäkter.
Vi har alltså tittat på de egna medlen, utan att ha talat med rådet.
Det vi har fastställt för budgetåret 2001 skiljer sig inte från de tendenser som har visat sig föregående år.
De traditionella egna medlen och egna medel från mervärdesskatt avtar återigen i betydelse.
Medlemsstaternas överföringar enligt deras andel av bruttonationalinkomsten tilltar återigen.
Totalt täcks 98,3 procent av budgeten 2001 av de egna medlen.
Detta utgör 1,06 procent av bruttonationalinkomsten, alltså mycket mindre än den övre gränsen i budgetplanen på 1,27 procent.
Utvecklingen till en dominans av egna medel från bruttonationalinkomsten kan emellertid betraktas med blandade känslor.
Utvecklingen skulle kunna bidra till en mer rättvis ansvarsfördelning mellan medlemsstaterna, eftersom bruttonationalinkomsten sannolikt är den bästa indikatorn för att mäta nationalekonomins relativa välbefinnande.
Tittar man noggrant är det nu så att några medlemsstater finansierar 22, 29 eller till och med 33 procent av sina betalningar till den europeiska budgeten av de traditionella egna medlen, alltså av de pengar som i vilket fall som helst redan tillhör Europeiska unionen.
Utvecklingen förändrar karaktären på EU: s egna medel, vilka förvandlas från äkta egna medel till en slags bidrag från medlemsstaterna.
För det tredje, de bygger inte upp någon verkligt synlig koppling mellan unionen och medborgarna.
I morse, när den belgiske rådsordföranden, Guy Verhofstadt, talade, då öppnade sig mitt hjärta och jag slöt honom glatt till det, för även han ifrågasätter den indirekta finansieringen av Europeiska unionen.
Även han kräver mer öppenhet.
Även han vill att medborgarna skall få mer förtroende för Europeiska unionen, och till det hör en genomblickbar finansiering.
Vi vill ha finansautonomi på europeisk nivå, och vi vill arbeta för det nu.
Vi vill ha denna finansautonomi gemensamt och på jämställd fot med rådet, och vi vill vara med och medbesluta om den.
Vi vill i vilket fall som helst ha likaberättigande och vara en av budgetmyndighetens två grenar, vid alla utgifter och vid alla intäkter.
Vi vill ha fullständig budgetautonomi.
En europeisk skatt är kanske framtidsmusik i det här skedet, men det belgiska ordförandeskapet, den belgiske rådsordföranden, har krävt det.
Den belgiske finansministern stöder detta krav och till och med den tyske finansministern förkastar det inte rakt av längre.
Det betyder att en europeisk skatt kanske fortfarande är framtidsmusik, men om vi inte börjar spela den nu, då kommer vi inte längre att kunna dansa till den.
(Applåder)
