# ID: svediakorp-gov415848
# author: Coûteaux (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-07-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 435
# sentences: 13
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, mina damer och herrar!
Den alltmer instabila situationen som det som återstår av den jugoslaviska republiken befinner sig i, liksom, det måste man säga, hela Balkan, tvingar oss att i år, och sannolikt ännu längre, förlänga vårt stöd till länderna i området.
Den tvingar oss även, den borde framför allt tvinga oss, att se verkligheten med vårt misslyckande i ögonen, på nära håll, och ställa oss frågan om orsaken.
Orsaken är enkel.
Europeiska unionen har endast låtsats följa en fredslogik.
I verkligheten har den bara genom ett humanitärt tal täckt en verklig krigslogik, ett krig som var av intresse för flera makter och som syftade till att förstöra Jugoslavien, vilket för övrigt skedde på några år.
Men endast ett geopolitiskt resonemang skulle göra det möjligt att förstå detta.
Även om det är det enda sättet att förstå verkligheten i kraftförhållandena mellan nationerna, dvs. själva det diplomatiska livet, envisas vi med att vägra att genomföra någon geopolitisk analys.
Den skulle emellertid visa på en uppenbar verklighet, med tre makter som har sammanfallande intressen på Balkan.
Tyskland till att börja med, som aldrig undgått att det, efter såväl första som andra världskriget, var delvis emot dess intressen, åtminstone mot dess europeiska expansionism, som den jugoslaviska enheten inrättades; ett Tyskland som så snart dess återförening genomförts 1990 till stor del bidragit till att spränga det jugoslaviska låset i luften, dess gamla fiende, för att återfinna sina gamla slovenska och kroatiska allierade, två värdefulla gränsstater utmed Medelhavet, så där i förbigående.
På samma sätt fann Turkiet enkelt det albanska samförståndet och dess väpnade arm, som är UCK.
Turkiet tvingades på sätt och vis av hela den muslimska världen att återerövra mycket gamla positioner i det europeiska Balkan, och man gjorde det, självfallet i strid med Europas intressen, men i Förenta staternas intresse som, liksom varje herravälde, mycket väl vet att man måste söndra för att härska och som var, som är, tillfreds i dag genom att underblåsa mycket gamla konflikter, genom att återuppväcka gamla tvister i det som måste kallas ett stort Turkiet som är på väg att slå sig ned på Balkan, till skada för Grekland, det kan man förstå.
Europa har kort sagt motarbetat sig själv och det är ytterligare ett tecken på dess oförmåga, i mina ögon, att bedriva en rationell diplomati.
