# ID: svediakorp-gov415757
# author: Saïfi (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-07-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 251
# sentences: 14
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Årsrapporten om de mänskliga rättigheterna i världen ringar på ett bra sätt in de nuvarande utmaningarna.
Men Europeiska unionen bör tydligare bekräfta sina åtgärder på tre punkter.
Till att börja med erinrar historien om svårigheten att se till att mänskliga rättigheter respekteras i länder där ekonomisk utveckling inte förekommer eller är mycket svag.
Denna självklarhet måste framhävas ytterligare.
Det innebär att vi inrättar en metod för global utveckling som omfattar sammanlöpande kriterier kring något jag vill kalla " utvecklingsprincip ".
Vidare pekar man i betänkandet på ett antal länder som inte respekterar de mänskliga rättigheterna.
För att inte falla i fällan med två olika måttstockar och för att Europa skall vara trovärdigt i sitt agerande måste vi ytterligare betona de mänskliga rättigheternas odelbarhet innanför och utanför en stats gränser.
Vi måste avslutningsvis bli medvetna om det särskilda ansvaret hos de länder som uppnått en hög nivå av demokrati och utveckling och som i stället för att föregå med gott exempel fortsätter att kränka de mänskliga rättigheterna.
De utvecklade länderna måste föregå med gott exempel för utvecklingsländerna, och inte tvärtom.
Våra åtgärder är varaktiga.
Vi måste högt och tydligt bekräfta att de mänskliga rättigheterna är ett universellt värde och inte ett värde som beror på omständigheter.
På denna grund måste Europa absolut fundera över att inrätta en ingenjörsvetenskap för de mänskliga rättigheterna där hänsyn tas till vår politiska vilja.
Det är priset för Europas trovärdighet.
