# ID: svediakorp-gov415753
# author: Ferrer (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-07-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 282
# sentences: 10
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Först och främst vill jag gratulera Wuori och Cornillet till deras betänkanden och tacka för det fantastiska arbete de har genomfört.
Jag beklagar dock att Wuori i sitt betänkande inte nämner situationen för en av de mänskliga rättigheter som kränks allra mest, och som samtidigt är den mest bortglömda: rätten till utbildning, till att få den grundutbildning man behöver för att ta sig ur den underutveckling och fattigdom som så många barn och vuxna är dömda till att leva i, eftersom de inte garanteras utövandet av denna grundläggande rättighet.
Enligt uppgifter från Unicef har till exempel 130 miljoner barn aldrig gått i skolan och ytterligare 150 miljoner har påbörjat grundskolan, men de har slutat innan de har lärt sig läsa och skriva.
I de afrikanska länderna söder om Sahara ökar dessutom siffrorna för barn som inte går i skolan i stället för att minska.
Detta trots de mål som fastställdes vid Världskonferensen utbildning för alla i Jomtien år 1990 och i Världsforumet för utbildning som ägde rum i Dakar år 2000.
Vi kan inte fortsätta att vara likgiltiga inför denna verklighet, och vi får inte heller tysta ned det faktum att den politiska viljan i Europeiska unionen och i medlemsstaterna brister när man skall omsätta retoriken i de storslagna förklaringarna i budgetmedel.
Om vi säger oss försvara de mänskliga rättigheterna måste vi även försvara rätten till utbildning i alla dess aspekter.
Med samma iver som vi försvarar rätten till liv, avskaffandet av all slags diskriminering eller uttrycksfriheten.
Vi får nämligen inte glömma bort att de mänskliga rättigheterna är odelbara, oförytterliga och universella.
