# ID: svediakorp-gov415745
# author: Boumediene-Thiery (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-07-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 416
# sentences: 15
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Kära kolleger!
Även om antagandet av stadgan om de grundläggande rättigheterna förra året i Nice innebär ett framsteg för de mänskliga rättigheterna inom Europeiska unionen, utgör den bara en miniminorm för skydd som alla medborgare har rätt till.
Tyvärr är det fortfarande otillräckligt med tanke på tusentals människors misär, vare sig de är flyktingar, invandrare eller utan identitetshandlingar, men även kvinnor och barn.
Inte vid något tillfälle har staterna, vare sig de är europeiska eller inte, tillrättavisat eller dömt någon för de brott som begåtts.
Ett bevis på detta är de betänkanden som i dag överlämnats till oss: hur bra de än är, och vi kan tacka våra föredraganden, nöjer de sig med att räkna upp det stora antal fall där de grundläggande rättigheterna inger oro.
De mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna är universella och odelbara.
De skall inte kännas vid någon gräns eller nationalitet eller art.
Detta måste vi på nytt bekräfta med kraft och styrka.
Rättigheterna blir bara verklighet om alla medborgare är medvetna om att de finns, men de måste också känna förtroende för att de verkligen skall tillämpas och respekteras.
Det är därför nödvändigt att framhäva dem, men också att göra dem synliga och tillgängliga för alla.
För att de skall bli konstruktiva är det nödvändigt att inrätta en dialog med alla aktörer som berörs av erkännande, främjande och försvar av de grundläggande rättigheterna, särskilt de som ligger närmast de minst gynnade medborgarna, som är offer för diskriminering.
En annan nyckelfaktor ligger i ratificeringen av internationella instrument och deras försvagning i det dagliga livet: rätten att röra sig fritt, att leva i en familj, att vara medborgare.
Oavsett samhälle kan det bara utvecklas i fred och utan rättvisa finns ingen fred.
Bortom de generösa talen till förmån för de mänskliga rättigheterna kommer inget att ske utan en politisk vilja till verkligt lika rättigheter för alla de män och kvinnor som bidrar till rikedomen och till byggandet av Europa och till det europeiska medborgarskapet.
Snarare än att breda ut sig om de strukturer som Europeiska unionen skulle kunna skaffa sig i framtiden måste vi skaffa oss medel för att säkerställa respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, däribland de sociala och politiska rättigheterna, utan vilka principerna om rättsstaten och demokratin inte längre skulle ha någon betydelse.
