# ID: svediakorp-gov415738
# author: Dybkjær (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-07-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DA
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 337
# sentences: 14
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag vill tacka de två föredragandena för två utmärkta betänkanden.
Det stämmer som Swiebel, en av talarna, sade att de överlappar varandra, men det tycker jag egentligen inte gör så mycket.
Jag tycker man kan säga att de kompletterar varandra, men framför allt bildar de ju ett fantastiskt bra underlag för en vidare diskussion ute i Europa.
Michel var inne på att det finns ett stort avstånd mellan EU och medborgarna och lyfte fram det irländska exemplet.
Jag kommer ju från Danmark och där kan man mycket väl förstå vad resultatet av folkomröstningen på Irland var ett uttryck för, men situationen är ju den samma i andra länder där det inte hållits några folkomröstningar.
Jag tror inte att man överhuvudtaget hade kunnat genomföra t.ex. den europeiska monetära unionen om man hade hållit en folkomröstning i Tyskland, eftersom denna tydligt hade visat att tyskarna var emot.
Så i och för sig har vi alla samma problem, vilket naturligtvis förstärks av att vi här i denna församling liksom i alla andra ständigt påpekar att mycket måste ändras, att det inte är bra ställt med demokratin etc.
Men vi skulle kunna utnyttja dessa två betänkanden till att konstatera att det finns någonting verkligt bra i Europa, att det finns någonting här som fungerar utomordentligt väl.
Vi har lyckats med att formulera en del principer som hittills 15 länder har enats om - kanske 27 efter utvidgningen.
På vilken annan plats i världen har man lyckats med denna prestation?
Ingenstans.
Jag tycker det är en fantastiskt bra idé att Cornillet har tagit denna stadga som utgångspunkt, eftersom det ger en utmärkt måttstock för hur det går med utvecklingen av våra rättigheter här i Europa.
Jag anser att stadgan kan användas som indikator för utvecklingen och om vi sedan regelbundet går igenom stadgan en gång per år skulle vi verkligen kunna få en uppfattning om utvecklingsläget.
