# ID: svediakorp-gov415730
# author: Swiebel (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-07-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 606
# sentences: 26
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Som skuggföredragande för min grupp för Cornillets betänkande, som jag för övrigt vill framföra hjärtliga lyckönskningar till för resultatet av hans arbete, inriktar jag mig på frågan om respekt för de mänskliga rättigheterna i länderna inom Europeiska unionen själv.
När vi ser på de uppgifter som ligger på bordet, då är det två problemkomplex som framträder.
För det första finns det även denna gång många rapporter om dåligt uppförande hos statstjänstemän, som polistjänstemän, fängelsepersonal, säkerhetstjänster och hos tjänstemän som har att göra med behandlingen av asylsökande.
För det andra finns det anmärkningsvärt många rapporter om orättvis behandling och diskriminering, framför allt av personer som tillhör så kallade " svaga " grupper i samhället.
Rasistiskt våld mot utlänningar är det mest påtagliga uttrycket för denna företeelse, men det handlar lika väl om kvinnohandel, diskriminering på arbetsplatsen, för att inte bara tala om homosexuella, för det har jag hört nog om nu.
Tyvärr diskuterades denna innehållsmässiga sida av människorättsproblematiken i Europeiska unionen inte alls eller i mycket ringa utsträckning under förberedelsearbetet i utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter.
All uppmärksamhet gällde på vilket sätt betänkandena om mänskliga rättigheter i Europaparlamentet skall komma till stånd i framtiden.
Jag uppskattar verkligen föredragandens, Cornillets, ansträngning och uthållighetsförmåga, men jag anser ändå att medlet hotar att skjuta över målet.
Diskussionen om uppläggningen och organiseringen av detta arbete i framtiden kostade mycket tid och energi och kom under för starkt tryck.
Det föreföll nästan som om vi nått en kompromiss, men delar gick förlorade, och nu kan vi inte annat än hoppas att det kommer att gå bra med ändringsförslagen ändå.
Vissa aspekter i diskussionen är ännu inte färdigdiskuterade, och jag skulle därför vilja ta upp några av dessa punkter.
För det första valet av stadgan om Europeiska unionens grundläggande rättigheter som utgångspunkt för betänkandet.
Detta val, vilket i sig är självklart, får dock inte bli någon tvångströja.
Diskussionen om räckvidden för de mänskliga rättigheterna och begreppet mänskliga rättigheter pågår fortfarande.
Även mänskliga rättigheter är en fråga om levande rätt.
Dessutom får vi inte glömma bort att även medlemsstaterna är bundna av Europarådets, Förenta nationernas och de specialiserade organens fördrag om mänskliga rättigheter.
De iakttagelser som görs av de kontrollerande organen i fråga om dessa fördrag borde för övrigt spela en mycket större roll i parlamentets överläggningar.
För det andra frågan om vem som gör vad.
Inom parlamentet ägnar sig två utskott åt detta ärende.
Det framgår här också: utskottet för utrikesfrågor, mänskliga rättigheter, gemensam säkerhet och försvarspolitik samt utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor.
Det förekommer en hel del överlappning såväl i slutsatserna som i tematiken, överflödigt och dubbelt arbete utförs och det pågår en smaklös konkurrens om folk och medel.
Det kräver ett ingripande av de behöriga organen i parlamentet för att få till stånd en bättre samordning på flera områden.
Min tredje fråga lyder: Var skall man omnämna de länder i Europeiska unionen där det finns bekymmer när det gäller efterlevnaden av de grundläggande rättigheterna?
Med tanke på själva övervakningsmekanismens natur förefaller enligt min uppfattning det enda lämpliga svaret vara: i själva resolutionen och inte gömma undan dem i en motivering, vilket var föredragandens ursprungliga avsikt.
Jag anser att det strider mot det faktum att vi varje månad slår tredjeländer på fingrarna i fråga om kränkningar av de mänskliga rättigheterna.
