# ID: svediakorp-gov415724
# author: Frassoni (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-07-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 360
# sentences: 14
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Europaparlamentets roll i en fråga som mänskliga rättigheter är traditionellt att vara en form av den internationella gemenskapens öga och en sporre i förhållande till unionens institutioner.
Många anser att det är fullständigt onödigt, men jag anser att de har fel.
I dag kan man göra mer än i går och absolut mindre än i morgon, och redan det är mycket viktigt.
Respekten för de individuella rättigheterna måste, lite grann som för den hållbara utvecklingen, på ett strukturerat sätt och enligt en verklig strategi, bli en fullständig del av unionens utrikespolitik, såväl när det gäller ekonomiska förbindelser som politiska.
Detta är ännu inte fallet, vilket föredragande Wuori betonar, men vi gör framsteg.
Jag välkomnar för övrigt med övertygelse det goda samarbete som Wuori lyckats inrätta med de icke-statliga organisationerna på de mänskliga rättigheternas område.
För att Europa på ett trovärdigt sätt skall kunna växa fram, som en union som bygger sina åtgärder på respekten för de mänskliga rättigheterna och på en hållbar och solidarisk ekonomisk utveckling, måste vi överge allt hyckleri och all tvetydighet.
I politiska förbindelser med länder som Kina och Ryssland, men även Saudiarabien, Förenta staterna och många andra, måste vi verkligen vara mycket tydliga: man kan inte vara oberörd inför det faktum att man i dessa länder avrättar fångar, massakrerar civila som gjort misstaget att tillhöra etniska eller politiska minoriteter, man hindrar kvinnor från att leva fritt och man torterar urskillningslöst.
Patten talade om dessa aspekter och jag hoppas att hans tal snart kommer att följas av handling.
Michels tal lugnar oss när det gäller de sex kommande månaderna, och jag hoppas ännu längre.
Jag skulle gärna vilja ställa honom en mycket direkt fråga: kommer Belgien att inom ramen för Förenta nationernas generalförsamling inleda ett europeiskt initiativ som syftar till att godkänna en resolution om ett moratorium om avrättning?
Som ni vet gjorde det finländska ordförandeskapet ett första försök redan 1999 men initiativet misslyckades.
Vad tänker ni göra åt detta, herr Michel?
