# ID: svediakorp-gov415720
# author: Vitorino (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-07-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,092
# sentences: 39
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(FR) Herr talman, mina damer och herrar parlamentsledamöter!
Jag skulle först av allt vilja gratulera föredragande Cornillet, liksom utskottet för mänskliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor, för kvaliteten i det betänkande som i dag lagts fram för godkännande i parlamentet.
Jag skulle, som min kollega Chris Patten redan gjort, vilja ansluta mig till gratulanterna, till de åtaganden som gjorts av Louis Michel i hans egenskap av företrädare för rådet, när det gäller såväl skydd av grundläggande rättigheter som utrikespolitik och unionens inre politik.
Jag fäster särskilt er uppmärksamhet och era funderingar på en extra betydelsefull mening: " Unionen skall föregå med gott exempel innan den läxar upp någon annan ".
Ambitionen i betänkandet från utskottet för mänskliga fri- och rättigheter som omfattar ett stort antal grundläggande rättigheter var i år särskilt hög, och man måste konstatera att målsättningen har uppnåtts.
Betänkandet bygger på en ovanligt rik och detaljerad motivering.
Den åtföljs bl. a. av ett stort antal relevanta rekommendationer som skulle göra det möjligt att avsevärt förbättra skyddet av de grundläggande rättigheterna i unionen.
Jag vill också välkomna strukturen i betänkandet, som troget följer strukturen i stadgan om de grundläggande rättigheterna.
Detta sätt att angripa frågan förefaller mig helt rätt.
Det kommer utan tvekan att bidra till att främja en gemenskapskultur när det gäller skydd av grundläggande rättigheter.
Jag är personligen övertygad om att detta betänkande från parlamentet under årens lopp kommer att bli en av de prioriterade möjligheterna att kontinuerligt och objektivt bedöma situationen för de grundläggande rättigheterna i unionen.
En sådan bedömning är särskilt nödvändig för att bibehålla och utveckla området för frihet, säkerhet och rättvisa.
Vi vet alla, och vi upprepar det gärna, att ett verkligt skydd av de grundläggande rättigheterna är ett villkor för att kunna utveckla ett område där den fria rörligheten för personer verkligen kan garanteras.
Vi förfogar för övrigt över rättsliga instrument för detta: Stadgan som proklamerades i Nice, men även artikel 6 i unionsfördragen, som hänvisar till Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna och medlemsstaternas gemensamma konstitutionella tradition, liksom för övrigt artikel 7 i fördraget, vilken kommer att förstärkas ytterligare av Nicefördraget när det träder i kraft.
Vi måste alltså skaffa oss medel för vår politik.
Kommissionen kan bara mycket varmt välkomna de olika förslag som tas upp i betänkandet, särskilt när de syftar till att införa de tekniska verktyg som gör det möjligt att tillhandahålla expertkunnande på området.
Kommissionen har noga noterat rekommendationerna som mer eller mindre direkt lämnats till oss: utse en kommissionär ansvarig för de grundläggande rättigheterna i unionen och genomföra en politik som är knuten till inrättandet av området för frihet, säkerhet och rättvisa, å ena sidan, omorganisera enheter med ansvar för uppföljning av stadgan, å andra sidan.
Dessa två rekommendationer har en obestridlig logik och förtjänar en fördjupad diskussion.
Jag kan försäkra er, herr Cornillet, mina damer och herrar parlamentsledamöter, att jag skall uppmuntra till en politisk diskussion inom kollegiet om dessa två frågor.
När det gäller den första rekommendationen har jag redan betonat kopplingen mellan skyddet av de grundläggande rättigheterna och området för frihet, säkerhet och rättvisa.
Jag kan därför bara instämma i att vi behöver inleda en diskussion i ämnet i samband med omorganisationen av det kollegiala systemet som pågår sedan förändringarna i Amsterdamfördraget och innan bestämmelserna i Nicefördraget träder i kraft, bl. a. inför den kommande utvidgningen.
Jag befinner mig i en ställning där jag kan bedöma hela betydelsen och behovet av dessa förändringar och det nya förhållandet när det gäller grundläggande rättigheter som kommer att inrättas mellan unionens organ och institutioner och medlemsstaterna, inom ramen för tillämpningen av artikel 7.
När det gäller den andra rekommendationen fäster jag parlamentets uppmärksamhet på ett internt meddelande som antogs av kollegiet i mars och där man kräver att stadgan tillämpas strikt inom kommissionens hela verksamhet.
Man har särskilt bett enheterna att se till att de texter som föreslås eller antas av kommissionen skall granskas i förväg med hänsyn till stadgan.
Denna granskning skulle konstateras genom att ett standardbeaktande införs, för de förslag som har en uppenbar koppling till skyddet av de grundläggande rättigheterna.
Detta har för övrigt gjorts i olika förslag som nyligen överlämnats till parlamentet och rådet.
Det är inte möjligt för mig att ta parti när det gäller det stora antalet rekommendationer i förslaget till resolution beträffande de olika kapitlen i stadgan.
Dessa rekommendationer, som huvudsakligen riktas till medlemsstaterna, förefaller mig personligen inom räckhåll och de bör, som jag sade, avsevärt kunna förbättra skyddet för de grundläggande rättigheterna i unionen.
Vi vet att demokratin är en modell som aldrig uppnås, men det är framför allt en modell som man måste närma sig.
Det är i detta perspektiv med gradvis närmande som jag tror att dessa rekommendationer skall förstås av medlemsstaterna.
Inte som kritik, utan som förslag till att förbättra skyddsnivån för de grundläggande rättigheterna i Europeiska unionen.
Kommissionen har också noterat de rekommendationer den har fått när det gäller det europeiska medborgarskapet, särskilt när det gäller punkterna 122 och 123 i betänkandet.
Jag vill betona att omstöpningen av de gällande texterna beträffande fri rörlighet för personer, som hänvisas till i punkt 123, är föremål för ett förslag från kommissionen som överlämnades till parlamentet och rådet i slutet av förra veckan.
Jag hoppas att en snabb granskning av dessa förslag under det belgiska ordförandeskapet, vilka är viktiga för att garantera en verklig rätt till fri rörlighet och rätt till uppehälle i medlemsstaterna, kommer att kunna äga rum enligt medbeslutandeförfarandet.
Herr talman, mina damer och herrar parlamentsledamöter!
De grundläggande rättigheterna är utan tvivel identitetskortet för en europeisk social och politisk modell vars värderingar vi vill bevara, inte enbart i ett försvarsperspektiv utan framför allt i ett proaktivt perspektiv, samtidigt som vi tillstår att det är nödvändigt att anpassa dem till en värld i djup förvandling.
Europas framtid måste byggas genom att de grundläggande rättigheterna placeras i centrum av den fundamentala politiska kompromissen och genom att visa på den grundläggande rollen för människans värdighet och en humanistisk syn på det europeiska politiska projektet.
(Applåder)
