# ID: svediakorp-gov415684
# author: Souchet (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-07-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 422
# sentences: 15
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(FR) En resolution från Europaparlamentet om toppmötet i Göteborg skulle ha kunnat vara användbar om den hade rättat in sig i ledet jämfört med det självsvåld som visades av rådet i dess slutsatser om resultatet av den irländska folkomröstningen om Nicefördraget, som är en ny illustration av ett antidemokratiskt avsteg från den europeiska konstruktionen som är mycket oroande.
Det är tyvärr inte fallet.
Alla diskussioner om Europas framtid, och särskilt utvidgningen, borde ändå hädanefter ta hänsyn till detta entydiga röstresultat.
Hur kan man beklaga den till stor del antidemokratiska karaktären hos den nuvarande Europeiska unionen, och påstå sig vilja åtgärda det utan att börja med att respektera den vilja som tydligt uttryckts av folken och, i detta fall, av det enda folk som uppmanats att uttala sig genom folkomröstning, en i högsta grad demokratisk process, om det nya fördraget?
Det irländska folkets beslut som kom efter två folkomröstningar, och som redan visat på den ökande klyftan som uppstår mellan Europa sådant det är och det Europa som de europeiska folken vill ha, borde ge effekten av en hälsosam chock.
Den slutsats man måste dra av den irländska folkomröstningen är att ett hållbart Europa bara kan byggas på respekten för nationella demokratier.
Det är brådskande att fullständigt återuppta den europeiska konstruktionen, på helt andra grunder än de från Nice, som borde utgöra den yttersta inkarnationen av en process som inleddes med Enhetsakten och fortsatte med Maastricht och Amsterdam, för att leda till ett Europa som i dag avvisas av dess folk.
Det är uppenbarligen inte den riktning som det belgiska ordförandeskapet avser att ta.
För att lösa de demokratiska bristerna inom unionen föreslår ordförandeskapet att en europeisk skatt skall inrättas, trots att enbart de nationella parlamenten är demokratiskt bemyndigade att tillstyrka skatt.
Ordförandeskapet förespråkar ett sätt att utarbeta det framtida fördraget inom ramen för instanser vars demokratiska berättigande är, om inte tveksamt, så åtminstone mycket indirekt.
Ordförandeskapet förhöjer euron, vars införande inte önskats av något folk och som i stället utgör en emblematisk illustration av ett Europa som påtvingas folken och inte önskas av dem.
Man tycks inte ha tagit till sig den irländska erfarenheten.
Förr eller senare måste man ändå lyssna till folken.
Ju fortare desto bättre, om man vill att de på nytt tar till sig en europeisk idé som de i dag avlägsnar sig ifrån.
