# ID: svediakorp-gov415681
# author: Martinez (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-07-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 446
# sentences: 5
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(FR) Genom att plagiera rapporten från Europeiska rådet i Göteborg den 15 och 16 juni 2001 erbjuder den gemensamma resolutionen som blandar gröna, rosa, vita liberaler och violetta från den kristna demokratin - dvs. en synkretisk och politisk majoritet som går från herrar Schröder-Jospin till herrar Aznar-Chirac via die Grünen, Joschka Fischer och Dominique Voynet och Alain Madelins ultraliberala - uppenbarligen en handel med gamla ord, koncept och problem - alltifrån dödsstraffet (punkt 32) till " skattepaketet " (punkt 25), via bananerna (punkt 30), Léotards diplomatiska resa till det som blivit f.d. jugoslaviska republiken Makedonien (punkt 42), utan att för den skull glömma den resterande gemensamma jordbrukspolitiken, utvecklingsstödet, Kyoto, USA: s skattebedrägerier, skatteparadisen i Västindien, utvidgningen eller behovet av ett konvent - till outsagt minne av Philadelphia 1787 - för att anta en europeisk konstitution 2004.
Men detta uppbart oenhetliga krimskrams döljer de två huvudidéerna från den oligarkiska sekt som styr oss, nämligen föraktet för folket och strävan efter en dunkel " världsledning ".
Det brysselska Europafederala oligarkiska föraktet för folken uttrycks både i punkt 3, genom att man vägrar att respektera de tydliga konsekvenserna av den irländska folkomröstningen som analyseras som en återvändsgränd som kräver att man " hittar en utväg ", och i punkt 9, där folkens spontana avvisande av de världsomspännande avarterna - från Seattle till Göteborg, via Prag, Nice, Davos, Washington, Salzburg eller kanske i morgon Genua - fördöms som en " provokation ", och man glömmer att rätten till " motstånd " mot det ekonomiska förtrycket, som världsmarknaden utövar mot kvinnor och män vid Marks &amp; Spencers och Danone, via Moulinex, Michelin, Vilvorde, Alcatel, Ericsson eller AOM, är en av de friheter som bekräftas två århundraden före den europeiska stadgan, som för enbart de rika proklamerar formella rättigheter som arbetslösa, utslagna ungdomar och åldringar utan tillgångar inte för sin del finner grundläggande.
De nio punkter som ägnas åt den hållbara utvecklingen - med till och med ett världstoppmöte i Johannesburg 2002 - döljer dessutom dåligt, utan dunkelheten i detta oklara koncept som blivit en katekismens referens, strävan efter ett världsuppförande som mirakulöst skulle lösa problemen, bl. a. för Afrika, med underutveckling, aidsepidemi, ekonomiskt slaveri eller fattigdom som avsiktligt upprätthålls av frihandelsivrarna som inte betalar bomullen, kakaon, kaffet och alla råvaror till sitt rätta pris, dvs. priset för livet för dessa människor vars arbete man exploaterar.
