# ID: svediakorp-gov415619
# author: Katiforis (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-07-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 588
# sentences: 20
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Vi ser med särskild oro på att de väpnade konflikterna fortsätter i ett land som gränsar till mitt eget, samtidigt som intensiva förhandlingar pågår just för att finna en definitiv lösning på de meningsskiljaktigheter som har orsakat konflikterna.
Att skilja folken åt och att efter något krig eller någon revolution stänga in folken bakom befästa gränser, som för övrigt ingen anser vara definitiva, så att även dessa så småningom blir källor till nya konflikter, utgör tyvärr den historiska erfarenheten i vårt område på Balkan.
Den etniska rensningen har under århundraden utgjort metoden för genomdrivande av dessa lösningar.
Det vi ser i vårt grannland är en upprepning av det urgamla receptet, denna gång med de organiserade, beväpnade, albanska extremisterna som huvudaktörer vilka, liksom alltid, utnyttjar det ofta berättigade etniska missnöjet hos många men obeväpnade landsmän för att driva dem till att tillintetgöra de andra etniska grupperna.
Europeiska unionen har framträtt som det historiskt sett senaste inslaget i regionen och stöder vissa principer vilka, om de verkligen kan drivas igenom, kommer att rädda regionen från sin historiska mardröm.
För att de moderna europeiska lösningarna skall kunna bli gällande måste folken med annan etnisk tillhörighet övertygas om att överge åtskiljande och instängande bakom gränser och godta samexistens under samma stats tak.
Denna insiktsfulla princip prövas i dag i två länder i regionen, nämligen i före detta jugoslaviska republiken Makedonien och på Cypern.
Vinsterna för folken med en lösning av europeiskt slag skulle vara ovärderliga; de förutsätter dock ett avskaffande av det väpnade våldet som metod för utpressning för framtvingande av en historisk utveckling, och på denna punkt har inte Europeiska unionen utmärkt sig, vare sig när det gäller Cypern eller före detta jugoslaviska republiken Makedonien.
EU har inte visat kraftfullhet gentemot dem som utövar våld - eller så visar man sin kraft ensidigt.
Avskaffandet av våldet sker inte genom konferenser, tal och besök, särskilt inte då detta åtföljs av att internationella skyldigheter upphävs; det sker inte genom att man ger efter för de gamla kolonialmakternas frestelser och tar till sig och gynnar beväpnade män från en viss etnisk grupp.
Man har intryck av att Nato agerar som om de beväpnade albanerna skulle utvecklas till regionens gurkha.
Det var en skyldighet för styrkorna som ingrep i Kosovo att avväpna UCK - de gjorde det dock inte.
Det var deras skyldighet att upprätta en säkerhetszon runt Kosovo - de gjorde det dock inte eller så gjorde de det ensidigt på bekostnad av serberna och godtog att UCK kom och gick okontrollerat.
Det är känt att UCK stärks ekonomiskt också av narkotikahandel och insamlingar som genomförs i våra länder.
Det skrevs i pressen att den amerikanska regeringen frös albanska konton genom vilka UCK finansierades.
De europeiska länderna har inte gjort något sådant.
Hur kan vi vänta oss att det väpnade våldet skall avskaffas och förlora sin prestige i folkens ögon då vi godtar de gynnade beväpnade männen på sätt som sker i Jugoslavien eller en trettioårig ockupationsarmé som på Cypern?
Så länge vi inte visar nödvändig beslutsamhet är det hyckleri att säga till folken på platsen, vilka befinner sig i konflikt, att de är ansvariga för tragedierna som drabbar dem.
De är ansvariga men också vi, herr kommissionär, är medansvariga för den historiska mardröm som åter har vaknat på Balkan.
