# ID: svediakorp-gov415579
# author: Wurtz (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-07-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 603
# sentences: 25
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman, herr rådsordförande, herr kommissionsordförande!
Jag uppskattade att ni, herr rådsordförande, ärligt erkände det som ni med rätta kallade " en identitetskris " för Europa mellan våra landsmän och Europeiska unionen, och att ni betonade behovet av att ta deras önskemål på allvar - som ni sade - om att försona medborgarna med Europa.
Det blir en variation jämfört med de alltför ofta förekommande lugnande tal som, genom att slipa bort alla motsättningar, blir ohörbara för folket.
Vad är mer normalt än att genom erfarenhet i livet få uppleva uppkomsten av nya frågor som kräver anpassningar, innovationer och ibland ifrågasättande av det som man trodde sig ha uppnått?
Ingen fråga får vara tabu: man måste erkänna problemen, betonade ni.
Tillåt mig att i den andan ta upp några frågor som återkommer allt oftare i den debatt som orsakas av omsvängningen i konjunkturen, som i sin tur drabbar Europeiska unionen.
Dessa frågor har enligt min mening sin fullständiga plats i den brainstorming som ni vill främja under ert ordförandeskap.
Man har exempelvis upprepat för oss att euroområdet i huvudsak var skyddat mot effekterna av den amerikanska ekonomins nedgång.
Men man måste i dag konstatera att det inte alls stämmer.
Det är en inte oväsentligt felaktig diagnos.
Hur skall man tolka det?
Vilken lärdom bör man ta av detta när det gäller ekonomisk och monetär politik, så att den europeiska ekonomin blir mindre indragen i den amerikanska finansbubblan, vars spricka nu nått oss?
Jag erinrar om att det europeiska kapitalets blödning mot Förenta staterna har multiplicerats med nio på sex år, och uppgick förra året till 220 miljarder dollar.
Ett annat exempel som Duisenberg själv erinrar om i sammanhanget: i motsats till den amerikanska federala reserven, vars mandat innebär att reagera till förmån för sysselsättning och tillväxt, har inte Europeiska centralbanken fått i uppdrag att ta hand om dessa problem, som ändå står i centrum för allas oro.
Vet européerna det?
Och vad tycker de egentligen om det vid ett tillfälle när arbetslösheten ökar och tillväxten minskar?
Finns det inga frågor att ställa sig på området?
Ytterligare ett exempel: stabilitetspakten för budgeten kräver att staterna för en ransoneringspolitik för de offentliga och sociala utgifterna.
Kommer inte en fortsatt enkel sådan politik under kommande period att underhålla den ekonomiska nedgången vid ett tillfälle när vi i stället behöver stimulera tillväxten?
Vilken översyn av de vanliga kriterierna eller deras genomförande kan man tänka sig för att överbrygga detta motsatsförhållande?
Rent allmänt är den verkliga fråga som den nya ekonomiska konjunkturen ställer och påtvingar oss - en ekonomi som snabbt förändras - enligt min uppfattning denna: hur politiskt kreativa kan vi vara för att undvika att gå i riktning mot allvarligare spänningar i vart och ett av våra samhällen, eller till och med mellan vissa av våra stater och, av ännu större anledning, med kandidatländerna?
Svaret på denna fråga kan inte finnas inom ett förslag av typen val av kommissionsordförande med allmän rösträtt.
Jag tror att man måste ge sig på den hårda kärnan i den nyliberala modellen, som alltför mycket påverkar vår europeiska konstruktion, och att vi måste inte bara lyssna till utan även ta med de sociala aktörerna och medborgarna i denna nödvändiga förändring.
Herr rådsordförande!
Jag skulle vilja veta hur långt djärvheten och modet sträcker sig hos det belgiska ordförandeskap ni inviger i dag?
