# ID: svediakorp-gov415574
# author: Prodi (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-07-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,825
# sentences: 88
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(IT) Fru talman, herr statsminister, ärade parlamentsledamöter!
Det är med stor glädje jag inleder samarbetet med det belgiska ordförandeskapet.
Herr statsminister!
Ni inleder ert arbete i en period som är speciellt känslig.
Vi har nu gått in i den sista fasen av förberedelserna inför övergången till sedlar och mynt i euro, det mest konkreta uttrycket för Europeiska unionen som någonsin har förekommit.
Belgien vet att det kan lita på att kommissionen och de europeiska institutionerna kommer att samarbeta så att denna händelse, som det är rätt att kalla historisk, blir en stor framgång.
Vi går också beslutsamt vidare mot utvidgningen av unionen, som ni, herr statsminister, påpekade för ett par minuter sedan.
Anslutningsförhandlingarna har kommit fram till en mycket känslig punkt, där man förhandlar om de allra mest komplicerade kapitlen.
Samtidigt, och just för att förbereda unionen för utvidgningen, är medlemsstaterna i färd med att ratificera Nicefördraget.
Men den folkomröstning som nyligen genomfördes i Irland har gett oss en påminnelse om att ratificeringen inte är en självklarhet.
Men detta kommer vi att ägna mer uppmärksamhet längre fram.
Herr statsminister, fru talman!
Vid toppmötet i Laeken kommer vi åter att granska de framsteg som unionen gjort när det gäller att förverkliga sin sociala dagordning.
Ett konkret förverkligande av den, utan några uppehåll, är av avgörande betydelse om vi verkligen skall lyckas skapa en dynamisk och konkurrenskraftig europeisk ekonomi under detta decennium, och samtidigt garantera att vår sociala modell även i framtiden är förankrad i principerna rättvisa och hållbarhet.
Jag instämmer i den särskilda uppmärksamhet som det nya ordförandeskapet ägnar inte bara de nödvändiga ansträngningarna att skapa full sysselsättning, utan också den lika omistliga förbättringen av arbetets kvalitet.
Att modernisera pensionssystemen och de sociala trygghetssystemen är även det viktiga inslag i vår sociala dagordning.
Kommissionen godkände i går ett meddelande där vi föreslår en strategi som integreras på europeisk nivå i syfte att ta itu med en av det samtida samhällets viktigaste utmaningar.
Vi arbetar också på att bekämpa fattigdom och social utstötning.
Det gläder mig att se att den belgiska regeringen i sin roll som ordförandeland kommer att sträva mot dessa mål.
Jag delar framför allt den oro som ligger bakom denna målsättning: i Europa ökar klyftan mellan rika och fattiga med en alarmerande hastighet.
Det är vår skyldighet att stoppa den tendensen.
Om vi skulle hålla fast vid samma ekonomiska och sociala politik så skulle vi riskera just de värderingar som ligger till grund för den europeiska sociala modellen, dvs. solidariteten.
Utvecklingen mot ett samhälle som blir allt mer uppdelat kan observeras inte bara i Europa utan också i större skala, i samband med en hel kontinent, den afrikanska, som har förlorat kontakten även med utvecklingsländerna - något som ni, herr statsminister, klart påpekade i ert framförande.
Vi måste göra vårt yttersta för att stoppa denna orättvisa utveckling och ge röst och rättigheter åt dem som varken har röst eller rättigheter.
Ärade parlamentariker, herr statsminister!
Toppmötet i Laeken och de förklaringar man gör där har mycket stor betydelse även av en annan anledning.
I Laeken måste vi bestämma hur vi skall strukturera andra etappen i diskussionen om Europas framtid.
Detta är en diskussion som är av grundläggande betydelse och som får omfattande konsekvenser.
Jag är särskilt nöjd med att den, till skillnad från den som ägde rum för sex månader sedan, kommer att redovisas via alla tillgängliga medier.
Äntligen börjar våra medborgare, tillsammans med sina ledare, inse hur viktiga dessa problem är för deras egen framtid.
Herr statsminister, ni sade själv nyligen i ett offentligt anförande, att " unionen har förvandlats till ett virrvarr av institutioner och instrument ".
Jag har det föga avundsvärda privilegiet att dela den oron.
Om analysen är självklar borde man nu öppet och fritt föreslå och diskutera de åtgärder som krävs.
Ingen borde längre kunna inbilla sig att man kan lösa dessa problem bakom stängda dörrar.
Enligt min mening är det enda sättet att reformera institutionerna på ett godtagbart vis att inrätta ett konvent i Laeken.
Statscheferna har även talat om ett forum, men jag föredrar personligen ordet konvent -
(Applåder)
som på ett partsammansatt sätt samlar företrädare för regeringarna i medlemsstaterna och i kandidatländerna - jag upprepar, även från kandidatländerna - företrädare för de nationella parlamenten, Europaparlamentet och kommissionen.
Detta konvent skulle vara den bästa modellen för att komma fram till de bästa lösningarna på de allvarliga europeiska problemen.
Ärade parlamentsledamöter!
Det är inte bara Europas framtid som de europeiska medborgarna måste ha full kontroll över, utan de måste också förstå vilka förändringar som krävs.
Irlands " nej " till Nice är bland annat en tydlig signal om att vi måste överbrygga klyftan mellan institutionerna och medborgarna.
De europeiska medborgarna vill ha en union som lever upp till deras nya krav, som går betydligt längre än en ekonomisk integration av kontinenten, något som numera till största delen är uppnått.
De vill ha en öppen och begriplig union - och detta innebär att vi måste förenkla våra rutiner och våra fördrag - och där de olika institutionernas behörigheter är väl definierade och besluten tas på rätt nivå.
De vill se en union som garanterar livskvalitet och den typ av samhälle som de önskar.
De vill se en union som klart redovisar för dem politikens resultat och som korrekt använder unionens resurser.
Deras krav på en bättre demokratisk kontroll av unionens institutioner är fullt legitima.
Konventet bör även ta upp även denna fråga.
Förklaringen från Laeken bör därför även innehålla en ambitiös och uttömmande dagordning för detta konvent och bestämma dess arbetsmetoder och tidsfrister.
Mina damer och herrar, den ståndpunkt jag nyligen redovisade apropå Nicefördraget och den irländska folkomröstningen har gett upphov till en viss oro, även i denna församling.
Alltsedan början av mitt mandat har jag lagt den största vikt vid de politiska och institutionella förbindelserna mellan kommissionen och parlamentet.
Jag är helt övertygad om att de måste bygga på en anda av samarbete och uppriktighet.
Låt mig alltså avsluta med att säga ytterligare några ord om ratificeringen av Nicefördraget.
En union som består av 25 eller ännu fler medlemmar kan inte fungera med de nuvarande strukturerna och med de nuvarande metoderna för beslutsfattande.
Därför har jag alltid hävdat att när det gäller det projekt som den nuvarande kommissionen anser ha absolut prioritet, dvs. unionens utvidgning, måste vi som ett absolut minimum införa de institutionella förändringar som vi med sådan möda lyckades komma fram till i Nice.
Det är nödvändigt att påpeka att problemet med utvidgningen inte bara är en intern europeisk fråga.
Vi sätter i och med detta beslut vår roll som ideellt och politiskt föredöme för en stor del av världen på spel.
Kandidatländerna gör å sin sida stora ansträngningar - ansträngningar utan motstycke - för att kunna bli medlemmar av unionen.
Unionen måste därför vara i stånd att på ett bra sätt ta emot sina nya medlemmar.
Detta innebär att vi måste revidera vårt institutionella system och vår beslutsprocess.
Det är därför som - även om det inte lever upp till förväntningarna - Nicefördraget är nödvändigt för utvidgningen.
Därför upprepar jag det som jag redan har framfört flera gånger i denna kammare, nämligen min förhoppning att fördraget ratificeras före nästa års utgång, i full respekt för de åsikter som uttrycks under demokratiska former av våra medborgare.
Det irländska folket har nyligen sagt sin mening om fördraget.
Jag vill inte gå in på detaljer i debatten som föregick, åtföljde och följde på folkomröstningen.
Jag nöjer mig med att påpeka att jag är övertygad om, framför allt efter min resa till Irland, att unionen inte utgör något hot för de nationella identiteterna.
Tvärtom är vår verkliga styrka denna gemenskap med olikheter.
Efter mitt besök i Irland kan jag emellertid försäkra att det irländska folket inte är motståndare till utvidgningen.
Men under alla omständigheter väcker detta " nej " - vars betydelse vi inte får underskatta - en viktig fråga, som vi inte kan undanhålla från er: vad gör vi om Nice inte skulle bli ratificerat, trots våra ansträngningar?
För vissa har det inte varit lätt att motstå frestelsen att säga att frågan inte är aktuell.
Ett sådant svar från kommissionens ordförande skulle vara oansvarigt.
Utvidgningen får inte äventyras.
Den är och förblir vårt politiska huvudmål.
Utvidgningen är ett projekt av historiska dimensioner, ett projekt till vilket jag har knutit min mandatperiod som kommissionens ordförande, ett projekt som Europeiska rådet i Göteborg gav sitt enhälliga stöd.
Det är därför min skyldighet i egenskap av kommissionens ordförande att förutse vilka konsekvenser ett irländskt " nej " skulle kunna få för utvidgningsprocessen.
Är det klokt enligt er åsikt, ärade parlamentsledamöter, att låtsas som om problemet inte existerar?
Nej, det är det inte.
Under de senaste dagarna har jag därför tagit på mig detta ansvar och valt att vara uppriktig i ett inlägg som är både genomtänkt och medvetet.
Vi har alla sagt att Nicefördraget är nödvändigt för utvidgningen.
Då kan vi inte ge ett intryck av att den processen skulle kunna lyckas utan de reformer som vi alla önskar.
Jag vill inte upprepa de tolkningar som försäkrar oss att det skulle vara möjligt att inleda utvidgningen med smärre rättsliga justeringar av fördragen.
Den politiska knutpunkten ligger någon annanstans, och den är hur vi skall kunna gå vidare med utvidgningen och låta den åtföljas av den fördjupning som enligt Nicefördragets lydelse är omistlig.
Ärade parlamentsledamöter, ett " nej " till Nice skulle med nödvändighet fördröja utvidgningsprocessen.
I så fall - något som vi till varje pris vill undvika - så skulle det bara återstå att tidigarelägga nästa regeringskonferens för att kunna hålla våra högtidliga löften och även räkna med den kraft som uttrycks av denna församling i fullt utövande av sitt mandat.
Som ni ser är Nicefördraget redan en integrerad del av diskussionen om framtidens Europa.
Vårt " ja " till ratificeringen är därför inte ett resultat av taktiska överväganden utan ett resultat av behovet av att garantera unionens politiska sammanhållning.
De ord ni yttrat, herr statsminister, är för mig en bekräftelse på att det belgiska ordförandeskapet helt och fullt instämmer i denna analys och stöder den strategi som blir en konsekvens av analysen.
(Applåder)
