# ID: svediakorp-gov415555
# author: Niebler (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-07-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 729
# sentences: 33
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


, föredragande.
(DE) Herr talman, ärade kolleger!
Jag vill först tacka er alla så hjärtligt för ert stöd till mitt betänkande.
I utskottet för industrifrågor, utrikeshandel, forskning och energi hade vi ju en mycket intensiv och fruktbar debatt, och jag har inte bara från kollegerna i detta utskott, utan också från kollegerna i utskottet för regionalpolitik, transport och turism och utskottet för kultur, ungdomsfrågor, utbildning, medier och idrott fått bra ändringsförslag, som jag också gärna har tagit med i mitt betänkande.
Formellt gick det till slut mycket bra att integrera ändringsförslagen i en kompromiss, som antogs i utskottet med 49 röster av 50 och en nedlagd röst.
Temat för mitt betänkande är kommissionens förslag om ett regelverk för radiospektrumpolitiken i Europeiska gemenskapen.
Innehållsmässigt gäller det att fastslå vilka institutioner som i framtiden skall fatta beslut om radiospektrum, och i vilket förfarande.
I förslaget sägs uttryckligen inte något om den faktiska allokeringen av frekvenser, dvs. det fastslås inte om bestämda frekvensband skall tillhandahållas för telekommunikation, radio, transport eller militär, utan förslaget inskränker sig enbart till institutionella frågor och bestämmelser om förfarande.
Målet och syftet med direktivet är att skapa en tillförlitlig rättslig ram, på vars grundval frågorna om harmonisering av användandet av radiospektrum, allokeringsförfarandet och användningsvillkoren sedan alltid skall beslutas på EU-nivå, när det krävs frekvenser för att genomföra politiska mål i unionen.
Härvidlag kan man skilja mellan två slags frågor.
Till att börja med skall det fattas politisk-strategiska beslut.
Dessa politiska idéer måste sedan genomföras.
Såtillvida handlar det om tekniska genomförandeåtgärder.
Denna åtskillnad mellan politiska beslut å ena sidan och de tekniska genomförandeåtgärderna å andra sidan känner vi ju redan till från Lamfalussys betänkande.
Flera aspekter visar på den stora betydelsen och omfattningen av förslaget.
Radiospektrumet blir genom sin starkt ökande användning mer och mer en begränsad värdefull ekonomisk tillgång och en avgörande sysselsättningsfaktor.
Allokering av avsnitt av spektrumet för olika typer av användning, exempelvis kommunikation, radio, transport, polis, militär, jordobservation etc., blir alltmer komplicerad.
Strategiska beslut måste fattas för att jämka samman behoven från kommersiella användare och från icke-kommersiella användare.
Hur värdefulla frekvenserna nu har blivit, syns också på resultatet av UMTS-licensauktioneringen, som medlemsstaterna förra året genomförde för ett mycket begränsat avsnitt av spektrumet.
För Tysklands användningsområde var företagen till exempel beredda att betala 50 miljarder euro, i Storbritannien gav auktionen som bekant 38,5 miljarder euro.
Anvisning och allokering av frekvenser till de olika användargrupperna och användarna måste därför, vilket nu är aktuellt, göras på så öppet och demokratiskt sätt som möjligt, vare sig det sker på medlemsstaternas nivå, på europeisk nivå inom ramen för CEPT eller nu på EU-nivå, när det skall beslutas om frekvensberoende gemenskapsaktiviteter.
Det är i grund och botten självklart att radiospektrumpolitiska beslut på europeisk nivå skall fattas av Europaparlamentet och av rådet.
Det måste i regel vara en uppgift för politiken och i synnerhet för de folkvalda företrädarna att besluta om en fråga som är så viktig för samhället och näringslivet som radiospektrumpolitiken.
Genomförandet av dessa beslut i praktiken, alltså det tekniska genomförandet, kan uppdras åt kommissionen.
Härvid bör kommissionen också kunna utnyttja CEPT: s sakkunskap, genom att den i förekommande fall inhämtar förslag till lösningar från CEPT på tekniska problem.
De ändringsförslag, som de 49 av 50 ledamöterna i utskottet för industrifrågor, utrikeshandel, forskning och energi har enats om, föreskriver just detta.
Två ändringsförslag från PSE-gruppen, som kommissionen mycket väl känner till, ifrågasätter emellertid återigen denna linje.
Det gäller ändringsförslag 22 och 23, som har lämnats in till kammaren.
De lär till slut förhindra att parlamentet och rådet i framtiden gemensamt beslutar om radiospektrumpolitiken.
I framtiden skall bara kommissionen tillsammans med rådet besluta om det.
Detta kan jag inte stödja, och därför kan jag bara uttryckligen be er att inte rösta för dessa ändringsförslag.
Jag kan däremot rekommendera ELDR-gruppens ändringsförslag och dem från min egen grupp, som lämnats in av rättsliga skäl efter en rekommendation från rättstjänsten.
(Applåder)
