# ID: svediakorp-gov415515
# author: Ettl (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-07-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 734
# sentences: 34
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, herr kommissionär!
Kommissionen har lagt fram två förslag till direktiv för att ändra bestämmelserna för livförsäkrings- och skadeförsäkringsföretag.
Jag vill härmed ta ställning till båda förslagen samtidigt, eftersom de uppvisar många gemensamma drag.
Genom dessa båda förslag, som hör till den handlingsplan för finansiella tjänster som beslutades om i Lissabon och som skall genomföras fram till 2005, stärks och förbättras de gällande föreskrifterna från år 1973 beträffande skadeförsäkring och från år 1979 beträffande livförsäkring.
Solvensmarginalen är en ytterligare kapitalreserv, som försäkringsföretagen måste bilda som en buffert för oförutsedda händelser.
Förslagens allmänna syfte är att få ett förbättrat skydd för försäkringsföretagen genom ett högre eget kapital för försäkringsföretagen och en effektivare statlig tillsyn över försäkringsföretagen.
Högre solvensmarginaler respektive riskreserver ökar inte bara förtroendet för försäkringsföretagens prestanda, utan minskar också systemriskerna på finansmarknaderna rent allmänt.
Prestationsdugliga försäkringsföretag spelar en viktig roll för förbättringen och uttömmandet av den inre marknadens potentiella möjligheter.
Direktiven erbjuder en grundstomme med bindande villkor och kontroller och ger de nationella lagstiftarna utrymme för föreskrifter som går utöver denna regleringsnivå.
Detta ligger absolut inom subsidiariteten, och på grund av avsevärda kulturella skillnader i medlemsstaternas tillsynsrättigheter är det också förståeligt och kan betraktas som positivt ur konsumentsynpunkt.
Befogenheterna för de nationella tillsynsmyndigheterna i fråga om försäkringar förtjänar vidare att framhävas, redan när det finns risk för interventioner, och också när det inte motsvarar ett klassiskt system för tidig varning, men när ansatsen finns där.
Denna förebyggande tillsyn finns för övrigt också i dokumentet Basel II.
Detta dokument föreslogs av Internationella regleringsbankens Basel-kommitté för banktillsyn.
Kommissionens förslag rörande mindre ömsesidiga försäkringsföretag bör godkännas.
Även om gränsen för undantag från dessa direktiv höjs från en årlig avgift under de senaste tre åren om 500 000 euro till 5 miljoner, säkerställs det att dessa bestämmelser inte tränger undan försäkringsföretagen från marknaden.
Dessa ömsesidiga försäkringsföretag är ofta bara verksamma lokalt eller regionalt, och det kan de fortsätta att vara.
Men om dessa försäkringsföretag också vill ha en koncession för hela Europa, för att bli verksamma internationellt, så räcker det med ett enkelt meddelande till den nationella tillsynsmyndigheten att man frivilligt underkastar sig bestämmelserna i direktivet om solvens.
Därmed har man absolut säkerställt överlevnaden för företagen, och det åligger varje enskilt företag att utvidga arbetsfältet eller låta bli.
I båda förslagen till direktiv handlar det i viss mån om preliminära åtgärder, varvid det huvudsakligen rör ändringar av teknisk natur.
Kommissionen kommer i ett senare åtgärdspaket, " Solvens II " att ta itu med att mer långfristigt se över alla bestämmelser i denna sektor.
Där kommer det säkert att gå hett till.
Bland dessa villkor bör därför det i dag föreliggande delavsnittet, " Solvens I ", antas, vilket särskilt ligger i medborgarnas och försäkringsföretagens intresse.
Ju förr vi kan låta dessa preliminära åtgärder träda i kraft, desto bättre.
Av den anledningen har jag här som föredragande bemödat mig om att redan i förväg informellt klarlägga rådets och kommissionens ståndpunkter efter fast track-förfarandet och sikta på en kompromiss mellan rådet, kommissionen och parlamentet.
Föreliggande betänkanden motsvarar alltså redan den gemensamma ståndpunkten, och därför vore det möjligt att avsluta båda direktiven redan under den första behandlingen.
Jag hoppas att det blir möjligt, det beror på er ståndaktighet eller er förmåga till invändningar, herr kommissionär!
Tillåt mig bara ett sista påpekande om själva förfarandet.
Det gäller särskilt för medbeslutandeförfarandet i fast track.
Detta förfarande förutsätter flexibilitet, och just detta, det är inte första gången jag märker det, saknades nästan helt, framför allt på rådets nivå.
Medbeslutande betyder mer än att bara en sida skall vara flexibel.
Denna kritik gäller naturligtvis inte bara rådet, utan även er, herr kommissionär, fastän något mindre i detta fall, i det förra fallet något mer.
En dylik inställning i fråga om medbeslutande i denna sektor kommer bara att skada fördjupningen av Europeiska unionen och av integrationen.
Också beträffande funktionsdugligheten i vår beslutsprocess bör man tänka efter, eller också borde eftertanken vara en följdåtgärd efter den irländska folkomröstningen.
Efter detta avslutande påpekande vädjar jag om att båda betänkandena antas!
