# ID: svediakorp-gov415511
# author: Bolkestein (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-07-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,664
# sentences: 70
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(EN) Jag måste börja med att säga att kommissionen verkligen välkomnar Europaparlamentets ansträngningar för att slutföra den första behandlingen av förslaget till direktiv om tjänstepensionsinstituts verksamhet inom en så väldigt snäv tidsram.
Jag vill gratulera Karas och hans grupp till deras seriösa och högkvalitativa arbete.
Deras arbete har välkomnats av många talare i kväll - ett tecken på att hans arbete välkomnas av nästan alla.
I Karas betänkande föreslås många ändringsförslag till kommissionens förslag.
Det är ganska ovanligt med 100 ändringsförslag till ett förslag till direktiv som bara innehåller 20 artiklar.
Det blir i genomsnitt fem ändringsförslag per artikel.
Det är ganska ovanligt och ett tecken på att det rör sig om en komplicerad och känslig fråga.
Det bekräftar också den vikt som Europaparlamentet fäster vid ärendet.
Den utfrågning som anordnades av utskottet för ekonomi och valutafrågor den 6 februari var helt klart mycket nyttig, då man tack vare den kunde inhämta förmånstagarnas, näringens och tillsynsmyndigheternas åsikter.
Det gläder mig särskilt att kunna konstatera att Europaparlamentet instämmer i den grundläggande filosofin i kommissionens förslag.
Med förslaget försöker man - som alla känner till - uppnå det dubbla målet på, å ena sidan, en hög skyddsnivå för förmånstagarna och, å den andra, pensioner till rimliga kostnader.
Man fastställer minimistandarder - dock strikta - i fråga om stabilitet och föreslår ett kvalitativt synsätt på investeringsregler.
Det har diskuterats av många ledamöter i denna debatt.
Dessa gemensamma stabilitetsstandarder skulle medge gränsöverskridande medlemskap i pensionsfonder och tillåta att en institution i en medlemsstat förvaltar pensionsprogram för företag i en annan medlemsstat.
Innan jag kommer till de specifika ändringsförslagen och uttalar kommissionens mening om dem, skulle jag vilja svara på en fråga som Peijs ställde.
Frågan gällde pensionernas överförbarhet, eller portabilitet.
Möjligheten att överföra pensioner måste i grund och botten regleras på nationell nivå.
För närvarande finns det emellertid medlemsstater som inte reglerar, tillåter eller möjliggör överföring av pensionsrätter mellan de olika leverantörerna av pensioner inom ramen för den tredje pelaren - inte ens inom det egna landets gränser.
Skälen till detta förhållande står i samband med de mycket komplicerade skattemässiga, sociala och rättsliga bestämmelserna.
Detta är en mycket svår fråga som vi måste ta itu med för att underlätta arbetstagares fria rörlighet inom en inre marknad.
Kommissionen har därför planerat ett initiativ om pensioners portabilitet, som vi hoppas kunna lägga fram före årets slut.
Jag skulle nu vilja uttala kommissionens mening om de specifika ändringsförslagen.
Kommissionen kan godta ändringsförslagen 1, 4, 7 (delvis), 8, 10, 16, 17, 25 (delvis), 28, 55, 63, 65, 66, 82, 84, 91 och 92.
Kommissionen kan även godta andan i ändringsförslagen 15 (delvis), 29, 33, 35 (delvis), 36, 37 (delvis), 38, 39, 40, 43, 46, 47, 52, 53, 54, 62, 67, 68, 69, 71, 72 (delvis), 77, 78, 80, 85, 86, 87, 89, 93, 94, 95, 112 (delvis), 118, 131 och 132.
Men kommissionen kan tyvärr inte godta de andra ändringsförslagen, vilka, till största delen, syftar till att utvidga direktivets övergripande mål.
Det direktiv som kommissionen har föreslagit har ett begränsat syfte, nämligen att upprätta en betryggande ram med strikta stabilitetsstandarder som garanterar trygghet och rimliga kostnader och ger utrymme för ömsesidigt erkännande.
Direktivet är inte avsett att gripa in i det sätt på vilket medlemsstaterna lägger upp sina pensionssystem eller den utsträckning i vilken de vill lita på statliga pensioner och uppmuntra användning av fonderade pensionssystem, så länge fördragets bestämmelser följs.
I det avseendet - och i enlighet med det synsätt som anläggs i större delen av den övriga gemenskapslagstiftning som antagits på området för finansiella tjänster - kan direktivet inte reglera de produkter som erbjuds av pensionsfonder; det kan inte heller fastställa de exakta förfarandena för utbetalning av förmåner, som ofta är beroende av nationell skatte-, arbets- och sociallagstiftning.
Täckning av biometriska risker, i synnerhet livsfallsrisker, är en viktig aspekt av kampen mot fattigdom och otrygghet bland äldre.
Men detta direktiv bör inte föreskriva hur och i vilken utsträckning förmåner bör betalas ut eller vilka biometriska risker som måste täckas av institutionen.
Detta är skälen till att kommissionen inte kan godta ändringsförslagen 2, 3, 5, 11, 12, 18, 19, 20, 41, 48, 98, 106, 108, 114, 115, 121, 125 och 126.
I samma anda bör direktivet inte gripa in i det sätt på vilket medlemsstaterna lägger upp skötseln av pensionsfonder.
Frågan om arbetsmarknadens parters deltagande i en pensionsfonds förvaltning behandlas ibland i nationell och social lagstiftning.
Det är någonting som inte kan införas i alla medlemsstater genom ett direktiv.
Kommissionen kan därför inte godta ändringsförslagen 6, 21, 49, 50, 61 och 101.
I några ändringsförslag hänvisas till behovet av att angripa skattehinder som ett nödvändigt komplement till detta direktiv.
García-Margallo y Marfil ställde faktiskt en fråga till mig och den aspekten av direktivet.
Som ni känner till har kommissionen nyligen antagit ett meddelande om skatteaspekterna, i vilket man efterlyser att överdrivet restriktiva och diskriminerande skatteregler skall avlägsnas.
Skatte- och stabilitetsaspekterna i fråga om gränsöverskridande pensioner är kompletterande men måste behandlas var för sig.
Det är anledningen till att kommissionen inte har möjlighet att godta ändringsförslagen 30, 31, 32 och 117.
Samma kommentarer skulle kunna gälla för de problem som är förknippade med pensionsrätters överförbarhet och portabilitet, som jag nämnde för en liten stund sedan.
Det är en avgörande aspekt av upprättandet av en inre marknad för pensioner och för gränsöverskridande rörlighet för arbetskraften.
Jag har sagt det tidigare och upprepar det nu.
Men frågan är förenad med mycket komplicerade skattemässiga, sociala och rättsliga överväganden, vilket gör det omöjligt att täcka denna fråga inom ramen för det här direktivet.
Vi kommer senare i år eller tidigt nästa år att tala om kommissionens initiativ i detta avseende.
Kommissionen kan därför inte godta ändringsförslagen 7 (delvis), 26, 56, 57, 58 och 74.
Det kvalitativa synsättet på investeringar och tekniska avsättningar grundar sig på antagandet att medlemsstater måste behålla valmöjligheten att tillämpa mer detaljerade regler.
Metoder och traditioner i fråga om tillsyn varierar stort från en medlemsstat till en annan.
Detta begränsar den grad av stabilitetsharmonisering som kan uppnås.
En viss flexibilitet måste därför tillåtas, som gör det möjligt för medlemsstaterna att införa mer detaljerade krav på nationell nivå.
Det är särskilt sant när det gäller beräkning av tekniska avsättningar och investeringar.
Samma argument är tillämpliga på det sätt på vilket tillsynsmyndigheterna lägger upp sitt arbete, i synnerhet när det gäller förfarandena för anmälan och godkännande.
Det är anledningen till att kommissionen inte kan godta följande ändringsförslag: 22, 23, 24, 25 (delvis), 27, 42, 44, 45, 51, 59, 60, 64, 72 (delvis), 73, 75, 76, 79, 81, 83, 88, 99, 100, 102, 103, 104, 105, 109, 110, 111, 113, 116, 123, 124, 127, 128, 129 och 130.
Några ändringsförslag gäller direktivets räckvidd.
Institutioner som redan drar nytta av en inre marknadsram bör inte omfattas av detta direktiv, med undantag för livförsäkringsföretag; medlemsstaterna måste behålla valmöjligheten att tillämpa detta direktiv på de delar av företagens verksamhet som avser pensioner.
På samma sätt - och i syfte att underlätta tillsynen i de medlemsstater där det finns tiotusentals institutioner - är det viktigt för medlemsstaterna att behålla valmöjligheten att undanta dem från direktivets räckvidd, och det är anledningen till att kommissionen inte kan godta ändringsförslagen 9, 13, 14, 15 (delvis), 34, 35 (delvis), 37 (delvis), 107, 119, 120 och 122.
Slutligen upprättas med direktivet den rätta ramen för gränsöverskridande förvaltning av pensionsprogram.
När det rör sig om gränsöverskridande verksamhet måste programmet skötas i enlighet med social- och arbetslagstiftningen i det land där det uppdragsgivande företaget har sitt säte.
Behörig myndighet i värdlandet kontrollerar att denna lag följs.
Dessutom, för att göra detta inbördes erkännande effektivt, måste ett effektivt system som möjliggör informationsutbyte och ett riktigt genomförande av direktivet upprättas i enlighet med parlamentets rekommendation.
Men detta bör ske på kommissionens initiativ.
Detta är skälen till att kommissionen inte kan godta ändringsförslagen 70, 90, 96, 97 och 133.
Jag skulle vilja avsluta med följande anmärkningar.
Detta förslag utgör en väsentlig del av den övergripande strategin för våra pensionssystems stabilitet.
Det gör det möjligt för pensionsfonderna att dra full fördel av både euron och den inre marknaden, liksom det säkerställer att dessa fonder fungerar så effektivt och säkert som möjligt.
Bollen är nu på rådets planhalva.
Jag hoppas att en politisk överenskommelse i ekofin nås inom en inte allt för avlägsen framtid.
Det är nödvändigt för att bevisa vår politiska vilja att respektera Europeiska rådets åtaganden i Lissabon och Stockholm.
Avslutningsvis, skulle jag ännu en gång vilja tacka föredraganden, Karas, för hans utmärkta arbete.
