# ID: svediakorp-gov415477
# author: Solbes (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-07-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 384
# sentences: 13
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(ES) När det finns personer som innehar stora mängder sedlar, framför allt inom euroområdet och de som innehar nationella valutor utanför euroområdet, har detta med två olika faktorer att göra: dessa personers normala sparande och det faktum att de vill skydda sig mot situationen för växlingskursen i sitt land.
I båda fallen är det fullständigt berättigat att inneha penningsummor.
Det är absolut inga problem för dessa personer att växla in dessa penningsummor mot den nya eurovalutan i sin kommersiella bank eller genom de europeiska banker som har lokalkontor eller filialer i det området.
Andra situationer kan uppstå: de belopp i europeisk valuta som kan vara i omlopp i informella kretsar eller kretsar där svarta pengar cirkulerar.
Enligt min åsikt får dessa situationer naturligtvis inte hanteras annorlunda.
Samma växlingssystem som tillämpas inom Europeiska unionen måste tillämpas, det vill säga, i de fall där någon legitimerar sig som innehavare av ett belopp genomförs växlingar utan någon slags risk, till och med av belopp som är högre än dem som har fastställts i direktivet om penningtvätt.
När växling sker av belopp som är lägre än gränserna i direktivet om penningtvätt kan växlingen göras utan att innehavaren av beloppet måste legitimera sig.
Men när det rör sig om stora belopp som överskrider de fastställda beloppen bör man enligt min åsikt däremot kräva att personen visar legitimation.
Det problem som ni tar upp är av annat slag.
Eftersom detta krav kommer att finnas kvar, kan man inte tillåta att en del av dessa tillgångar växlas till dollar.
För det första har vi inte intrycket av att detta sker om vi ser på de siffror vi har för inbetalningar av sedlar i de olika centralbankerna, och för det andra måste samma kriterier som jag har nämnt tillämpas för växling av dollar till europeisk valuta i de länder som har undertecknat villkoren i avtalet om penningtvätt.
Den situation som ni tar upp kan endast uppstå i vissa länder som har en mer slapp lagstiftning, vilket gör det möjligt att i dag växla en europeisk valuta till en annan valuta, dollar eller vilken annan valuta som helst, utan att de villkor jag har kommenterat tillämpas.
