# ID: svediakorp-gov415473
# author: Solbes (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-07-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 604
# sentences: 24
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(ES) Herr talman!
Jag kommer att ge ett utförligt på Posselts fråga.
För det första vill jag säga honom att kommissionen inte har ansvar för införandet av eurosedlar och euromynt.
Som han vet är det Europeiska centralbanken och Europeiska centralbankssystemet som ansvarar för sedlarna och vad beträffar mynten är det de nationella myndigheterna som är ansvariga för dessa.
När det gäller changeover-processen måste man skilja mellan aktiviteterna inom euroområdet och aktiviteterna utanför detta.
I euroområdet är det centralbankerna och myntfabrikerna eller finansministerierna som har fattat beslut om växlingsvillkoren.
Utanför euroområdet betraktas detta i första hand som en kommersiell verksamhet och det lämnas till marknadsspelet.
Detta betyder att de nationella bankerna följaktligen inte är involverade i logistiken, i de befintliga distributionsvägarna av den nya valutan eller i insamlingen av den gamla valutan och de bör behålla de system som de traditionellt har använt för detta slags transaktioner.
Det stämmer dock att Europeiska centralbanken och vissa nationella banker, och då i synnerhet den tyska centralbanken, vilket beror på att det finns en mycket stor mängd D-mark i utlandet, har uttryckt oro för att vidta åtgärder som gör det möjligt att stödja denna växlingssituation i länderna utanför euroområdet.
Därför fattade Europeiska centralbanken den 14 december förra året beslutet att tillåta frontloading eller förhandstilldelning av euro till de europeiska bankernas lokalkontor eller filialer utanför euroområdet.
Det är uppenbart att om Europeiska centralbanken arbetar med möjligheten med förhandstilldelning, har det första steget tagits för att denna typ av finansiella organ sedan skall kunna gå vidare till valutaväxlingsprocessen.
I före detta Jugoslavien finns det tre olika fall: Bosnien Hercegovina, Kosovo och Montenegro.
I fallet Bosnien Hercegovina talar vi om en currency board med en nationell valuta som är knuten till D-marken med en växlingskurs på 1 mot 1.
Denna valuta är emellertid Bosnien Hercegovinas egen valuta och den kommer inte att ändras.
Den kommer inte längre att vara knuten till D-marken, utan kommer att ha en fast relation till euron och den kommer ungefär vara värd hälften av euron, vilket är samma förhållande som finns mellan D-marken och euron.
Vad gäller Kosovo, finns det en stor mängd fysisk valuta där.
Det är en ekonomi där omloppet av valuta utgörs av sedlar som i allmänhet inte är från området och särskilt området för D-marken.
Den jugoslaviska dinaren har fortfarande status som legal valuta, men det finns även D-mark i omlopp och D-marken erkändes som legal valuta och det står klart att det faktum att euron sätts i omlopp inte kommer att förändra denna situation.
Det uppstår särskilda frågor om hur man skall växla de D-mark som finns i omlopp mot sedlar och mynt i euro.
Enligt de upplysningar jag har, överväger den tyska centralbanken som är den som har haft kännedom om detta, hur man skall lösa situationer av det slaget.
Problemet med Montenegro är av liknande art.
I november 1999 beslutade centralbanken att unilateralt inrätta ett system med D-mark och en parallell valuta; den 1 december förklarade Montenegros regering D-marken som enda valuta med legal växlingskurs inom republikens territorium.
Liksom i Kosovo har kommissionen inga befogenheter för att agera och enligt vår uppfattning tillkommer det den tyska förbundsrepublikens centralbank att fatta de vederbörliga besluten om huruvida man skall genomföra andra åtgärder än frontloading som, vilket jag har sagt tidigare, är den åtgärd som kommer att tillämpas för de europeiska bankernas lokalkontor eller filialer som arbetar i det området.
