# ID: svediakorp-gov415435
# author: Diamantopoulou (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-07-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 456
# sentences: 17
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(EL) Det är uppenbart att det problem som unga människor i dag ställs inför i de flesta länder är risken för att kommande generationer inte kommer att ha samma rättigheter som dagens generationer.
Hur man presenterar problemet beror på de olika medlemsstaterna, eftersom problemets svårighetsgrad varierar mellan de olika medlemsstaterna.
Jag anser emellertid också att själva det faktum att man inleder denna diskussion på europeisk nivå och kommer överens om att samarbeta för att lösa problemet, som redan har en europeisk dimension, är viktigt för att det skall bli allmänt känt.
Beträffande den andra frågan vill jag säga, för det första, att dessa rapporter inte kan komma varje år.
För det andra; de uppgifter Europeiska kommissionen använder kommer från Eurostat och från de nationella statistiska myndigheterna, som inte får några stora ekonomiska bidrag, men det äger rum ett samarbete mellan kommissionen och regeringarna, för att de alla skall tillämpa samma standarder.
Jag kan nämligen hålla med er om att det inte är alla nationella statistiska myndigheter som fungerar på det sätt de borde, det finns många luckor och det finns många uppgifter som inte är tillförlitliga.
Vad vi alltså skall försöka göra är att stödja de nationella systemen, så att de kan arbeta efter samma standarder.
Den tredje frågan gäller harmoniseringen av pensionerna.
I den frågan anser jag det mycket viktigt att jag uttalar mig kategoriskt och entydigt.
Det finns ingen möjlighet, ingen möjlighet till harmonisering av pensionssystemen, både av politiska orsaker, eftersom det inte finns någon rättslig grund för något sådant, men också av tekniska orsaker, eftersom det är fullkomligt omöjligt att smälta samman, att harmonisera system med olika struktur, olika finansieringsformer, system som många gånger motsvarar olika former av ekonomisk organisation.
Jag tänker naturligtvis på Danmark som exempel.
Vad som emellertid är viktigt att framhålla är att det, samtidigt som det finns olika strukturer, också finns gemensamma problem som har samband med det demografiska problemet, med nya former av sysselsättning som måste beaktas, med frågan om arbetslösheten och frågan om den nya familjeformen.
Detta är problem som är gemensamma för alla länderna.
Vi har också gemensamma mål.
De gemensamma målen är en hållbar pension, ekonomisk hållbarhet hos systemen, offentliga såväl som privata, och modernisering av dem, som jag redogjorde för i mitt första inlägg.
Vår gemensamma motivation och våra gemensamma mål leder till en form av samarbete, där var och en får behålla sina strukturer och sina särdrag men kommer att ingå i ett mera omfattande samarbete.
