# ID: svediakorp-gov415405
# author: Duisenberg (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-07-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,146
# sentences: 58
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag skall försöka besvara några av de saker som har tagits upp av ledamöterna.
Jag har i mitt inledningsanförande redan tagit upp de viktigaste frågorna i de två resolutionerna.
Jag önskar lägga till några saker.
Randzio-Plath frågade om det sekundära målet i fördraget.
Det är vår fasta övertygelse att den största insats som ECB kan göra för att främja ökad produktion och sysselsättning är att upprätthålla prisstabilitet och därigenom skapa en miljö av förutsägbar stabilitet för företagare.
Bör Europaparlamentet, om fördraget någon gång ändras, delta i direktionens utnämning?
Det är en fråga som direktionen bör hålla sig utanför.
Europaparlamentet deltar emellertid redan i utnämningen av direktionens ledamöter på samma sätt som ECB-rådet deltar.
På förslag från finansministrarna, Europaparlamentet och ECB-rådet kan parlamentet erbjuda råd så att det blir möjligt för statscheferna och rådet kan komma fram till ett beslut.
Jag håller fullständigt med om att den monetära politiken inte bör vara isolerad, utan så nära samordnad som möjligt.
ECB kommer emellertid aldrig att ägna sig åt att samordna vår politik med annan politik på det ekonomiska och finansiella området, eftersom detta skulle påverka vårt primära mål enligt fördraget, nämligen att upprätthålla prisstabilitet.
Många saker har sagts om resolutionen.
Jag har redan tagit upp en del av dem i mitt inledningsanförande.
Jag är tacksam mot Peijs och von Wogau för deras stöd på flera punkter, nämligen i fråga om garantin för centralbankens oberoende.
Jag säger till både Berès och Randzio-Plath att ECB aldrig - och det vet de redan om - skulle dra sig undan från en dialog med Europaparlamentet eller dess utskott.
Det har bevisats tidigare, och vi kommer att fortsätta att bevisa det i framtiden.
Peijs ställde den uppenbara frågan: Kan ni sitta kvar?
Det svar som jag alltid ger och som jag ger även i dag är " ja ".
Hon talade även för att gränsöverskridande överföringar skall vara lika dyra eller billiga som inhemska överföringar.
Jag håller med henne fullständigt.
Detta är kanske inte möjligt att uppnå till den 1 januari 2002.
Jag anser dock att denna åtskillnad bör försvinna på en inre marknad med en gemensam valuta, men det kan ta lite tid.
Jag övergår till den viktiga frågan om förhandstilldelning, som har tagits upp av Maaten i hans resolutionsförslag och av många andra ledamöter.
Man har ställt specifika frågor: Är det möjligt eller tillrådligt att ställa om bankomaterna några dagar före den 1 januari 2002?
Svaret är " nej ".
Det skulle allvarligt skada betalningssystemet vid årets brådaste tidpunkt, nämligen de sista dagarna av december.
Bankomaterna måste fortfarande kunna distribuera nationella valutor.
Om de gjordes odugliga för det syftet, skulle betalningssystemet skadas allvarligt.
Man måste komma ihåg att mellan 70 och 80 procent av den totala sedeldistributionen sker genom bankomater.
Det är dessutom viktigt, eftersom vi även ser en risk för att problem kan uppstå.
Det är viktigt att maskinerna ställs om så snabbt som möjligt.
I fem länder kommer de gamla bankomaterna att ha ställts om senast den 1 januari.
Det gäller Nederländerna, Tyskland, Belgien, Irland och Luxemburg.
I andra länder kan det ta något längre tid, men det beror huvudsakligen på det faktum att en del av dessa maskiner är belägna i mycket avlägsna områden och inte är föremål för service varje dag, det är fallet i exempelvis Finland och Spanien.
Det kommer att ta något längre tid där, men i flertalet av länderna kommer omställningen att ske inom en vecka.
I fem länder kommer den att genomföras inom en dag.
I sin resolution begär Maaten även att man framför allt skall lägga 5- och 10-eurosedlar i bankomaterna.
Denna fråga behandlas utförligt i de nationella övergångsscenarierna.
Bortsett från i Finland planerar man i alla andra länder att uteslutande lämna ut - åtminstone i en del av bankomaterna - 5- och 10-eurosedlar via bankomaterna under de första dagarna nästa år.
Det finns även andra åtgärder som skulle kunna vidtas för att göra övergången smidig; man skulle, till exempel, kunna sätta upp tillfälliga växlingsstånd, i exempelvis snabbköp.
Vi uppmuntrar det.
I länder där socialbidrag fortfarande till stor del betalas ut i kontanter uppmuntrar vi användning av sedlar i små valörer.
Vi uppmuntrar bankerna att hålla öppet den 1 januari 2002.
För närvarande planeras detta i Österrike, Tyskland, Luxemburg och Nederländerna.
Vi uppmanar även andra länder att överväga att följa detta exempel.
I sin resolution kommer Europaparlamentet också med flera förslag.
Jag kommer inte att kommentera dem alla, men även Europaparlamentet föreslår det som jag just talade om, nämligen att uppmuntra banker att hålla öppet den 1 januari - ett förslag som välkomnas till fullo och stöds av ECB.
Man har föreslagit att tiden för den årliga rean bör ändras och att denna bör flyttas fram några veckor.
ECB är neutral i denna fråga, men jag ser fördelarna med det.
Lägre avgifter för kreditkort och andra elektroniska betalningsmedel har nämnts.
Detta planeras för närvarande i Österrike, Belgien och Finland.
Även i denna fråga är ECB, på grund av sakens natur, neutral, men jag skulle vilja uppmuntra de nationella myndigheterna att lyssna noga till Europaparlamentet.
För att återgå till de frågor som har ställts skulle jag i fråga om förhandstilldelning vilja säga att vår informationskampanj, som den utvecklas från och med den 30 augusti och intensifieras under månaderna fram till slutet av året och under de första veckorna av nästa år, kommer att vara sådan att folk i allmänhet - och jag är säker på detta - den 1 januari kommer att vara fullt bekanta med hur sedlarna ser ut och med deras säkerhetsdetaljer.
Ett inslag i denna kampanj är att vi under den första eller andra veckan i december kommer att dela ut 300 miljoner broschyrer, en till varje medborgare i euroområdet, i vilken de nya sedlarna och valutaövergångens praktiska aspekter beskrivs fullständigt.
Maaten ställde en fråga som roade mig: " Men vad händer om ministrarna ändrar sig de sista dagarna och ändå börjar dela ut sedlar på förhand? "
Med all tillbörlig respekt - inte bara för Maaten utan även för ministrarna - kan ministrarna inte fatta ett sådant beslut, eftersom de i fördraget har överlämnat behörigheten att ge ut sedlar till sina nationella centralbanker och till ECB.
Bara ECB - eurosystemet - kan besluta om när sedlarna kommer att distribueras, och det kommer att ske den 1 januari 2002.
