# ID: svediakorp-gov415398
# author: Butel (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-07-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 307
# sentences: 16
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, kära kolleger!
Jag kommer att ägna mig åt att tala om de svårigheter som de människor som jag möter i mitt land klagar över varje dag.
Det är faktiskt minst sagt märkligt att se att Couémetoden, som var rådande när det gällde att inrätta euron, nu har lämnat över till den starka metoden.
Jag beklagar att jag måste säga er att jag tycker att övergången till den gemensamma valutan verkar vara en övergång i styrka.
För det första tillfrågades inte befolkningarna vid något enda tillfälle för att ta reda på om de var för en ersättning av sin nationella valuta.
Det irländska exemplet är i detta hänseende symptomatiskt för hur vårt Europa fungerar.
Folket har inte rådfrågats mer i dag om det faktiska införandet av euron, samtidigt som de är huvudpjäserna på detta schackbräde.
I de informationskampanjer som politikerna har spridit har ansvaret oupphörligen lagts på medborgarna.
Medborgarna skall förstå att det är deras fel om euron misslyckas.
De unga och pensionärerna har en informationsfunktion, förvaltningarna och tjänstemännen är exempel på det.
Slutligen är näringsidkarna de praktiska lärarna.
Vem till exempel bryr sig om de svårigheter som näringsidkarna påträffar i landsbygdsområden, där de är långt bort från städernas utbildningscentra?
Hur skall man i praktiken kunna be en näringsidkare som arbetar tolv timmar om dagen att bege sig till handelskammaren eller till hantverksföreningen för att delta i informationsmöten?
Sammanfattningsvis, och av alla dessa skäl, tycks det mig inte normalt att låta medborgarna ta hela ansvaret.
Det är alldeles för enkelt att på detta sätt lägga det som man inte är förmögen att genomföra själv på andra.
Europa ville ha en gemensam valuta, så nu får Europa också ta ansvar för den!
