# ID: svediakorp-gov415391
# author: Muscardini (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-07-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 443
# sentences: 10
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Den 2 maj 1998 i Bryssel röstade jag för euron som företrädare för delegationen från Alleanza Nazionale, men jag påpekade att den europeiska valutan började sin tillvaro i svaghetens tecken: det fattades en ekonomisk politik för unionen och ministerrådet hade inte lagt fram ett generellt, vägledande förslag om hur nationalstaterna gemensamt skulle kunna tackla de stora problemen, t.ex. arbetslösheten, flexibiliteten, omstöpningen av vissa sektorer, de sociala och kulturella effekterna av det nya tempo som de tekniska nyheterna, bl.a.
Internet, innebär, inte bara för marknaderna utan även för andra delar av vår tillvaro.
Europeiska unionen saknade en utrikespolitisk vision och egna strategier för hur globaliseringen och världsekonomin skulle styras, och detta, tillsammans med frånvaron av ett ekonomiskt projekt och de institutionella organens likgiltighet gentemot medborgarna som vare sig rådfrågats eller informerats i frågan, gjorde att hela projektet påminde om att bygga en katedral i öknen.
Men det fanns fortfarande hopp, för det skulle finnas tid att få öknen att blomma med politiska, ekonomiska och finansiella initiativ om bara den politiska viljan att föreställa sig dem och att genomföra dem hade funnits.
Under de år som gått har euron i stället släpat sig fram och den nära förestående övergången verkar som ett nödvändigt ont för medborgarna, något som ofta fruktats till och med av samma politiker som bidragit till eurons ökenvandring under åren som gått, en valuta som nästan konstant undervärderas jämfört med dollarn och som därför har skadat investeringar och sparkapital.
I samma betänkande visar Maaten hur vår kritik vid den tidpunkten - en kritik som vi under åren som gått sedan dess flera gånger har upprepat inför parlamentet och kommissionen - var riktig: i själva verket är de medelstora företagen, handeln, hantverket, jordbrukssektorn, alla viktiga produktionskategorier, ännu inte redo att övergå till euron, och inte heller verkar banksystemet förberett, trots flermiljonsatsningar på inköp av särskild utrustning.
Dessa och andra problem som fortfarande kvarstår kvarlämnar en känsla av oro över de konsekvenser som kan uppkomma, å ena sidan när det gäller medborgarna och, å andra sidan, den korrekta värderingen av eurons rätta värde.
Jag instämmer slutligen i de många förslag som ges i betänkandet, men brännmärker den senfärdighet med vilken de presenteras och därmed också genomförs.
Därför skulle vi vilja att man äntligen och entydigt kan få reda på vem det är som är skyldig till förseningarna, bristen på planering och kontroller på plats när det gäller de olika ekonomiska och sociala sektorerna.
