# ID: svediakorp-gov415390
# author: Kaufmann (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-07-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 315
# sentences: 15
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, ordförande Duisenberg!
Människorna märker att de får betala misslyckandet med euron.
Enligt gårdagens " Financial Times Deutschland " är 49 procent av befolkningen i Tyskland mot euron.
Mer än 50 procent tror inte att den sätter fart på ekonomin eller uppnår den tyska markens stabilitet.
30 procent förväntar sig att deras förmögenhet skall förlora i värde och 67 procent förväntar sig prishöjningar vid övergången till euron.
Euron har ju inte blivit någon jobbmaskin och inte någon inflationsbroms, men det är just detta som man en gång lättvindigt lovade medborgarna.
Jag är mycket tacksam mot er, herr Duisenberg, för att man i ECB-rapporten nämner eurons kursfall som en anledning till den ökade inflationen, för att man i rapporten åtminstone hänvisar till de ökande inflationsskillnaderna mellan euroländerna och för att man inte ger dollarn hela skulden för eurons svaghet.
Penningvärdesstabilitet i euroområdet och kursstabilitet utåt för euron kan dock inte skiljas åt.
Det måste också sägas klart att ECB: s penningpolitik misslyckats med sina egna stabilitetsmål och att nu till och med en minskning av realinkomsten hänger samman med euron.
Ansvaret för detta ligger dock mindre hos ECB, vars spelrum blir allt trängre.
Snarare har euroländernas politik gjort alltför litet för den ekonomiska konvergensen.
Det är helt oförståeligt att det franska förslaget om etablering av en s.k. ekonomisk regering inte beaktats.
De snarast ökande inflations- och tillväxtskillnaderna mellan de enskilda euroländerna är farliga och måste enligt min åsikt analyseras mycket noga i kommande ECB-rapporter.
Enhetliga räntor får ju för vissa euroländer en alltför restriktiv effekt, och för andra en alltför expansiv.
En europeisk penningpolitik, som är inriktad på monetär stabilitet, och en nationell ekonomisk, skatte- och socialpolitik som konkurrerar med denna förhåller sig som eld och vatten till varandra.
