# ID: svediakorp-gov415385
# author: Maaten (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-07-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 913
# sentences: 57
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(NL) Herr talman!
Det här betänkandet om övergången till euro är inte ett enskilt betänkande.
Det bygger på tidigare framlagda betänkanden, bland annat av Karas, Torres Marques och även på brevväxlingen för inte så länge sedan mellan Randzio-Plath och vår talman, Fontaine.
Jag kan med glädje konstatera att Europeiska centralbanken och Europeiska kommissionen kämpar på samma sida som Europaparlamentet.
Det har bara lämnats in åtta ändringsförslag till det här betänkandet och de är inlämnade av en partigrupp från vilken jag kan konstatera att ingen enda ledamot är närvarande vid den här debatten.
Euron är redan nu en framgång.
Duisenberg visade det också nyss på ett övertygande sätt.
Det är också det mest spännande europeiska projektet hittills.
För alla medborgare i euroområdet, eller snarare: för alla medborgare i Europa, för alla världsmedborgare, är ju Europeiska unionen inte bara en teori längre utan en påtaglig verklighet.
Det är första gången i vårt europeiska samarbetes historia som det sker.
Allt det sammanfaller den 1 januari.
Då handlar det inte längre enbart om förtroendet för den valutan.
Det handlar om förtroende för det europeiska projektet som helhet och det europeiska projektet står naturligtvis just nu öppet för all möjlig kritik.
Det senaste exemplet på det är väl ändå folkomröstningen i Irland.
Införandet av euron kan, om vi gör det bra, tysta all den kritiken.
Det kan få alla medborgare i eurolandet att vara stolta över hur vi gjorde det, kanske mot alla förväntningar.
Det kan också, vid de tillfällen som vi inte gör det bra, öka kritiken på euron och på det europeiska samarbetet.
Medborgarna läser ju inte om det i tidningen.
De är själva med när euron införs.
Kritiken mot det europeiska samarbetet är nu att beslutsprocessen inte är öppen, att medborgarna inte blir hörda, att de höga herrarna vet bäst.
De höga herrarna kan dock i medborgarnas ögon också sjunka mycket djupt.
Det gäller för oss alla.
Det vi här från konsumentorganisationer, från små och medelstora företag är att de gärna ändå skulle vilja att det levererades små eurosedlar redan under de sista dagarna i december, vilket görs med euromynten.
Kanske i form av paket som kan köpas i bankerna eller genom att ändra bankautomaterna tidigare, på det sätt som är möjligt.
Det breda allmänheten måste få tillgång till sedlarna.
Det är bra mot förfalskningar.
Medborgarna vet då av egen erfarenhet hur de från tillförlitliga källor erhållna sedlarna skall se ut.
Det är bra för butiksägarnas säkerhet eftersom de behöver förvara mycket färre euron i sina butiker så att de har tillräckligt med växelpengar den 1 och 2 januari.
Det är bra för allmänheten.
Man får mindre problem med växlingen då pengar lämnas in i affären och man får tillbaka i euro.
Man vet att man får rätt pengar, rätt belopp om man betalar med euro och sedan även får tillbaka pengar i euro.
Det kan förebygga mycket irritation.
Jag förstår Duisenbergs argument när han säger: vi vill hålla fast vid ett beslut vi fattat.
Vi vill vara tillförlitliga i det avseendet.
Det kan jag mycket väl förstå, eftersom många kritiker naturligtvis går händelserna i förväg när de säger: Europeiska centralbanken vänder om igen.
Det fungerar inte så.
Vi tycker dock att det finns nya fakta att ta vara på.
Det finns nya fakta genom de undersökningar som näringslivet gjort, av vilka framgår att de praktiska problemen verkligen är otroligt stora om vi inte delar ut eurosedlar redan i förväg.
Ni hör mig inte säga att frontloading är en garanti för att det inte skall förekomma några problem alls, för det är nämligen inte så.
Ni hör mig heller inte säga att om det inte blir någon frontloading så kommer det att bli ett jättelikt kaos.
Jag har ganska stort förtroende för konsumenterna, vilka säkert kommer att veta hur de skall handskas med de problemen.
Jag tror dock att frontloading är ett relativt enkelt sätt att minska risken för problem rejält.
Vi skulle välkomna en omprövning av ert beslut.
Det skulle också vittna om klokhet.
Dessutom, vad händer om pressen ökar i slutet av året och ministrar kanske ändå ändrar åsikt och börja med frontloading i eget land?
Ett par saker till slut.
Det finns naturligtvis tekniska åtgärder som kan vidtas och jag vet också att ECB förespråkar dessa.
Öppna bankerna den 1 januari, frontloading av euromynt, vilket sker i en del medlemsstater, bättre försäkring av butiker, småsedlar i bankautomaterna.
För övrigt tycker jag att de där bankautomaterna är ett bekymmer.
Vi har också fått aktuella siffror om dem från Europeiska kommissionen.
Jag skulle absolut inte motsätta mig att olika medlemsstater kunde prova med dessa i slutet av det här året.
Det skulle jag gärna vilja höra er åsikt om.
De första dagarna i januari är avgörande för 300 miljoner medborgares förtroende för euron och hela världens förtroende för vår valuta.
Jag önskar er all framgång med genomförandet av det här projektet.
Jag hoppas dock att ni också själv skulle vilja tänka över våra funderingar.
(Applåder)
