# ID: svediakorp-gov415384
# author: Randzio-Plath (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-07-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,104
# sentences: 43
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Ni har gjort det helt klart att det är nödvändigt att samla alla ansträngningar från alla parters sida i den europeiska monetära unionen och även i Europeiska unionen, för att faktiskt klara av den historiska händelsen att fullborda den monetära unionen med 12 medlemmar, och jag kan försäkra er att ni har Europaparlamentet på er sida.
Europeiska centralbanken är en mycket ung institution.
Euron, som den är ansvarig för, är ännu inte ens någon riktig gripbar valuta.
Därför är det så avgörande för ECB att kunna skapa sin egen trovärdighet.
Det betyder att ECB: s mandat i dess penningpolitiska strategi måste ta sig ett tydligt uttryck.
Hittills har ECB varit ganska framgångsrik: Till och med iakttagare, som vanligtvis är mycket kritiska gentemot ECB: s penningpolitik, erkänner i ökande utsträckning helt riktigt att Europa behöver ett specifikt penningpolitiskt svar, och att priserna på finansiella tillgångar inte bör utgöra någon huvudsaklig parameter för penningpolitiska beslut.
Men fortfarande saknas det samstämmighet när det gäller att rättfärdiga enskilda politiska åtgärder.
De kan ha varit korrekta ur teknisk synvinkel, men rent tekniska förklaringar räcker inte för att på nytt övertyga de europeiska marknaderna och medborgarna om ECB: s förpliktelse beträffande prisstabilitet och för att stärka det allmänna förtroendet för euron, som beklagligtvis inte har förbättrats väsentligt sedan den infördes.
I detta sammanhang skulle Europaparlamentets krav på ofördröjligt offentliggörande av argumenten för eller mot ett beslut, liksom av motargument och de motiveringar som ligger till grund för dessa samt de summariska protokollen kunna ge en bättre förståelse för ECB.
Max Weber talade en gång om anseendets tre faktorer: tradition, karisma och förnuft.
Denna, som Weber ansåg, moderna auktoritet som grundar sig på förnuft borde ECB utveckla, för att uppnå aktning och effektivitet, och detta på ett hållbart sätt.
Förnuftig auktoritet baseras på en säker bedömning av fakta.
En sådan bedömning utgör grundvalen för en förnuftig offentlig debatt när det gäller frågor om den europeiska penningpolitiken.
En sådan måste äga rum, när man betänker att penningpolitik i dag mer än någonsin tidigare i första hand verkar via de kanaler som utgörs av finansmarknadernas förväntningar, vilka har ett långtgående inflytande på de ekonomiska aktörernas agerande.
Utan en sådan åtgärd kan en centralbank förfela sina mål.
Redovisningsplikt och öppenhet innebär inte att ECB måste offentliggöra allt fler detaljer.
Kvalitet är viktigare än kvantitet, och här uppskattar jag uttryckligen kvaliteten i den monetära dialogen med Europaparlamentet.
ECB har förbättrat öppenheten i sina penningpolitiska beslut.
Trots detta kan det inte skada med mer öppenhet och insyn, utan just under de kommande månaderna kan det stärka förtroendet för och acceptansen av den monetära unionen.
Den europeiska valutan är beroende av detta; följande åtgärder vore bra:
För det första: Definitionen av penningpolitikens sekundära mål enligt artikel 105 skall fastslås och offentliggöras, för att klargöra när ECB kan och måste stödja tillväxt och sysselsättning i euroområdet och klargöra att även ECB stöder villkoren för en sysselsättningseffektiv, hållbar tillväxt på hög nivå, så som det gjordes vid EU-toppmötet i Lissabon med dess målinriktning på en tillväxt om 3 procent.
För det andra: Offentliggörande av de modeller som används skulle bidra till detta.
Så länge som Europeiska centralbanken inte satt ett inflationsmål som option, bör den bibehålla ansatsen med två pelare, men fortlöpande förbättra sin M-3-kalkyl genom stärkt analys och forskningsverksamhet.
Dessutom bör också en analytiskt disciplinerad utbyggnad av den andra pelaren göras.
För det tredje: ECB-prognoserna måste vara mer precisa och bör inte innehålla en så stor bandbredd som hittills, utan minskas.
De bör dessutom avges fyra gånger om året.
För att bidra till mer förståelse och öppenhet bör ECB följa de prognoser som görs av dess personal.
För det fjärde: Summariska protokoll bör offentliggöras, som innehåller argument för och emot ett penningpolitiskt beslut, liksom ett anonymt återgivande av röstningsresultatet.
För det femte: Det bör granskas om parlamentet efter en revidering av fördraget bör få ett slags rätt att bekräfta utnämnandet av ledamöter i direktionen.
För det sjätte: ECB som viktig partner vid de makroekonomiska besluten måste bidra till att förbättra samordningen av den ekonomiska politiken och upprättandet av en lämplig och balanserad policy mix, så som också andra oberoende centralbanker gör, utan att detta inkräktar på dess oberoende.
ECB: s första mål, att garantera prisstabiliteten, är när allt kommer omkring inte något självändamål, utan ett väsentligt villkor för ekonomisk tillväxt och skapande av arbetstillfällen.
Därför bör penningpolitiken inte formuleras isolerat, utan kompletteras genom en ännu snävare makroekonomisk politisk samordning i euroområdet.
Här finns en del övrigt att önska.
På så vis kan det förhindras att den ekonomiska integrationen styrs ensidigt av marknaderna utan hänsyn till sysselsättningspolitiska och sociala aspekter.
Ytterligare en anledning till en förbättrad makroekonomisk samordning med deltagande av Europeiska centralbanken ligger i globaliseringen av finansmarknaderna, vars tempo ständigt ökar, men som dock i allt mindre utsträckning är kopplad till omsättningen av varor och tjänster.
Man kan därför anta att ränteändringar får en större effekt på priset för finansiella tillgångar, medan dess effekter på den reella ekonomin har blivit svagare än tidigare.
Betänkligheterna rörande Europeiska centralbankens oberoende med tanke på dess deltagande i dialogen om den makroekonomiska politiken och dess adekvata bidrag är därför svårförståeliga.
Jag anser tvärtom att en starkare samordning skulle stärka Europeiska centralbankens oberoende, ett större mått av ekonomisk konvergens skulle dessutom underlätta dess uppgift, eftersom den rentav skulle minska problemet med en penningpolitik enligt mottot one size fits all och därmed minska risken att ECB hamnar under politisk press.
Europeiska centralbanken befinner sig i en annan situation än den amerikanska centralbanken.
Den har som partner inte bara en president, en finansminister och en allmänhet, den har som partner tolv statsministrar, tolv finansministrar och tolv europeiska allmänheter, som inte alltid talar med en tunga.
Europaparlamentet som företrädare för den europeiska allmänheten vill vara en äkta partner i denna dialog när man skall bygga upp en ny politisk kultur i Europeiska unionen, som å ena sidan bevakar institutionernas oberoende, men å andra sidan också ansvarar för att varje institution måste vara öppen och redovisningsskyldig för att bidra till en fungerande demokrati.
(Applåder)
