# ID: svediakorp-gov415379
# author: Duisenberg (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-07-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 2,209
# sentences: 78
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(EN) Det är ett stort nöje för mig att i dag lägga fram Europeiska centralbankens tredje årsrapport, två och ett halvt år efter eurons införande och mindre än ett halvt år innan den gemensamma valutan kommer att bli fullt synlig för våra medborgare i form av sedlar och mynt.
År 2000 var ett utomordentligt år för euroområdet: den ekonomiska tillväxten nådde sin högsta nivå på över ett årtionde och åtföljdes av en fortsatt stark ökning av sysselsättningen.
Även det harmoniserade indexet för konsumentpriser (HIKP) i euroområdet har - tyvärr - legat över 2 procent sedan i mitten av år 2000, främst på grund av högre oljepriser och deprecieringen av eurons växelkurs förra året.
På samma gång som denna ökning i HIKP till över Europeiska centralbankens (ECB) definition av prisstabilitet inte är välkommen, kan och bör ECB inte undvika kortsiktiga prisfluktuationer som orsakas av sådana tillfälliga faktorer.
Det är likväl avgörande att förhindra att övergående kortsiktiga tryck utvecklas till inflationsförväntningar på medellång sikt.
Under år 2000 var det nödvändigt att ECB var särskilt vaksamt i detta hänseende, i ett läge med stark ekonomisk tillväxt och mot bakgrund av att den monetära utvecklingen tydligt visade att det fanns uppåtriktade risker för prisstabiliteten.
Det var anledningen till att vi höjde räntan sex gånger under år 2000.
Genom att göra det har ECB bidragit till en hållbar icke-inflationsbenägen ekonomisk tillväxt i euroområdet.
I detta hänseende antydde rörelserna för de långsiktiga räntorna i euroområdet under år 2000 att de finansiella marknaderna i allmänhet räknade med att prisutvecklingen på medellång sikt skulle fortsätta att ligga i linje med definitionen av prisstabilitet.
I de förhandsberäkningar som blev tillgängliga under år 2000 målades en liknande bild upp.
Detta är ett tydligt tecken på att ECB bekräftade sin trovärdighet under år 2000.
Tillåt mig, innan jag redogör för min analys av den nuvarande situationen, att ta upp några frågor som förs på tal i det resolutionsförslag om ECB: s penningpolitiska strategi som har utarbetats av ert utskott för ekonomi och valutafrågor.
Jag skulle vilja börja med att säga att jag delar den åsikt som uttrycks i resolutionsförslaget om att ECB: s strategi med två pelare kan förstås som ett medel för att analysera all tillgänglig information som är av betydelse för penningpolitiken.
Det finns emellertid andra saker i resolutionen som jag inte skulle hålla med om.
Dessa gäller de tvivel som uttrycks i fråga om definitionen av prisstabilitet, den vikt som den första pelaren bör ges i vår strategi och bedömningars roll inom ramen för den andra pelaren.
ECB-rådet har definierat prisstabilitet i euroområdet som " en årlig ökning i HIKP för euroområdet på under 2 procent " och slagit fast att " prisstabiliteten skall upprätthållas på medellång sikt ".
ECB-rådets definition garanterar ansvarighet och ger en tydlig vägledning för förväntningar om den framtida prisutvecklingen.
Uttrycket " under 2 procent " definierar tydligt den övre gränsen för den ökningstakt för HIKP som är förenlig med prisstabilitet.
Denna övre gräns ligger i linje med den praxis som de nationella centralbankerna i deltagande medlemsstater följde före starten av etapp tre av Ekonomiska monetära unionen (EMU).
Dessutom signalerar ordet " ökning " tydligt att en långvarig nedgång i HIKP inte skulle anses vara förenligt med prisstabilitet.
Det bör inte råda något tvivel om att ECB: s åtagande att upprätthålla prisstabilitet varken är förenligt med en inflation på mer än 2 procent på medellång sikt eller med deflation.
I denna bemärkelse är ECB: s penningpolitik fullständigt symmetrisk, eftersom man bekämpar både uppåtriktade och nedåtriktade pristryck som kan få följder som inte ligger i linje med vår definition av prisstabilitet.
Inom ramen för vår penningpolitiska strategi tillskrivs pengar en framträdande roll enligt den första pelaren.
Detta återspeglar att inflationens natur i grund och botten är monetär - en uppfattning som stöds av empiriska bevis, som till stor del finns att hämta i vår arbetsdokumentsserie och som pekar på att det finns en stabil efterfrågan på M3 på lång sikt och att M3-tillväxten har goda egenskaper som ledande indikator för inflationen på medellång sikt.
Det är därför nödvändigt att följa den monetära utvecklingen när man analyserar risker för prisstabiliteten i euroområdet på medellång sikt.
Jag bör här också betona att kvaliteten på den monetära statistiken är bland den högsta av all statistik som finns att få i euroområdet.
Denna monetära statistik grundar sig på ett fullständigt harmoniserat rapporteringssystem som tillämpas av alla monetära finansiella institutioner i euroområdet.
Kvaliteten på den monetära statistiken har nyligen förbättrats ytterligare och omfattar nu även, som en separat post, utländska medborgares innehav av penningmarknadsfonder.
Vi räknar dessutom med att det kommer att vara möjligt att på ett lämpligt sätt mäta och offentliggöra utländska medborgares innehav av andra överlåtbara papper framåt slutet av året.
Av alla dessa skäl kommer M3 att fortsätta att spela en framträdande roll i ECB: s penningpolitik.
Tillåt mig, när det gäller bedömningarna och i synnerhet förslaget om att de uttryckligen bör stödjas av ECB-rådet, att påminna er om att ECB-rådet bara ansvarar för att upprätthålla prisstabilitet.
Det är upp till ECB-rådet att fatta de beslut som är nödvändiga för att garantera utförandet av de uppgifter som tilldelas Europeiska centralbankssystemet enligt fördraget.
I detta avseende beslutade ECB-rådet, av flera skäl, att följa en strategi med två pelare.
Man beslutade särskilt att inte följa en strategi enligt vilken penningpolitiska beslut skulle fattas enbart på grundval av inflationsprognoser.
På samma gång som stabsbedömningarna spelar en viktig roll i de analyser som ECB-rådet gör inom ramen för den andra pelaren, är det viktigt att inse att denna analys inte enbart kretsar kring dessa prognoser.
Mot bakgrund av svårigheterna att göra långsiktiga prognoser och osäkerheten i fråga om vilken ekonomisk modell som är lämpligast, anser inte ECB-rådet att det är klokt att bara använda en enda bedömning för att analysera risker för prisstabiliteten.
Den osäkerhet som omger prognoser har också vederbörligen återspeglats i det sätt på vilket ECB offentliggör dem, nämligen i form av intervall snarare än medelvärden.
För att övergå till en analys av den nuvarande ekonomiska och monetära utvecklingen, ansåg ECB-rådet vid sitt möte i juni att den nuvarande nivån på ECB: s styrränta, efter beslutet den 10 maj att sänka ECB: s huvudränta med 25 punkter och på grundval av tillgänglig information, var lämplig för att garantera prisstabilitet i euroområdet på medellång sikt.
Det har sedan ECB-rådets senaste möte inte framkommit någon ny information som skulle motivera en ändring av denna bedömning.
När det gäller informationen inom ramen för den första pelaren pekar den monetära utvecklingen på gynnsamma utsikter till bibehållen prisstabilitet på medellång sikt.
Efter att ha följt en gradvis nedåtgående trend sedan våren år 2000 har tremånadersgenomsnittet för den årliga tillväxttakten för M3 tenderat att i stort sett stabiliseras under de senaste månaderna.
När hänsyn tas till att monetära siffror förvrängs uppåt, torde M3 under den senaste tidsperioden ha växt ungefär i linje med referensvärdet.
Dessutom har den årliga tillväxttakten för lån till den privata sektorn fortsatt att dämpas, främst på grund av färre lån till hushållen.
Beträffande den andra pelaren fortsätter vi att räkna med att den nuvarande höga inflationstakten är ett övergående fenomen, och inflationstakten bör, om inga ytterligare ogynnsamma prischocker inträffar, falla till under 2 procent under 2002.
Denna utveckling väntas äga rum mot bakgrund av en svagare ekonomisk tillväxt, som dock i stort sett bör ligga i linje med den potential som finns inom euroområdet.
Tillåt mig att i detta sammanhang övergå till en fråga som har fått stor uppmärksamhet på sista tiden: valutaövergångens möjliga inverkan på pristrycket.
Sannolikt kommer prisinsyn och konkurrens i allmänhet att begränsa inflationstryck till följd av valutaövergången.
I detta avseende är det också värt att framhålla utfästelsen av finansministrarna i euroområdet, som den återges i ett uttalande av eurogruppen, att omräkningen till euro av alla priser, taxor och avgifter som administreras av deras myndigheter på det hela taget kommer att vara prisneutral eller ske till konsumentens fördel.
Vi uppmanar myndigheter på andra nivåer - men även företag - att följa de centrala myndigheternas exempel.
Dessutom kommer allmänhetens vaksamhet i fråga om att övervaka priser och prisändringar att vara viktig under omställningsperioden.
ECB kommer även fortsättningsvis att sträva efter att fullgöra sitt uppdrag att upprätthålla prisstabilitet på medellång sikt, oavsett om priserna anges i euro eller i de i eurosamarbetet ingående valutorna.
Vi skall därför fortsätta att vara vaksamma när det gäller den framtida utvecklingen för faktorer som påverkar riskbalansen för prisstabiliteten, däribland - i synnerhet - faktorer som monetär utveckling, real BNP-tillväxt, prissättningsbeteende och löneutveckling.
Det är i denna tidpunkt, när prisutvecklingen huvudsakligen påverkas av övergående faktorer, avgörande att prisernas nuvarande uppåtriktade rörelse inte blir bestående, och det är därför viktigt att löneökningarna fortsätter att vara måttliga.
Inför införandet av eurosedlar och euromynt kan jag rapportera att eurosystemets förberedelser går enligt planerna.
I slutet av juni 2001 uppgick det totala antal eurosedlar som hade tillverkats till omkring 9 miljarder, vilket motsvarar ungefär 90 procent av startmängden.
Dessutom beslutade ECB i mars 2001 att som en försäkring mot möjliga produktionsrisker inrätta en central eurosystemsreserv.
Denna reserv kommer att uppgå till ungefär 10 procent av start- och logistikmängderna sammanslagna.
Den 1 januari 2001 lanserade eurosystemet informationskampanjen Euro 2002, som är utformad som ett komplement till de informationskampanjer som genomförs på nationell nivå.
Kampanjens huvudsyfte är inte att sälja in euron - euron kommer att sälja in sig själv - utan att vänja allmänheten och särskilda målgrupper vid eurosedlarnas utseende och deras säkerhetsdetaljer samt att öka medborgarnas medvetenhet om de övergripande praktiska aspekterna av övergången.
Informationskampanjen fortskrider planenligt.
Den kommer att bli fullt synlig för medborgarna när massmediernas del av kampanjen startar den 30 augusti 2001, efter att eurosedlarnas slutliga utseende och säkerhetsdetaljer har avslöjats.
Inom eurosystemet är man fullt medveten om den betydelse som ett framgångsrikt införande av eurosedlar och euromynt kommer att ha för det allmänna förtroendet för den gemensamma valutan, och de noggranna och omfattande förberedelser som görs inom ramen för eurosystemet står i proportion till denna uppgift.
Vi bör alla komma ihåg det faktum att valutaövergången är en utmaning utan motstycke och en väldig logistisk övning och att alla berörda parter måste ta på sig sin del av det totala ansvaret för att införandet av eurosedlar och euromynt skall bli en framgång.
Jag skulle här helt kort vilja kommentera frågan om förhandstilldelning av eurosedlar till allmänheten; en fråga som jag har redogjort för mer ingående vid tidigare tillfällen här i kammaren.
Låt mig erinra om att ECB: s beslut har fattats med full hänsyn till allmänhetens intresse och efter en grundlig analys av alla aspekter av betydelse.
Ingen nya faktorer har tillkommit som skulle motivera ett förnyat övervägande av denna fråga.
För att övergå till frågor som gäller bankkontroll och som också tas upp i förslaget till resolution om ECB: s årsrapport, skulle jag vilja börja med att påminna om att ramen för finansiell stabilitet i EU vilar på två byggstenar: nationell kompetens och samarbete.
Vi är fullt övertygade om att de imponerande förändringar på de finansiella marknaderna som har föranletts av eurons införande kräver att mekanismerna för samarbete mellan nationella myndigheter och med eurosystemet stärks väsentligt.
Detta på grund av att EMU förändrar systemriskens natur och vidd.
Det är inte längre möjligt att bedöma hot mot den finansiella stabiliteten eller de potentiella kanalerna för spridning av smittsamma risker bara på inhemsk nivå.
Jag blev därför särskilt glad över att se att Europeiska centralbankssystemet insats för att förbättra den institutionella ramen för finansiell stabilitet och, i synnerhet, utvecklingen av makroekonomisk analys har erkänts och får stöd i förslaget till resolution.
I resolutionsförslaget hänvisar man också till behovet av att undvika konflikter mellan tillsynsansvar och de monetära myndigheternas ansvar.
Jag skulle, för det första, vilja säga att de empiriska bevisen för potentiella konflikter mellan de två målen finansiell stabilitet och prisstabilitet är oklara och, för det andra, att sådana konflikter inte kan uppstå inom ramen för den institutionella ordningen i euroområdet.
Eurons införande har i själva verket medfört en institutionell uppdelning mellan penningpolitiskt beslutsfattande, som gäller euroområdet som helhet, och utövandet av tillsynsuppgifter, som avser inhemska institutioner och marknader.
Mekanismerna för beslutsfattande för de två uppgifterna sammanfaller inte längre, och konfliktrisken har avlägsnats tack vare den institutionella strukturen.
Jag skulle, för att avsluta mitt uttalande, vilja understryka att införandet av den gemensamma valutan faktiskt har ökat behovet av ett starkt deltagande från centralbankernas sida när det gäller tillsyn och finansiell stabilitet.
(Applåder)
