# ID: svediakorp-gov415354
# author: Berenguer Fuster (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-07-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 451
# sentences: 13
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
När man skall fastställa en ståndpunkt om det här sista gemensamma lagstiftningsförfarandet för direktivet bör vi inte fastställa ståndpunkter om grunden, vi bör i stället reflektera över Europaparlamentets roll i medbeslutandeprocessen.
Om vi ser till vad som har hänt kan vi dra slutsatsen att systemet hittills inte har fungerat.
Jag vet redan att det är svårt att komma fram till lösningar i rådet, att få regeringar från länder med olika rättsliga traditioner att komma överens om olika ståndpunkter, men jag har en känsla av, eller jag är rättare sagt säker på, att man i rådet söker detta samförstånd utan att man har någon som helst aning om vad Europaparlamentet anser om normens innehåll.
Då blir det naturligtvis så, att när man når ett avtal i rådet uppfattas vilket som helst av parlamentets förslag som går i motsatt riktning som ett hot mot ett uppnått avtal - ibland in extremis och att detta kan bidra till att rubba jämvikten.
Under dessa förutsättningar står rådet fast vid sin ståndpunkt, och den betyder då helt enkelt: antingen gör vi som vi vill eller så antar vi inte normen.
Vice talman Provans ord har visat på att känslan att ett visst land inte skall tjäna på en kompromiss som har uppnåtts tidigare har vägt mer än att uppnå ett avtal med Europaparlamentet.
När parlamentet analyserade innehållet i den gemensamma ståndpunkten under andra behandlingen, visade det i synnerhet sin oro över två frågor: de anställdas deltagande och kravet på att administratörerna skall vara neutrala.
En majoritet av parlamentet var djärvt nog att opponera sig mot rådets tidigare beslut.
Det förefaller mig vara allvarligt att man under första behandlingen inte skulle bry sig om Europaparlamentets ståndpunkter till fördel för de anställda och deras företrädare i syfte att de skall vara fullständigt informerade och kunna uttrycka sin åsikt om ett uppköp av det företag de arbetar i, och detta rättfärdigar Europaparlamentets invändningar mot den gemensamma ståndpunkten.
Det faktum att parlamentet söker nå jämvikt mellan de som är för och emot att tillåta försvarsåtgärder, vilka långt ifrån är förtjänta av den kritik som har riktats mot dem från vissa berörda sektorer, är värt ett erkännande från dessa sektorer, eftersom det inte är sant att Europaparlamentets ståndpunkt skulle vara att tillåta vilka försvarsåtgärder som helst, som media har av egennyttiga skäl har antytt.
Det räcker med att analysera innehållet i de ändringsförslag som har godkänts för att detta påstående skall dementeras.
Vi uppskattar verkligen inte rådets ståndpunkt att tillbakavisa möjligheten att komma till en överenskommelse med parlamentet och parlamentets ståndpunkter.
