# ID: svediakorp-gov415346
# author: Lehne (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-07-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 908
# sentences: 42
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Mina damer och herrar kolleger!
Först vill jag också gärna tacka kollegerna för deras medverkan i samråden, särskilt Jimmy Provan för det schyssta ställningstagande som han just har lämnat här i kammaren.
Trots detta vill jag komma med ett liten negativt påpekande.
Detta helt enkelt därför att vi inte får glömma bort vad som var kärnpunkten i samråden om våra förslag under den andra behandlingen i december förra året.
Vi ville åstadkomma ett level playing field - jämlikhet vid uppköp av företag.
Detta lyckades vi helt klart inte uppnå med detta resultat från förlikningskommittén.
Från parlamentets sida erbjöd vi varje form av kompromiss vid förhandlingarna.
Jimmy Provan förklarade att denna kompromiss inte kom till stånd, eftersom rådet avvisade varje slags kompromiss, insisterade på sin gemensamma ståndpunkt i den avgörande frågan och inte på något sätt var beredd att göra en enda millimeters eftergift.
Ett av våra kompromissförslag, ett av de sista som vi lade fram, var ikraftträdandet av ett direktiv om level playing field, som vi för övrigt hade föreslagit långt tidigare och som, efter vad jag erfor förra veckoslutet, har funnits på rådets bord sedan år 1972, alltså mycket längre än de 12 år man här talar om.
Ikraftträdandet av neutralitetsplikten bör göras avhängig av att även ett sådant direktiv om level playing field träder i kraft.
Till och med detta, trots att det egentligen är självklart, avvisades av rådet.
Man var endast införstådd med att kommissionen skall inkalla en expertgrupp, som befattar sig med denna fråga och sedan eventuellt utvecklar förslag.
Jag undrar: Vad är det för logik, att inkalla en expertgrupp, men redan innan dess besluta om direktivet?
I normala fall bildar man först en expertgrupp, och sedan beslutar man om ett direktiv i frågan.
Jag anser inte att det som sker här är övertygande.
Jag kommer därför fram till att det inte är någon kompromiss, utan en kapitulation av majoriteten av parlamentets delegation inför rådets ståndpunkt.
Allt detta när vi har viktiga beslut i förlikningsförfarandet framför oss - jag tänker här på direktivet om penningtvätt, jag tänker på hela uppföljningen av Lamfalussy och allt som hör till.
Jag vill påstå att om vi röstar för detta direktiv, så skadar vi parlamentets institutionella roll, och redan av den anledningen får man inte göra det.
Oberoende av detta finns det en rad sakliga skäl till att man inte kan göra det.
Resultatet av detta direktiv kommer att bli att skyddade företag i framtiden kan ta över oskyddade företag.
Det är den klara konsekvensen.
Ty om vi inte har något level playing field, om nationell lagstiftning i vissa medlemsstater tillåter att företag skyddas genom begränsning av rösträtten, genom golden shares, genom multipel rösträtt, genom en mängd möjligheter till ingrepp från administrationens sida, och om just detta inte är fallet i andra medlemsstater, då undrar jag var det finns något level playing field.
Eller om jag gör jämförelsen mellan Amerikas förenta stater och Europa: Amerikanerna har gått exakt motsatt väg.
De har infört en s.k. business judgement rule, som säger att företagens styrelser kan protestera hur de vill - i Europa förbjuder vi detta.
Vad kommer då resultatet att bli av ett sådant beslut, om amerikanska företag kan ha lättare för att överta europeiska företag än tvärtom?
För övrigt motsäger ju utvecklingen i Amerika också mycket av det som man kunde läsa i tidningarna i morse.
Där påstås det alltid att det skulle utbryta kaos eller få negativa effekter på finansmarknaden i Europa, om vi nu plötsligt skulle avvisa detta direktiv.
Amerikanerna bevisar motsatsen, de har slagit in på exakt motsatt väg, och ingen människa kan påstå att den amerikanska aktiemarknaden är mindre dynamisk än den europeiska.
Alltså existerar dessa samband uppenbarligen inte.
Jag vill också erinra om fördelar när det gäller lokalisering.
Staten Delaware har en relativt restriktiv lagstiftning i fråga om uppköp av företag.
I denna stat finns intressant nog 40 procent av de företag som är noterade på New York-börsen, ja till och med 60 procent av de företag som är representerade i indexet.
Jag frågar er: Varför är det så?
Jag kan bara påpeka att dessa villkor enligt min uppfattning är en mycket väsentlig faktor för besluten om företagens lokalisering.
Ingen människa har någonting emot skydd för aktieägare.
Jag är själv aktieägare.
Därför är det naturligtvis så att jag också helt logiskt, liksom de flesta medborgare som är aktieägare, är för skydd för aktieägare, men jag är för detta skydd på lika villkor.
Det Jimmy Provan sade, " one share - one vote ", just detta gäller ju inte i Europa.
Det är det avgörande problemet.
Eftersom detta inte gäller, vore det felaktigt att nu införa en neutralitet, som i slutändan kommer att leda till stor obalans i Europa och därigenom förmodligen kommer att göra den inre marknaden mer skada än nytta.
Kort sagt: Den svenske statsministern sade att direktivet är enastående; jag delar den uppfattningen, det är i sin nuvarande utformning enastående dåligt.
Därför måste det avvisas!
