# ID: svediakorp-gov415342
# author: Persson (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-07-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,348
# sentences: 69
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
Herr talman!
Jag skall kort kommentera några inlägg, men låt mig först uttrycka ett varmt tack för de erkännanden som det svenska ordförandeskapet har fått från skilda partigrupperingar i parlamentet.
Det är ett tack som jag gärna vidarebefordrar till alla dem som har arbetat hårt och engagerat för det svenska ordförandeskapet.
Inte minst den grupp seniora tjänstemän som har letts av statssekreterare Lars Danielsson skall naturligtvis också uppmärksammas i detta sammanhang.
Jag vill allra först säga något om demonstrationerna i Göteborg: Vi är demokrater.
Vi står för rätten att demonstrera.
Vi är emot våld.
Vi fördömer alla som använder våld för att förtrycka politiska processer.
Det som hände i Göteborg var att vi hade en omfattande demokratisk dialog med människor som hade andra uppfattningar än vi.
Det var bra, eftersom det ju är meningen i en demokrati att man skall mötas och bryta uppfattningarna.
Det som hände därutöver var att det fanns en relativt liten grupp internationellt mycket aktiva huliganer, som vi har sett tidigare i andra sammanhang, och som jag är rädd för att vi kan komma att få se även i fortsättningen.
De måste bemötas på ett mycket bestämt sätt ifrån polis och ordningsmakt, som för övrigt gjorde ett mycket bra arbete i Göteborg.
Dessa militanta huliganer kallar sig ofta för antifascister.
Jag måste säga att något mer fascistliknande än deras arbetsmetoder har jag aldrig sett.
Hela deras sätt att förhålla sig till politik är fascistoidt.
Hela deras arbetsmetod med bruket av våld är fascismens.
När jag sätter etiketten fascister på dessa kommunister, är det faktiskt för att visa att de båda ytterligheterna har mött varandra.
Det har vi sett många exempel på tidigare i europeisk politik.
Vi kanske får uppleva det igen, men låt aldrig oss som är demokrater ställas mot varandra i detta sammanhang!
Vi skall ha en enad front mot våldet, mot fascismen och mot kommunismen.
Det är erfarenheten från Göteborg.
Jag beklagar vidare att inte ledaren för PPE-DE-gruppen, Poettering, är närvarande.
Det hade varit värdefullt om han hade kunnat lyssna direkt på dessa ödmjuka synpunkter från rådets företrädare.
Jag hoppas att han ändå genom protokollet kan ta del av dessa enkla tankar.
I sitt eleganta och välformulerade inlägg pekade Pat Cox bl.a. på en sakfråga som jag fäster väldigt stor vikt vid, nämligen den förlikning som vi har träffat om övertagande av företag.
Jag skulle vara utomordentligt oroad om parlamentet inte följde förlikningsresultatet.
Det är en unik händelse och något som kommer att få principiella konsekvenser för parlamentets arbete i framtiden.
Jag uppmanar därför parlamentet att vara lojalt mot den förlikningsprocess som vi har haft, på det sätt som Pat Cox uttryckte det.
Låt mig också säga att jag sätter värde på det som ledamot Van Velzen sade, och som jag också tog upp i min inledning, nämligen att vi har en tendens att betrakta kandidatländerna som de som bär de största svårigheterna.
Det är klart att det är svårt för dem att anpassa sig till de krav som vi ställer, men deras reformprocess drivs med kraft och tydlig målinriktning.
När vi nu kommer till slutspurten i förhandlingarna, tror jag att det kommer att visa sig att det är i kretsen av medlemsländer som det blir svårast att formulera positionerna.
Det är vår erfarenhet under vår korta ordförandetid att det var det som vi fick lägga ned mest arbete på.
Jag delar helt och fullt uppfattningen att det är svåra kapitel som vi har framför oss, t.ex. jordbruk och regionalpolitik, sådant som naturligtvis också kommer att gå till grunden med den struktur som vi nu har på den europeiska politiken.
Låt mig vidare säga att ledamot Corbett från United Kingdom hade en väldigt klok synpunkt på ordförandeskapets karaktär.
Jag vill varna för den utveckling vi nu ser, nämligen att man varje gång som det blir ett nytt ordförandeland i Europeiska rådet tror att unionen skall förändras i grunden.
Det är ohyggligt viktigt att de som leder rådet ser sin uppgift som ett kontinuerligt ansvarstagande som innebär att ett ordförandeskap griper i det andra.
Politiken måste ligga fast, och eventuellt drivas framåt.
Det måste dock vara unionens gemensamma intresse som är det vägledande.
Den nationella aspekten måste därför skjutas i bakgrunden.
Så har vi arbetat.
En del har tyckt att det har varit tråkigt, men jag är övertygad om att det är ett nödvändigt förhållningssätt om arbetsmetoden med roterande ordförandeskap skall vara möjlig att behålla i framtiden.
Jag sätter starkt värde på vad Corbett har sagt.
Ledamot Anders Wijkman beklagar sig över bristen på framtidsdebatt under det svenska ordförandeskapet.
Låt mig säga direkt till honom att jag har hört det förut.
Vad har vi då sysslat med under det svenska ordförandeskapet?
Utrikespolitik, miljöpolitik, utvidgningen av unionen det är i allra högsta grad framtidsdebatt!
En del menar dock med framtidsdebatt unionens strukturer och lägger i det ofta in att man också måste ha något slags federal ansats för att kvalificera sig som framtidsdebattör i EU.
Det anser inte jag, utan jag menar att framtidsdebatten nu måste handla om vad vi vill åstadkomma.
Låt oss sedan så småningom, under belgiskt ordförandeskap, under spanskt ordförandeskap, under danskt ordförandeskap, gå in i en diskussion om vad denna politiska vilja kräver i form av utvecklade institutioner inom unionen.
Så skall vi se det, och då blir det som vi har bidragit med under svenskt ordförandeskap i allra högsta grad en framtidsdebatt.
Det handlar om utvidgning, det handlar om utrikes- och säkerhetspolitik, det handlar om miljön.
Låt mig säga till ledamot Bradbourn att jag är tacksam för hans inlägg.
Han satte nämligen utifrån sitt konservativa perspektiv fingret på en viktig punkt.
Det har ju sagts att miljöslutsatserna i Göteborg inte skulle vara detaljerade, inte skulle vara på något sätt förpliktande eller på något sätt utmanande.
Den kritik som kommer från Bradbourns sida om att de går för långt och att de är för detaljerade visar emellertid att det är just vad de är.
De är detaljerade!
Alla de som kritiserar dessa slutsatser för att de inte går långt nog har i hans inlägg faktiskt fått en ganska god och tydlig replik.
Jag är tacksam för Bradbourns inlägg, men jag delar inte hans uppfattning.
Ungefär så skulle jag vilja formulera mig.
Låt mig slutligen säga att ledamot Dell ' Alba tog upp något som kanske kommer att visa sig vara det största som har skett under det halvår som det svenska ordförandeskapet har agerat.
Det som jag spontant tänker på, nämligen utlämningen av Milosevi till Haag, är naturligtvis inte en direkt konsekvens av det svenska ordförandeskapets agerande, men det är en konsekvens av bl.a.
Europeiska unionens fasta uppträdande i denna fråga.
Det är en konsekvens av en syn på utrikespolitiska relationer som bygger på värderingar.
Det är en konsekvens av att vi hävdar mänskliga rättigheter.
Utlämnandet av Miloðevi till Haag kan i framtiden mycket väl komma att beskrivas som den verkligt stora, viktiga händelsen då utrikespolitik byter karaktär, då den som förgår sig mot sina medborgare eller andra, då den som på etniska grunder bedriver krig, varhelst det än är i världen, är sedd, är iakttagen och kommer att få stå till svars, ställas till svars inför en internationellt enad politisk opinion, byggd på värderingar om demokrati och mänskliga rättigheter.
Utlämnandet av Miloðevi till Haag är en stor politisk händelse och en seger för alla dem som tror på en utrikespolitik som bygger på gemensamma värderingar.
Tack för ett fint samarbete under det svenska ordförandeskapet!
(Applåder)
