# ID: svediakorp-gov415336
# author: Oomen-Ruijten (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-07-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 308
# sentences: 18
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
I det andra avsnittet av Europeiska rådets slutsatser intar temat hållbar utveckling en mycket framträdande plats.
Statsminister Persson talade om en hållbar utveckling med sociala, ekonomiska och ekologiska dimensioner.
Det håller jag med honom om.
Hållbar utveckling måste, och det håller jag också med honom om, bifogas till Lissabonkriterierna.
Jag håller verkligen med om allt som skrivits här.
Jag citerar: " Tendenser som hotar den framtida kvaliteten på våra liv måste vi vända. "
Jag håller också med om konstaterandet att " hållbar utveckling ger stora ekonomiska möjligheter och skall leda till tekniska innovationer och investeringar som ger tillväxt och sysselsättning. "
Men, herr talman, papper har tålamod.
Det papper som de här vackra slutsatserna skrevs på hade ännu inte torkat förrän rådet på måndagen i förra veckan sade blankt nej vid det konkreta ifyllandet av två lagstiftningsärenden i fråga om miljö.
Vad jag nu egentligen undrar är följande.
Talar premiärministrarna egentligen för egen personlig del när de fastställer de slutsatserna och följer de egentligen vid sina regeringssammanträden det som avtalats i Europa?
Och är det konsekvent och i linje med det som de berättar för varandra under de första sex månaderna eller en gång under de sex månaderna?
Sensmoralen i historien - och det säger jag nu till det svenska ordförandeskapet men det gäller också alla andra ordförandeskap - är den att Europaparlamentet, och även den europeiska medborgaren, inte längre låter sig luras.
Ett vackert uttalande en gång var sjätte månad, det har vi egentligen tröttnat på.
Vi vill att ni också börjar ta tag i saken och ger ärendena ett konkret innehåll.
Tomt prat har vi hört alldeles för länge.
Det är oacceptabelt, inte längre trovärdigt.
