# ID: svediakorp-gov415328
# author: Belder (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-07-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 323
# sentences: 22
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag vill ta upp slutsatserna från Europeiska rådet i Göteborg och då särskilt situationen i Mellanöstern.
Jag tror att den uppmärksamheten är berättigad.
Det räcker att läsa rubrikerna i Neue Zürcher Zeitung i dag: Gewalt statt Waffenruhe im Nahen Osten, våld i stället för vapenvila i Mellanöstern.
Slutet på den palestinska intifadan (uppror) är ännu inte i sikt.
Samtidigt ökar spänningarna mellan Israel och Syrien farligt mycket igen.
Det är därför inte något tal om en återgång till den så kallade fredsprocessen i Mellanöstern.
Trots den senaste tidens alla diplomatiska insatser från amerikanskt och europeiskt håll.
Vilka alternativ återstår nu för de båda nämnda medlingsparterna?
Slutsatserna från Europeiska rådet i Göteborg går egentligen inte in på den här kardinalfrågan.
De mynnar ut i ett önsketänkande.
Positivt klingande begrepp som " avsvalkningsperiod " och " kompletterande förtroendeväckande åtgärder " skall avvärja det djupt rotade våldet.
Måste Förenta staterna och Europeiska unionen därför lämna Israel och den palestinska myndigheten åt sitt öde?
Absolut inte!
Det som det handlar om är att båda medlingsparterna är medvetna om sin diplomatiska och militära potential.
Den höge representanten, Solana, tar upp den avgörande rollfördelningen.
Utan omsvep erkänner han Förenta staternas avgörande roll i ett återupptagande av fredsprocessen i sin rapport om Mellanöstern vid toppmötet i Göteborg.
Detta reella konstaterande får den höge representanten att betona ett permanent ömsesidigt samråd så att " våra insatser kompletterar varandra ".
Det är just det strävandet som kräver ett balanserat europeiskt agerande i området.
Därför frågar jag rådet och kommissionen: vilka villkor ställer de precis för det avsevärda stöd som de ger till den palestinska myndigheten?
Just nu måste väl ett tillräckligt tyglande av våldet vara det viktigaste villkoret.
Det ju just det som skall kunna bryta det nuvarande dödläget i Mellanöstern.
