# ID: svediakorp-gov415318
# author: Andersson (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-07-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 711
# sentences: 45
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman!
När jag åkte hem med flyget förra veckan fick jag tag i en svensk näringslivstidning, Dagens Industri, som inte alltför ofta brukar berömma den svenska regeringen.
De satte betyg på ordförandeskapet, och det stod med stor rubrik " Med beröm godkänt ".
Jag skulle vilja säga detsamma.
Det svenska ordförandeskapet hade tre viktiga, stora ambitioner.
Det har talats mycket om utvidgningen.
Det råder ingen tvekan om att denna fråga behandlades på ett mycket bra sätt.
Det viktiga nu inför framtiden för oss i parlamentet, för Sverige och andra länder i rådet är att hålla tempot uppe så att vi kan leva upp till de mål vi har satt upp.
När det gäller jobben blev resultatet kanske inte så storslaget.
Avregleringarna var definitivt inte storslagna, för många på högerkanten blev besvikna över att det inte var tillräckligt med avregleringar.
Det handlade om att föra stafettpinnen vidare i den viktiga process som handlar om jobb och tillväxt.
Det sattes upp en del nya mål.
Bland annat tog man upp familjepolitiken och den äldre arbetskraften.
Bara en liten del av denna finns idag ute på arbetsmarknaden, vilket är nödvändigt att ändra inför framtiden.
När det gäller den hållbara utvecklingen kan man ha två perspektiv.
Det ena är en jämförelse med kommissionens dokument, och det är klart att i det perspektivet nådde man inte riktigt ända fram.
Det andra är i förhållande till dagsläget.
Det har gjorts klara, tydliga förbättringar, och det viktigaste är att miljöfrågorna förs in i Lissabonprocessen.
Vad är problemet med miljöfrågorna idag?
Jo, det är att de ligger vid sidan om, att de alltid kommer sist.
Nu kommer de att vägas samman med den ekonomiska och sociala politiken varje år i en fortgående process.
Det, om något, är en framgång.
Jag vill också säga något om det globala ansvaret.
Man pekade ut transportpolitiken, jordbrukspolitiken och fiskeripolitiken.
I övrigt vill jag ta upp öppenheten, information och samråd och inte minst utrikes- och säkerhetspolitiken.
Om den skulle jag vilja säga att det är glädjande att Sverige har tagit så stort ansvar på detta området.
Det är också glädjande att det svenska folket har förstått att detta inte är någon militarisering utan att det tvärtom handlar om att skapa fred och stabilitet i ett framtida Europa och dess gränsområden.
I den här frågan finns en oerhört stor uppslutning om man skall tro opinionsundersökningar i Sverige.
Framtidsdebatten.
Konvent?
Ja, men det är inte nog med konvent.
Vi måste bredda debatten utöver ett konvent för att föra den med det civila samhället.
Skall vi föra debatten med det civila samhället måste vi göra som statsminister Persson sade.
Vi kan inte börja med de institutionella frågorna, utan vi måste istället börja med vad det är vi vill att EU skall göra om fem, tio, femton år och hur skall vi göra det.
Då kommer de institutionella frågorna sist.
Irland.
Vi skall respektera Irland, men vi skall också respektera de andra medlemsländerna.
Det finns de som säger att vi nu skall lägga av!
Skall inte det svenska parlamentet eller de andra parlamenten få diskutera Nicefördraget?
Vad är det för en syn på demokrati, att vi skall lägga av ögonblickligen därför att det irländska folket sade nej?
De andra folken har väl också rätt att diskutera frågan i sina parlament eller på det sätt de har valt?
Sedan får vi se 2002 hur slutresultatet blir, och det är upp till det irländska folket att bedöma situationen vid det tillfället.
Till sist något om kravallerna: Jag stöder fullt och fast vad Enrique Barón Crespo sade.
Vi måste göra en åtskillnad mellan dem som kastar sten, som är fåtaliga, och dem som vill uttrycka en åsikt om det fortsatta arbetet inom EU.
Vi skall stimulera till en debatt med det civila samhället, men vi skall vara hårda mot dem vars enda argument är en sten i handen.
