# ID: svediakorp-gov415312
# author: Schörling (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-07-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 570
# sentences: 29
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman!
Jag vill börja med att tacka det svenska ordförandeskapet för att man har visat stor respekt för och vilja att föra en dialog med Europaparlamentet.
Både här i kammaren och i utskotten har ordförandeskapets närvaro varit väldigt stor och mycket uppskattad.
Dialog, öppenhet och deltagande är förutsättningen för att demokratin skall fungera.
I Göteborg fanns ett försök till dialog mellan politiker, olika organisationer och demonstranter.
Tyvärr blev det bara ett välvilligt försök.
I verkligheten satt nämligen stats- och regeringscheferna bakom avspärrningarna, och det fanns inga möjligheter för det civila samhället och medborgarna att följa förhandlingarna om allas vår framtid.
Ur denna toppmöteskulturens slutna rum föds en frustration och en vanmakt, vilket uttrycktes även av fredliga demonstranter, som försökte få igenom sitt budskap till stats- och regeringscheferna.
Tyvärr åstadkom också en liten klick av provokatörer förstörelse och våldsamheter.
De stenar som dessa provokatörer kastade var ju inte bara riktade mot poliserna utan mot hela det demokratiska samhället, och mot alla oss som verkligen försökte föra fram ett budskap.
Det kan man verkligen känna stor sorg över.
Det är också oacceptabelt att polisen sköt skarpt mot provokatörerna.
Nu har en utredning tillsatts som skall undersöka hur detta kunde vara möjligt i Sverige i dag.
Jag är också besviken på hur EU: s ledare verkar reagera på den frustration som finns över utvecklingen i EU.
Jag tycker vidare att man inte har tagit någon hänsyn alls till folkomröstningsresultatet på Irland.
I stället försöker man göra detta till ett irländskt problem, medan det i själva verket naturligtvis är ett problem för hela EU.
Även en majoritet av Europaparlamentet verkar i dag göra samma misstag, eftersom man har avvisat rådets förslag när det gäller att tillsätta ett öppet forum, och genom att man bara tänker förorda att nästa regeringskonferens skall vara ett konvent.
Jag förstår inte denna motvilja mot att öppna upp EU, att föra en dialog med det civila samhället och med medborgarna.
Vad tänker svenska ordförandeskapet göra i framtiden för att få med sig kollegerna och få dem att förstå att detta är absolut nödvändigt?
Av de tre E: na var det väl i fråga om Enlargement, utvidgningen, som man verkligen hade kämpaglöd och lyckades åstadkomma något.
Det gläder mig väldigt, väldigt mycket, att det nu finns en fastslagen tidsplan för anslutningsförfarandet.
Däremot vet jag inte hur mycket krut som lades ner på hållbar utveckling.
Resultatet blev i alla fall klent jämfört med vad man hade kunnat förvänta sig.
Det var nämligen ett bra förslag som kommissionen hade lagt fram.
Jag vet inte om det beror på en oerhörd motvilja från EU: s stats- och regeringschefer att förstå vad hållbar utveckling egentligen innebär.
Hur skall man nu hinna förankra en plan och en politisk process inför Rio + 10-konferensen i Sydafrika, när man inte har lagt fram de konkreta åtagandena om vad som skall hända med klimatmålen efter 2010, hur man skall stoppa utfiskningen, hur man skall kunna ändra den förödande jordbrukspolitik som vi har i dag?
EU: s ledare måste ta ett globalt ansvar också.
Det tror jag att resten av världen och EU: s medborgare kräver.
(Applåder)
