# ID: svediakorp-gov415269
# author: Wallis (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-07-02
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 623
# sentences: 30
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(EN) Herr talman!
Jag slogs idag av en artikel i The Wall Street Journal; underrubriken löd: " Varför skiljer sig Amerika och Europa åt då det gäller konsumentintressets betydelse? "
Den fortsatte med, ur en amerikansk synvinkel: " då det kommer till att sätta konsumenten i centrum i sin ekonomiska modell så forsätter Europa att vara envist gammeldags. "
E-handel, av alla de slag, fortsätter att komma på efterkälken i Europa.
Senast år 2005 kommer 11 procent av detaljhandelsförsäljningen i Förenta staterna att ske on-line, bara lite över sex procent i Västeuropa.
Vår förhoppning måste vara den att kommissionens initiativ till ett europeiskt utomrättsligt nätverk kommer att stärka konsumenternas förtroende för e-handeln och driva upp den europeiska statistiken.
Detta var de problem vi brottades med i samband med Bryssel-förordningen: hur man skulle kunna bevilja europeiska konsumenter tillgång till rättvisa över gränserna utan att betunga affärsverksamheten och ändå, samtidigt, utsätta affärsverksamheten för nödvändig konkurrenskraft.
Vi måste vara tydliga med att detta är ett försök att handskas med ett stort antal gränsöverskridande konsumenttvister om mindre penningsummor som ligger utanför det vanliga rättsliga systemet.
Alternativa sätt som nästan ersätter de lägre traditionella domstolarna kommer att införas.
Detta är ett väldigt ambitiöst projekt och ett sådant arbete kräver ett seriöst åtagande och ordentlig finansiering.
Ett av mina största bekymmer rörande detta initiativ är dess finansiering, både då det gäller initiativet i sig själv och då det gäller att göra reklam för det.
Våra medborgare vet var deras lokala domstolar ligger, men kommer de att veta hur eller var de har tillträde till det utomrättsliga nätverket (EEJ Net)?
Att döma av det jag sett, är jag inte särskilt optimistisk.
För det andra, är systemet följdriktigt och effektivt?
För närvarande så varierar utvecklingen mycket i de olika medlemsländerna.
Kommissionen måste inta en tuff attityd i detta avseende, sålunda vårt förslag på ett servicenivåavtal med varje clearingorganisation.
Bara genom en sådan åtgärd kan man försäkra sig om att våra medborgare erhåller den service de verkligen förtjänar.
Detta för mig till ändringsförslagen.
Vi kan med glädje godta ändringsförslag 2 och 3, men vi bekymrar oss allvarligt för ändring nummer ett.
Att inte tillåta clearingorganisationerna att kunna ge råd i rättsliga spörsmål rimmar illa med verkligheten.
Några av centralerna fungerar redan som s.k.
Euroguichets (informationspunkter), och har utbildade advokater i sin personal.
De skulle inte kunna fungera utan det.
Vi kan inte erbjuda en andra klassens service.
Bra juridiska råd, eller juridisk kunskap, redan i början av ett skadeståndskrav är nödvändigt för att det inte skall svänga i fel riktning och orsaka förtret, besvikelse och äventyra rättvisan.
Till sist, låt oss övergå till den lagstiftningsmetoden, alternativ tvistlösning och ett gemenskapstäckande nätverk av nationella instanser (EEJ-NET) är exempel på icke-bindande regler (s.k. soft law) och samreglering.
Om detta är framtidens väg, är det viktigt att parlamentet helt och hållet engagerar sig från början till slut.
Till exempel, de flesta av oss skulle applådera de andra sektorernas initiativ på detta område, exempelvis FIN-nätverket (Financial services complaints network, ett särskilt prövningsnätverk för tvister som gäller finansiella tjänster) som behandlar ekonomisk service, men när var detta initiativ hänskjutet till parlamentet?
Om vi ersätter eller förbättrar vårt rättssystem och vår tillgång till rättslig prövning, är dessa saker nyckeln till ett civilt samhälle och de kan inte, och får inte, hanteras utan inverkan av demokratiskt valda ledarmöter.
