# ID: svediakorp-gov415254
# author: Koukiadis (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-07-02
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 272
# sentences: 16
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman!
Det är jämlikhetsskäl som framtvingat en rättighet jämförbar med författares rättigheter eller andra immateriella rättigheter, i fråga om konstverk med obegränsade möjligheter till mångfaldigande.
Och detta är följerätten för konstverk på bildområdet.
Det är fråga om ett slags äganderätt, för den ger upphovsmannen ekonomisk makt och möjlighet till ersättning.
Det rör sig dock om en speciell äganderätt, för genom den erkänner man de estetiska värdenas företräde, och samtidigt hedrar man på sätt och vis konstverkens upphovsmän.
Det är ett faktum att kulturprodukter inte kan köpas och säljas utan medverkan av konsthandlarna.
Men till skillnad från handeln med konsumtionsvaror eller andra kapitalvaror är denna handel inget självändamål.
Det viktiga i handeln med konstverk är att sprida estetiska värden och estetiska budskap.
Detta kan dock inte ske utan upphovsmännens medverkan.
Deras medverkan är oumbärlig, men samtidigt får konstverken successivt ett marknadsvärde.
Det är således helt obefogat att affärsmannen, som bara är en förmedlare, ensam kommer i åtnjutande av hela värdet, det är ju därför de uppmuntrar upphovsmännen att vara produktiva.
Av alla dessa anledningar är det fel att upphovsmännen i vissa länder inte erkänner denna rättighet.
Vi bör alltså rätta till felet i Bernkonventionen som gjorde följerätten fakultativ.
Vissa länder insisterar på långa övergångsperioder eller framflyttning av datum för ikraftträdandet, och det är inte smickrande för dem som stödde konventionen.
Europa, med sin ledande ställning inom skapande verksamhet och kultur, måste anvisa rätt väg för tredje land.
Ingen kommer att drabbas negativt av denna lösning.
