# ID: svediakorp-gov415253
# author: Karas (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-07-02
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 668
# sentences: 25
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman, mina kära kolleger, herr kommissionär!
En majoritet av min grupp - jag säger detta även med tanke på att Graça Moura för tillfället inte kan vara här - kommer otvivelaktigt att rösta för det resultat som förlikningskommittén uppnått.
Trots detta finns det ett större antal ledamöter i min grupp, men även i mitt eget land Österrike, som för närvarande inte har någon följerätt över huvud taget och inte heller betraktar det som nödvändigt att införa en sådan, som fortfarande hyser betänkligheter.
Jag har också lovat kollega Fourtou från Frankrike att på nytt ta upp några av dessa betänkligheter i dag, trots att jag är en övertygad anhängare till rättvis konkurrens på den inre marknaden och alltid försvarar europeiska bestämmelser om de respekterar den inre marknaden och vår gemensamma integrationspolitik.
Den 13 december förra året informerade jag därför plenum om den oro som råder hos den österrikiska konstnärsorganisationen i fråga om följerätten och hos den österrikiska konstakademin liksom hos gallerister, framför allt unga konstnärer, och hos auktionskamrarna i mitt land och i min grupp.
Jag sade den gången avslutningsvis att det dåvarande beslutsunderlaget var otillfredsställande.
Det står helt klart för mig att många förändringar som är i linje med betänkligheterna har genomförts i förlikningskommittén.
Föredraganden kan också gratuleras till detta.
I flera fall kunde de dock inte undanröjas fullständigt, vilket mycket tydligt kommer till uttryck i de formuleringar som avser övergångsbestämmelserna - även om det bara är symboliskt.
Jag läser här i den tyska versionen: " Fristen för genomförande av direktivet kommer att vara 4 år.
De medlemsstater som inte tillämpar följerätt då direktivet träder i kraft skall under en viss period, som dock inte får vara längre än till den 1 januari 2010, inte åläggas att tillämpa följerätt till förmån för upphovsmannens rättsinnehavare efter dennes död. "
Som komplement nämns en ytterligare frist.
Denna formulering visar hur känsligt ämnet är och hur man tvingats till olika kompromisser.
Jag skulle dock också vilja säga att målet för att införa en följerätt är att konstnärer från området bildkonst skall få del av senare ekonomisk framgång för deras verk.
Vi måste fråga oss om detta mål har uppnåtts.
Här anser många med ledning av vetenskapliga undersökningar och även med ledning av förlikningskommitténs resultat att följerätten innebär en omfördelning från unga, ofta fattiga konstnärer till äldre, framgångsrika konstnärer och framför allt deras arvingar.
I en undersökning som ligger framför mig sammanfattas dessa betänkligheter, som jag särskilt måste hänvisa till, för det är inte alla som är euforiska i dag, på ett mycket bra sätt i fem punkter.
För det första: eftersom konst- och auktionshandeln bara kan stå för en mycket liten del av följerättsavgifterna och det inte är möjligt att fullständigt föra över dem till dem som köper konstverk - tack och lov säger jag -, skulle följerätten kunna leda till att inköpsprisen för verk av unga konstnärer sänks.
Det andra problemet: för de konstnärer som senare blir framgångsrika - det kan bara röra sig om ett fåtal av den totala mängden - skulle följerätten kunna leda till en framtvingad omfördelning under senare skeden i livet.
För det tredje: detta är inte önskvärt, för det innebär att man som ung konstnär får begränsade konsumtionsmöjligheter.
Fjärde punkten: avgiften skulle kunna åstadkomma en förändring av konkurrensförhållandet inom konsthandeln.
Om den åstadkommer det skulle faran för att konst försvinner från marknaden kunna kvarstå.
Femte punkten: vid den första försäljningen beaktas att följerättsavgiften vid en vidareförsäljning skall gå till konstnären, vilket skulle kunna ha ett inflytande på prissättningen.
Dessa betänkligheter delas också av många i mitt land och inom gruppen.
Det förringar inte resultatet, men jag vill be er att visa förståelse för att det inte är alla som är glada i dag.
