# ID: svediakorp-gov415251
# author: Titford (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-07-02
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 440
# sentences: 18
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman!
Detta betänkande hänför sig till den gemensamma text som godkänts av förlikningskommittén och det är därför alldeles för sent att påverka riktningen för detta direktiv - inte för att varken en ledamot eller en grupp ledamöter i Europaparlamentet skulle kunna göra det ändå.
Jag vill ändå ta tillfället i akt att föra mitt partis opposition mot detta lagförslag till protokollet.
Då jag gör detta måste jag påpeka några obehagliga sanningar för denna kammare, även om jag vet att dessa inte kommer att gillas av institutionen, som föredrar att leva i sin egen värld helt avskild från verkligheten.
För det första, även om detta lagförslag syftar till att avlägsna skevheter på den inre marknaden, så kan man nog i ärlighetens namn säga att det inte finns något sådant som en gemenskapsmarknad då det gäller vidareförsäljning av originalkonstverk.
Faktum är att det finns en stor marknad i Förenade kungariket - framförallt i London - men väldigt lite på andra håll i Europa.
Därför skulle den mera betydande inverkan, inte så mycket komma att vanställa, som att söndra marknaden i Förenade kungariket.
Resultatet av detta skulle bli att handeln drevs till andra platser: till Japan, Schweiz och Förenta staterna, inget av dessa länder kommer att ha samma intresse, som marknaden i London, för konstnärer baserade i Europa.
För det andra, den sortens pengar som samlas in kommer undantagslöst att gå till fel personer.
Sjuttio procent av ' droit de suite ' -fonderna som 1996 samlades in i Frankrike gick inte till konstnärerna utan till ättlingarna till sju konstnärer, bland dem släktingar till Matisse och Picasso.
Detta överensstämmer inte precis med bilden av att hjälpa den kämpande konstnären.
För det tredje, lagen i sig själv är ohanterlig och kommer att avsevärt öka kostnaderna för konstmarknaden genom att lägga till ett skikt av byråkrati och omkostnader.
Många småföretag kommer att helt och hållet utestängas från försäljningar där försäljningspriset är lågt vilket begränsar möjligheterna för nya och uppåtsträvande konstnärer att saluföra sina verk.
Istället för att hjälpa konstnärer, så kommer detta att hindra dem, och det kommer att bli färre småföretag kvar i branschen.
Vem kommer sedan att köpa konstverk från okända konstnärer?
På det hela taget så är detta ett stycke dåligt formulerad, irrationell och till sist onödig lagstiftning.
Lagstiftningen kommer att vara det instrument som orsakar skevheter på en annars fungerande marknad.
Som så ofta är fallet bör parlamentet och Europeiska unionen lämna saker och ting ifred.
