# ID: svediakorp-gov415249
# author: Sanders-ten Holte (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-07-02
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 507
# sentences: 33
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman, kolleger, herr kommissionär!
Efter att ha börjat i april 1997 har vi nu kommit fram till den tredje behandlingen av direktivet om följerätten.
Jag skulle här vilja tacka ledamöterna i förlikningskommittén och herr Zimmerling för deras ansträngningar.
Men tyvärr måste jag stå fast vid min gamla ståndpunkt.
Till stor del är min grupp fortfarande missnöjd med förslaget.
Det rör sig här om skillnaden mellan det engelska ordet copyright och det nederländska ordet för upphovsrätt.
Här handlar det nämligen om försäljningen av ett konstverk.
Skall upphovsmannens rättsinnehavare kunna göra anspråk på denna rätt sjuttio år i efterhand?
Jag anser inte det.
Försäljning innebär att man tar avstånd från alla rättigheter och skyldigheter, och för det erhåller man en ekonomisk kompensation.
En förbättring är förslaget om att höja minimipriset till 3 000 euro.
Ett lägre belopp skulle innebära ett allvarligt handikapp för konstnärer som är i början av sin bana.
Det här leder mig till nästa kritiska punkt.
Vår största invändning mot förslaget är att det står i regelrätt strid med subsidiaritetsprincipen.
Kommissionen har inte kunnat påvisa att det faktum att det finns skillnader i medlemsstaternas lagstiftning på lång sikt har en direkt negativ effekt på den inre marknaden.
Dessutom är det inte otänkbart att den europeiska marknaden för modern och nutida konst, som framför allt är mycket viktig för London, förflyttas till Schweiz - egentligen var det vad som hände vid Basel Art Fair för ett par veckor sedan - eller till och med att den flyttas utom Europa, där den här rätten inte existerar.
Det kan väl ändå inte vara meningen.
Förslaget visar också att det här är ett problem.
Det innefattar en rad onödiga undantag.
Alltså ingen harmonisering.
Är det inte paradoxalt att man strävar efter att göra följerätten densamma i hela världen samtidigt som medlemsstaterna tack vare en mängd kryphål får möjlighet att efter eget godtycke frångå minimipriserna?
Så till genomförandet.
Vid sidan av det administrativa krångel som det innebär att dokumentera ett konstverks ägarbyten, blir saken än mer invecklad av alla undantag.
Det är inte något som konstnärer sitter och väntar på.
Om försäljningen äger rum mellan två privatpersoner är man undantagen från följerätten.
Tror inte ni också att den privata handeln med konst kommer att öka oerhört mycket?
Det här är inte det enda exemplet.
Slutligen innebär direktivet inte någon lika behandling för alla konstnärer, bara via försäljning i gallerier och auktionshus.
Det är otydligt och känsligt för bedrägerier.
Det är onödigt, för det finns ingen störning på den inre marknaden.
Min grupp sitter inte och väntar på den här typen av lagstiftning.
Medborgarna uppfattar det här som onödig beställsamhet från Bryssel.
Min grupp har röstat emot två gånger och anser inte att förslaget har förändrats och förbättrats tillräckligt och kommer därför att rösta emot även en tredje gång.
