# ID: svediakorp-gov415189
# author: Maes (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-06-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 484
# sentences: 19
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag skulle vilja tacka föredraganden, för jag har lärt mig något av hennes betänkande och det tycker jag alltid är oerhört roligt.
Dessutom pekar hon i betänkandet på nödvändigheten av att ändra direktiven.
Det är naturligtvis så att vi måste få svinpesten under kontroll, men utrotningsmetoder som fordrar masslakter accepteras egentligen inte längre enligt den allmänna opinionen.
Det är ett problem.
Jag kommer själv från Flandern.
Det är ett mycket tätbefolkat land, men det finns ännu fler grisar än människor.
Det innebär att vi själva konfronteras med det här problemet i mycket hög grad.
Jag instämmer alltså med att bekämpningen av svinpest är viktig, men samtidigt vill jag också påpeka att den här djursjukdomen i motsats till andra djursjukdomar inte för med sig någon fara för människor.
Jag konstaterar att utrotningen till följd av sjukdomen är en sak, men den är svår att skilja från utrotningen av ekonomiska skäl, exempelvis på grund av att det blir överfullt i stallen eller på grund av att djur blir för tunga för försäljning.
Därför är det alltid lite hycklande när masslakter övervägs, för det framgår inte så tydligt om slakten sker för att förekomma sjukdomar eller om det är av ekonomiska anledningar.
Jag måste ärligt medge att jag i det avseendet inte har något fullt förtroende för sektorn.
Betänkandet har övertygat mig om att en anmärkningsvärd utveckling av spårvaccinerna har ägt rum.
I mina ögon finns det alltså ingenting som hindrar att det förklaras färdigt för användning så att det kan användas i mycket större skala än bara i nödfall.
Om det inte är pålitligt, exempelvis för att spridningen fortfarande kan ske via placentan, så tycks det mig vara logiskt att det inte kan användas på suggor, men att det kan vara användbart i andra fall.
Om det som i antagandet i betänkandet visar sig att diagnosmetoden inte är tillförlitlig, så anser jag att man måste göra allt för att utveckla bra diagnosmetoder så att man kan urskilja vaccinerade djur å ena sidan och å andra sidan djur som har utvecklat antikroppar eftersom de har haft sjukdomen eller kommit i kontakt med sjukdomen på något annat vis.
Det är av den anledningen som jag anser att utrotningsmetoden som metod att bekämpa den här djursjukdomen måste avvisas och att vi måste inrikta oss på att utveckla inte bara spårvaccin, för det finns redan, utan också på att utveckla bra diagnosmetoder och att förfina vaccinet så att det även kan användas på suggor.
I vilket fall som helst måste direktiven förse oss med bestämmelser som gör att masslakter inte blir nödvändiga.
Jag instämmer med en av kommissionens slutsatser, nämligen att masslakter svärtar ned den jordbrukspolitik och hälsopolitik som vi vill föra i Europeiska gemenskapen.
