# ID: svediakorp-gov415158
# author: Byrne (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-06-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 2,109
# sentences: 85
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(EN) Herr talman!
Jag kommer först av allt att ta upp situationen i Guatemala.
Kommissionen följer situationen där på nära håll.
Det råder en ökande oro inom Europeiska unionen och i det internationella samfundet över de avsevärda försämringarna inom nyckelområden såsom skydd av mänskliga rättigheter, rättvisa och gott styre i Guatemala.
Kommissionens huvudsakliga prioriteringar i förbindelserna med Guatemala är att stödja genomförandet av 1996 års fredsavtal, vilket bör leda till ökad respekt för mänskliga rättigheter; att främja moderniseringen av staten och att stötta gott styre.
Europeiska unionen har gett mycket stöd till fredsprocessen i Guatemala, såväl politiskt som ekonomiskt.
Målsättningen för samarbetsprogrammet med Guatemala är just att ge lämpligt stöd till fredsprocessen.
Kommissionen har bistått det civila samhället och statliga organisationer i syfte att bidra till försoningsprocessen i landet.
Samtidigt förbereder kommissionen ett program för att förbättra rättsystemet.
Vidare bekräftas vårt engagemang för fredsprocessen genom ett samförståndsavtal som undertecknats gemensamt av Europeiska kommissionen och Guatemalas regering den 26 mars 2001, där vi bistår med 93 miljoner euro av kompletterande stöd för perioden 2001-2006.
Kommissionen och medlemsstaterna har även fört en regelbunden politisk dialog med Guatemala för att upprepa vikten av respekt för de mänskliga rättigheterna.
De allra senaste EU-åtgärderna för Guatemala är den gemensamma förklaringen från San José 17-mötet i mars i år och förklaringen från det svenska ordförandeskapet på den tredje årsdagen av mordet på biskop Gerardi.
I detta avseende välkomnar kommissionen den nyligen avgivna domen i rättegången om mordet på biskop Gerardi som ett uppmuntrande bevis på domstolsväsendets engagemang i Guatemala för att förbättra läget för de mänskliga rättigheterna i Guatemala.
Under ett besök i Centralamerika i slutet av mars 2001 uppmanade dessutom min kollega, kommissionär Patten, president Portillos regering att vidta brådskande åtgärder för att undvika en negativ händelsespiral i Guatemala och att återuppliva det avbrutna genomförandet av fredsavtalen.
Kommissionen följer även situationen i Tchad på nära håll, efter den nationella oberoende valkommitténs tillkännagivande av resultatet från presidentvalen den 20 maj.
Befolkningens lugn på valdagen och det höga valdeltagandet visade ett medborgerligt engagemang som är berömvärt.
Enligt internationella observatörer följde röstningsförfarandena rättsliga bestämmelser, men det fanns dock vissa organisatoriska brister.
I ett uttalande från valövervakningsuppdraget rapporterades det att oppositionskandidaterna noterade vissa bevis på oegentligheter och bedrägeri som enligt dem hade stört röstandet.
Den 12 juni tillkännagav det konstitutionella rådet det officiella valresultatet, vilket bekräftade att Idriss Déby hade vunnit och sitter en andra mandatperiod med 63 procent av rösterna.
Enligt uppgifter godkände inte rådet röstningen vid vissa röstlokaler.
Situationen övervakas nära av Europeiska unionens chefer för valobservationsuppdraget på plats.
I enlighet med artikel 8 i Cotonouavtalet kommer kommissionen att fortsätta sin pågående politiska dialog med Tchad.
Tchad har varit engagerat i en demokratisk process under de tio senaste åren.
Denna ansträngning leder till ett ökat skydd för mänskliga och civila rättigheter.
Emellertid medges det att dessa fri- och rättigheter inte respekteras i tillräckligt hög grad av alla aktörer.
För att säkerställa hållbar fred i landet är det absolut nödvändigt att ta itu med dessa frågor.
Den nionde EUF-strategin för landsstöd, vilken nu är på det slutliga föreberedelsestadiet, innehåller ett brett program för stöd till det civila samhället, inklusive människorättsorganisationer.
Den dom som nyligen avkunnades mot den välkände förkämpen för mänskliga rättigheter och demokrati, professor Saad Ibrahim, och hans kolleger, har väckt stort intresse i det internationella samfundet.
Fallet professor Ibrahim och hans 28 medanklagade vid centrumen Ibn Khaldun och HODA har följts på nära håll av Europeiska kommissionen och medlemsstaterna.
När de först kvarhölls utan åtal förra året, gav Europeiska unionen klart uttryck för sin oro på allra högsta nivå, inte bara när det gällde fängslandet och anklagelserna, utan även på grund av den intensiva och negativt inställda massmediakampanjen mot de anklagade.
När de anklagade slutligen åtalades och när det klargjordes att dessa åtal innefattade en punkt om att ta emot utländska medel (till exempel från EU) utan godkännande, erinrade Europeiska kommissionens delegation i Kairo de vederbörande myndigheterna om att bidrag till civila samhällsorganisationer var fullständigt i sin ordning och täcktes av ramavtalet mellan EU och Egypten om ekonomiskt och tekniskt samarbete.
Stöd till det civila samhället är också en grundläggande beståndsdel i Barcelonaprocessen och ett uttryckligt mål för Barcelonaavtalet från 1995, vilket Egypten har undertecknat.
Åtalet innefattade även en punkt om missbruk av EU-medel anslagits till de prodemokratiska programmen Ibn Khaldun och HODA.
I det uttalande som Europeiska kommissionen gjorde i Bryssel den 13 december förra året klargjordes det att de berörda projekten var underställda normala övervakningsförfaranden, inklusive en extern halvårsrevision.
Som svar på Purvis fråga i synnerhet, bör det betonas att kommissionen fick goda framstegsrapporter från båda projekten år 1999 om en tillfredsställande och oberoende finansiell revision.
De egyptiska myndigheterna har än så länge inte kommit med några bevis eller upplysningar till stöd för de anklagelser de har riktat mot de projekt som har finansierats av Europeiska unionen.
EU-observatörer var närvarande under hela rättegången och Europeiska unionen har alltid gjort klart att den förväntar sig att rättsprocessen genomförs korrekt och att rättvisa kommer att råda.
Unionen har mycket noga undvikit alla interventioner som skulle kunna inverka menligt på dessa förväntningar.
Emellertid var valet av tidpunkt för att avkunna dom, en månad tidigare än väntat, det faktum att domen synbarligen fastställdes utan hänsyn till försvarets argument, vilka lades fram under rättegångens avslutande dag och de hårda domarna - 7 år för Ibrahim och ett lägre straff men inte desto mindre hårda domar för alla de anklagade - fullständigt oväntat och mycket störande.
Avkunnandet av domen gav upphov till ett muntligt uttalande från kommissionen den 23 maj och en förklaring från ordförandeskapet den 25 maj.
I uttalandet och förklaringen uttrycktes djup oro.
Europeiska unionen utnyttjade tillfället för att betona den vikt unionen fäster vid den civila samhällsutvecklingen och upprepade på nytt att programmen för detta ändamål är en grundläggande beståndsdel av Europeiska unionens bilaterala program för Egypten.
Europeiska unionen fortsätter att följa fallet på mycket nära håll.
Domstolen har skyldighet att meddela domskäl inom en månad från utfärdandet av domen, och detta kommer vi att läsa med intresse.
Möjligheterna till att överklaga är även begränsade.
Den rättsliga processen är inte avslutad, och man får hoppas att slutresultatet kommer att återspegla det egyptiska rättssystemets bästa traditioner.
De egyptiska myndigheterna är väl medvetna om det internationella intresset för detta fall och om de konsekvenser som en slutlig dom som uppfattas som orättvis kan få.
Nawal el Saadawi, den välkända feministförfattaren, anklagades för apostasi, men den allmänna åklagaren förkastade åtalet den 23 maj.
Detta verkar emellertid inte var slutet på historien, och åtal kan fortfarande väckas vid en annan domstol.
Situationen följs noggrant av kommissionen.
Ibrahim- och Saadawifallen har båda väckt stor oro, även om vidare rättsliga steg och möjligheten till en positiv utgång fortfarande är öppen.
Hela situationen är komplicerad och inte helt klar.
Det finns även tecken på optimism inom vissa områden, till exempel kvinnors rättigheter, rättsligt kontrollerade val, social lagstiftning och så vidare.
En allt större del av det egyptiska samhället delar fullständigt åsikten att Egypten måste införa så hög levnadsstandard som möjligt och arbetar i den riktningen.
När det gäller Malaysia har kommissionen noggrant följt den malaysiska polisens anhållande av tio reformvänliga aktivister med stöd av Internal Security Act (ISA) bara några dagar före den andra årsdagen, den 14 april, av fällandet av den tidigare vice premiärministern, Anwar Ibrahim.
Kommissionen beklagar djupt det faktum att inrikesministern den 2 juni undertecknade en häktningsorder för fyra av de tio oppositionsaktivisterna och att de övriga sex personer som anhölls med stöd av ISA fortfarande sitter häktade hos polisen.
Kommissionen är djupt oroad över dessa händelser och anser att detta strider mot etablerade demokratiska förfaranden.
Detta förstärker den oro som redan har uttryckts förut om det allmänna läget för mänskliga rättigheter i Malaysia.
I detta avseende välkomnar kommissionen det faktum att den malaysiska nationella kommittén för mänskliga rättigheter har ifrågasatt grunderna för anhållandena och att företrädare för regeringen har förklarat att ISA måste upphävas eller åtminstone omarbetas grundligt.
Kommissionen välkomnar även det faktum att Malaysias högsta domstol frigav två av dem som häktats med stöd av ISA genom att åberopa habeas corpus den 30 maj, och att högsta domstolen uppmanade det malaysiska parlamentet att grundligt granska ISA på nytt.
Kommissionen är redo att stödja åtgärder från Europeiska unionen för att driva på frågan om det allmänna läget för mänskliga rättigheter och om ISA i synnerhet gentemot Malaysias regering närhelst tillfälle ges.
Kommissionen är i likhet med parlamentet djupt oroad över den ständigt försämrade humanitära och politiska situationen i Afghanistan.
När det gäller de humanitära frågorna fortsätter kommissionen tillsammans med andra partner att ge bistånd till utsatta grupper och befolkningar inne i Afghanistan och till flyktingar i grannländerna.
Denna hjälp lämnas i hela landet till de områden där behoven är som störst, och som är tillgängliga och säkra.
Detta ligger i linje med Europeiska unionens gemensamma ståndpunkt om Afghanistan, i vilken man sätter upp målet att bistå med effektiv humanitär hjälp på grundval av en opartisk behovsbedömning.
Företrädare för kommissionen deltar regelbundet i besök på plats och bedömningsuppdrag inne i Afghanistan för att få förstahandsinformation om förhållandena och att säkerställa att hjälpen kan riktas till de områden där behoven är som allra störst.
När det gäller den politiska frågan har företrädare för kommissionen, vilka agerar som en del av EU-trojkan, försökt övertala de två grupperna i den rådande konflikten att främja en fredlig lösning.
EU-trojkan, vilken består av de ambassadföreträdare som är baserade i Islamabad, träffade nyligen Kandahar och Faizabad för att förklara Europeiska unionens gemensamma ståndpunkt för talibansidan.
De noterade en motvillighet att överväga nya fredsalternativ.
Europeiska unionen med andra partner ser för närvarande på hur man bäst kan främja en process som leder till en överenskommelse.
Det finns två saker som är helt klara när det gäller Afghanistans framtid.
För det första kommer inblandning av utomstående i konflikten i Afghanistan bara att förlänga striderna.
Detta gäller för stöd som ges till vilken sida som helst i tredje land, där man strävar efter att uppnå nå sina egna dagordningar och sina egna nationella intressen.
För det andra är en militär lösning på den komplicerade situationen i Afghanistan inte möjlig.
Landets historia visar klart att ingen grupp någonsin kommer att kunna införa sin makt och sin politiska och kulturella filosofi i hela landet.
Jag vill ytterligare understryka detta faktum, särskilt som svar på vad Dupuis sade, genom att fästa uppmärksamhet på det faktum att kommissionen inte ger bistånd till någon grupp.
Hjälpen ges till utsatta grupper och befolkningar alltefter behov och där tillgänglighet och säkerhetsförhållanden tillåter det.
Eftersom talibanerna kontrollerar 90 procent av Afghanistans territorium är det uppenbart att mycket av Europeiska gemenskapernas hjälp kommer att ges i områden som kontrolleras av talibanerna.
Av dessa skäl upprätthåller Europeiska unionen ett vapenembargo som gäller hela Afghanistan och fortsätter förhindra ingripanden av tredje land.
Samtidigt stöder Europeiska unionen FN: s fredsansträngningar och betonar behovet av en regering på bred basis i landet.
Slutligen, som svar på Fraisses inlägg, har striderna mellan talibanerna och styrkorna från den Nordliga alliansen åter intensifierats efter vinteruppehållet och talibanerna väntas försöka driva bort Nordliga alliansens styrkor från de cirka 10 procent av Afghanistans territorium som de ockuperar för närvarande, medan Nordliga alliansens befälhavare Massud och hans allierade försöker utvidga konflikten till områden som redan kontrolleras av talibanerna.
Samtidigt lider i synnerhet afghanerna i de sydliga, centrala och västra regionerna av landet fortfarande av effekterna från den värsta torka som har drabbat landet på 30 år.
Ett stort antal afghaner har på grund av rädsla för hungersnöd och konflikten tvingats lämna sina hem och lever nu i IDP-läger inne i Afghanistan, eller har gått över gränsen till antingen Iran eller Pakistan.
Under år 2000 och 2001 flydde ytterligare 500 000 interna flyktingar från striderna eller torkan och landet är starkt beroende av den mathjälp som till stora delar tillhandahålls av Förenta staterna.
