# ID: svediakorp-gov415153
# author: Fraisse (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-06-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 388
# sentences: 14
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
För två dagar försökte " Médecins du monde " väcka opinion i Frankrikes städer, på samma sätt som vi här i parlamentet försöker väcka opinion kring situationen i Afghanistan.
" Médecins du monde " tillade att Europeiska gemenskapens budget som går till icke-statliga organisationer där nere, minskade - ja minskade kraftigt.
Jag frågar mig hur vi kan ta emot företrädare för den afghanska motståndsrörelsen, samtidigt som vi stöder de afghanska kvinnorna - vilket jag finner utmärkt - utan att gå längre än så och utan att ha resurser som matchar vår indignation.
Detta tycks mig i dag vara innebörden i resolutionen, som på mig verkar bra mycket bättre än den vi skrev för två månader sedan och som jag tyckte var väl försiktig i fråga om diskrimineringen mot kvinnor.
Jag ser att man i dag förstår att tala om de kriminella handlingarna, kränkningarna, apartheidsystemet, alla dessa saker som hör samman med kvinnornas situation av i dag.
Dagens situation är alltså svår.
Den är kanske rentav värre, eftersom vi stöder överste Massoud, de afghanska kvinnorna och många andra samt hela den afghanska befolkningen som håller på att dö av svält.
Men även om vårt stöd hädanefter kommer att få till resultat att sanktionerna förvärras och kvinnor förbjuds att köra för de icke-statliga organisationer som arbetar för kvinnornas sak och i att man slår igen brödbutiker som gav kvinnor möjlighet att både arbeta, få mat och skaffa mat till andra, då måste vi för vår del göra mer.
Och att göra mer, det har redan sagts, det är att ställa krav på de länder som stöder talibanerna.
Jag tror att Europeiska gemenskapen eller Europeiska unionen inte bara måste ge mer pengar, utan också kunna ställa politiska krav på dem som stöder denna regim och gör det möjligt för den att överleva.
Det är en logisk följd av vår indignation, en logisk följd av vårt stöd och det är vårt ansvar.
Jag skulle önska att vi slutade att nöja oss med resolutioner som, även om de blir bättre för varje gång, fortfarande är alltför svaga i förhållande till vad vi måste göra för denna lidande befolkning.
(Applåder)
