# ID: svediakorp-gov415029
# author: Poignant (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-06-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 743
# sentences: 40
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(FR) Herr talman!
Mitt betänkande handlar även om att inom fiskeområdet genomföra artikel 299.
2 i Amsterdamfördraget, som berör de yttersta randområdena.
I detta fördrag erkänns dessa regioners särart och de definieras vidare med avseende på nackdelar och svårigheter, vilka sammanhänger med deras avsides läge, ökaraktär, i många fall besvärliga terräng- och klimatförhållanden och i vissa fall ekonomiskt beroende.
Sedan fördraget väl undertecknats har det möjliggjort en berättigad anpassning av berörda politikområden, utan att för den skull äventyra gemenskapsrättens samstämmighet.
Inom fiskeområdet berörs sju regioner och tre medlemsstater.
Medlemsstaterna är Spanien, Portugal och Frankrike.
Regionerna är Azorerna, Madeira, Kanarieöarna, Guadeloupe, Franska Guyana, Martinique och Réunion.
Olika undantagsåtgärder är därmed tillåtna både när det gäller fiske och regionalpolitik, eller med andra ord våra strukturfonder.
Det betänkande jag lägger fram är naturligtvis positivt till denna anpassning, men samtidigt har några ändringsförslag lagts fram, som jag helt kort vill redogöra för.
Jag har exempelvis lagt fram ett ändringsförslag som har antagits av fiskeriutskottet.
Det gäller ändringsförslag 5, som handlar om något mycket viktigt för de som berörs - havsfiskarna - nämligen stödsatserna för det ekonomiska stödet från finansieringsinstrumentet FFU till dessa yttersta randområden.
Kommissionen föreslår att gemenskapens stödsatser till dessa områden skall höjas, vilket är bra, upp till högst 85 procent, utom när det gäller förnyelsen av fiskeflottan och moderniseringen av fiskefartygen och pilotprojekt.
Här skall samma stödsatser gälla som i den tidigare förordningen och alltså ligga kvar oförändrade.
Mitt ändringsförslag och ändringsförslaget från fiskeriutskottet gäller därför detta " utom ".
Med utgångspunkt i den rådande situationen för fiskeresurserna och behovet av att skydda dem och det nödvändiga i att bevara en motsvarande kapacitet för fiskeflottan, föreslår kommissionen att gemenskapens stödsats inte skall höjas och andelen privat självfinansiering inte heller minskas, när det gäller moderniseringen och förnyelsen av denna flotta.
Vi menar att denna ståndpunkt inte går i rätt riktning och inte bidrar till fördragets mål om att hjälpa dessa områden att övervinna sin eftersläpning i ekonomiskt hänseende.
Därför är det lämpligt att ändra dessa stödsatser för grupp 2, vilket vi också föreslår.
Detta skulle få positiva effekter på kustfiskets utveckling, leda till en ökad förädlingsgrad hos fångsterna och motsvara förväntningarna hos de verksamma inom denna bransch.
Till detta kommer att den överkapacitet som förvisso råder i moderländerna inte alltid återfinns inom alla de yttersta randområdena.
I alla händelser är det långt mer osäkert.
Nämnas bör slutligen att Europaparlamentet understrukit vikten av bättre säkerhet ombord på fartygen.
En förnyelse och modernisering av fartygen i de yttersta randområdena är alltså ett viktigt led i arbetet för att tillförsäkra fiskarna goda arbetsförhållanden.
Genom detta ändringsförslag föreslås därför att stödsats A motsvarande unionens andel höjs till 50 procent och stödsats C motsvarande övriga nationella eller regionala stöd höjs till 40 procent.
Detta sagt om det i min mening avgörande ändringsförslaget till detta betänkande.
Det finns ett andra ändringsförslag, nummer 6 från McKenna.
Det vållar däremot inga problem.
Enligt förslaget skall betänkandet ange att dessa anpassningar inte får utnyttjas för att främja systemet med bekvämlighetsflagg.
Därför måste betänkandet förses med en formulering som fungerar som en sorts rättslig försiktighetsprincip på detta område.
Slutligen har vi ändringsförslag 7 och 8 som berör frågan om icke-retroaktivitet.
Frågan kom upp vid fiskeriutskottets sammanträde.
Kommissionen har för övrigt inte varit särskilt tydlig.
Den har till och med varit tveksam, och man skulle rentav kunna säga att dess svar inte var något svar.
Ändringsförslaget står fortfarande på dagordningen, eftersom det åter har lagts fram.
Utskottet för regionalpolitik har avgivit ett positivt yttrande, liksom utskottet för jordbruk.
Till en början gav fiskeriutskottet inget positivt yttrande, åtminstone inte fullt ut, då man ansåg att denna princip om icke-retroaktivitet är en grundläggande princip i vår gemenskapslagstiftning.
Men eftersom övriga båda utskott har avgivit ett positivt yttrande och Europeiska kommissionen inte varit särskilt tydlig föreslår jag att ni röstar för.
Om detta skulle visa sig helt omöjligt i rättsligt hänseende så får gemenskapsrätten avgöra saken.
Om det finns en möjlighet måste vi ta den, och vi kommer då att ha beslutat till förmån för en mycket god sak.
