# ID: svediakorp-gov415028
# author: Martínez Martínez (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-06-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 848
# sentences: 32
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(ES) Herr talman!
De två betänkanden jag lägger fram berör sju förordningar, vars revidering vi nu diskuterar.
De handlar om Europeiska unionens yttersta randområden, nämligen: Guadeloupe, Martinique, Reunión och Guayana, Frankrike; Azorerna och Madeira, Portugal; samt Kanarieöarna, Spanien.
Orsaker som avlägsen belägenhet och intern och klimatologisk spridning har utgjort betydande hinder för dessas utveckling.
De geografiska avstånden och de höga transportkostnaderna vid import och export, samt dessa territoriers begränsade storlek har hindrat att man dragit till sig och fått avkastning på större investeringar.
För att tillkännage gemenskapens skyldighet att solidariskt möta dessa yttersta randområdens behov antog Europeiska unionen mellan 1989 och 1991 ett antal åtgärdsprogram på grund av den avlägsna belägenheten och ökaraktären, de s.k.
Posei-programmen.
Syftet var att främja en hållbar utveckling och att stärka de produktiva sysselsättningsskapande sektorerna genom att använda strukturfonderna och föreskriva särskilt gynnsamma gemensamma politikområden, i synnerhet för den gemensamma jordbrukspolitiken.
På så sätt upprättade man speciella stöd till vissa lokala produktioner, och man förbättrade försörjningen av råmaterial genom en särskild försörjningsordning som innefattades i de respektive Posei-programmen.
De stödåtgärder som gemenskapen fastställt har kombinerats med mycket beaktansvärda ansträngningar i de direkt berörda staterna, dvs.
Frankrike, Portugal och Spanien, och i de regionala och lokala förvaltningarna.
Därför kan man se märkbara framsteg, även om det fortfarande finns brister som gör att det är nödvändigt att behålla förfarandet, och dessutom förbättra systemen för att nå ännu positivare resultat.
För att nå fortsatta framgångar med att integrera dessa regioner i det europeiska området, och för att klara av fenomen som uppstått den senaste tiden på grund av den ökande globaliseringsprocessen, så är det nödvändigt att förse sig med en solidare rättslig grund och stärka de förordningar som hittills varit gällande.
Det är något vi arbetat på sedan flera månader.
Vi har då dessutom kunnat räkna med att fördragen, sedan Amsterdam, i artikel 299 införde erkännandet av de yttersta randområdenas särskilda ställning och åtagandet att stödja dem så att de skall komma över sina svårigheter.
Det reformprojekt som lades fram för oss gick i rätt riktning, men förslagen räckte inte till.
Till exempel föreslogs inte den nödvändiga ändringen av rättslig grund i syfte att hänvisa till den nya texten i fördragen, som jag nyss nämnde, men de var naturligtvis en bra utgångspunkt för arbetet i vårt utskott för jordbruk och landsbygdens utveckling.
Till stor hjälp har också samarbetet med utskottet för regionalpolitik, transport och turism och utskottet för rättsliga frågor och den inre marknaden varit.
Det senare just för att uppmuntra ändringen av den rättsliga grunden.
Vi gick dessutom vidare till att lyssna på förvaltningar och sociala sektorer i de territorier vi här talar om.
På så sätt kom vi fram till ett antal ändringsförslag som debatterades och antogs i utskottet.
Förutom den nämnda aktualiseringen av den rättsliga grunden finns det ändringsförslag som motsvarar krav som är gemensamma i de olika regionerna, och andra som är specifika för var och en utav dem.
Bland de gemensamma bör man nämna möjligheten att dessa regioner skall kunna ha rätt till exportstöd för de produkter som exporteras och som tillverkas med råmaterial som fraktats till öarna med stöd av den särskilda försörjningsordningen, behovet att öka stödet till boskapssektorn och lämpligheten av att stärka de små och medelstora företagen inom jordbruks- och livsmedelsbranschen.
De ändringsförslag som berör viktiga speciella produkter i varje region handlar om de kanariska tomaterna, boskap, mjölkprodukter och sockerindustrin på Azorerna, korgindustrin på Madeira, samt risstödet i några av de franska departementen.
Med dessa ändringsförslag visar vi vår vilja att en gång för alla komma över våra yttersta randområdens problem.
Det handlar inte om att ge bidrag till den ekonomiska och sociala eftersläpningen i dessa områden utan om att beslutsamt agera för att för alltid komma till rätta med denna eftersläpning och på så sätt ge dem som lever där livsvillkor och framtidsutsikter som är desamma som de som övriga medborgare i Europeiska unionen har.
Kostnaderna för de förbättringar vi föreslår är i övrigt naturligtvis obetydliga i det stora hela i unionens budget.
Jag avslutar med att tacka för den flit och skicklighet tjänstemännen i vårt utskott för jordbruk och landsbygdens utveckling visat.
Jag vill också tacka kommissionen och rådet som följt oss med intresse och förståelse.
Om kammaren, som jag hoppas, antar det som utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling lägger fram för dess bedömning kommer det att vara rådet som bär ansvaret att inte svika våra förväntningar, som också är desamma som de som bor på Kanarieöarna, Madeira, Azorerna, Martinique, Guadeloupe, Reunión och Guayana.
Tänk på att det är i insatser som denna då vi sätter medborgarnas förtroende för Europeiska unionens agerande på spel och i slutändan, vårt projekts trovärdighet.
