# ID: svediakorp-gov414929
# author: Nielson (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-06-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 594
# sentences: 32
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(EN) Det är verkligen sant att detta inte bara är en mänsklig tragedi, utan också en ekonomisk katastrof, vars matematik helt enkelt är lamslående.
Detta är också fallet när länder väljer behandling.
Att behandla hiv-positiva personer kan innebära att många av dem kan fortsätta att fungera, som lärare eller vad som helst.
Men behandlingen pågår år efter år, och följderna för de nationella hälsobudgetarna, även om de får dessa antiretrovirala läkemedel gratis, är oerhörda.
Den verkliga flaskhalsen i användningen av avancerad och komplicerad medicinsk behandling är inte nödvändigtvis tillgången till läkemedlen, utan hur deras leverans är organiserad.
Få människor förstår att vi talar om 18 till 20 olika piller eller läkemedel som måste tas med ett par timmars intervaller, dygnet runt; att deras sammansättning måste ändras med några veckors mellanrum och att allt detta måste vara mycket strängt och precist organiserat.
Utöver detta behöver dessa personer säkert dricksvatten och minst två bra och varierade mål per dag.
I ett utvecklingsland är detta att begära ganska mycket.
Verkligheten är inte så enkel.
Vi har informerats om att Merck och Gates Foundation tillsammans har inrättat en fond på 100 miljoner amerikanska dollar för Lesotho.
Utöver det har Merck tillhandahållit gratis läkemedel för att lösa problemen med leveranser på plats.
De har arbetat med detta ett år utan särskilt stora framsteg.
Det är därför som det inte enbart är ett undvikande svar att betona förebyggande.
Vi har sett att det kan fungera när det gäller Uganda och vi börjar också se att aids-kurvan går nedåt på andra platser.
Jag uppskattar Wijkmans svar.
Det är sant att dessa organisationer behöver pengar.
Vi kommer till det i nästa fråga.
Men det kommer aldrig att vara kommissionens uppgift att vara en stor leverantör av allmän finansiering som till exempel för FN-organisationerna.
Att frigöra ytterligare pengar för dessa ändamål är huvudgivarnas uppgift, det vill säga regeringarna, som har rätt att beskatta sina medborgare.
Det är så vi får fram ytterligare pengar.
Det kan också vara möjligt att få fram nya privata pengar.
Jag hoppas att denna fond kommer att innebära ett genombrott genom att detta sker systematiskt.
Vad gäller våra egna pengar som vi inte spenderat, är faktum inte att vi har pengar som flyter runt och som vi sedan skickar tillbaka till medlemsstaterna.
Det sätt som systemet administrativt sett är organiserat när det gäller Europeiska utvecklingsfonden är att vi kontinuerligt infordrar pengar från medlemsstaternas statskassor varje kvartal.
Vi har verkliga åtaganden som inte har omvandlats i handling när det gäller att spendera pengarna.
Men som jag har sagt till parlamentet vid upprepade tillfällen, går vi igenom hela portföljen, och minskar och slopar de åtaganden som inte är genomförbara och ökar flödet i kanalerna.
Den största delen av pengarna är i princip öronmärkt - det är genomförandet som är den verkliga utmaningen.
Som ni meddelades tidigare, ligger åtagandenivån för aidsverksamhet från och med nu på ungefär 800 miljoner euro per år.
Detta visar att vi när det gäller bidrag är en stor aktör och gör en stor ansträngning i dessa länder.
Den fråga som fortfarande måste besvaras är om vi kommer att tillåtas att göra det lagligen och om denna fond verkligen kommer att innebära en förbättrad förmåga att leverera på plats?
Det här är de frågor som vi måste återkomma till.
