# ID: svediakorp-gov414928
# author: Wijkman (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-06-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 493
# sentences: 19
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Tack, kommissionär Nielson, för ett mycket utförligt och i många delar intressant svar.
Jag tror att vi är överens om att detta är en av de allvarligaste epidemierna och inte bara en av de allvarligaste humanitära katastroferna, utan också en av de allvarligaste ekonomiska katastrofer som har drabbat världen.
Redan för ett tiotal år sedan kunde experter på grundval av dåtidens spridningsvägar, sexualvanor och den utbredda fattigdomen i många afrikanska länder lämna prognoser som visade att man skulle få en spridning som liknar den vi har idag och som har fått oerhört tragiska konsekvenser.
Idag kan vi tyvärr göra samma prognoser för andra delar av världen dit smittan nådde senare, och vi får då ett liknande panorama.
Den enda vägen att välja är naturligtvis den förebyggande med en blandning av stödjande insatser för dem som redan drabbats och förebyggande insatser, dels i form av information och upplysning, dels i form av satsningar på att ta fram vaccin.
Jag håller naturligtvis med kommissionären om att man inte löser några problem genom att enbart inrätta en fond.
Jag kan också instämma i många av de krav på en sådan mekanism som Nielson fastställer.
Samtidigt är det min erfarenhet från uppbyggnaden av UNAIDS, i vars styrelse jag ingick, att man ständigt hade för lite pengar och kunde ta alldeles för få ambitiösa grepp.
Man hade under uppbyggnadsåren egentligen inga pengar alls för stöd till de nationella insatserna i de länder som drabbats hårt.
Samtidigt, vilket Nielson också redogjorde för, har FN-organens normala budgetar minskat, vilket gör att vi lider av stor brist på pengar.
Jag är fullständigt övertygad om att det krävs pengar för att nå framgång när det gäller forskning och aktiva insatser på nationell nivå.
Jag tycker därför att Kofi Annans initiativ är gott, förutsatt att man kan inrätta denna mekanism på ett bra och obyråkratiskt sätt.
Jag har förståelse för att kommissionen inte kan trolla fram pengar på egen hand.
Det fanns dock ett stort överskott i EU: s budget förra året som nyligen har sänts tillbaka till medlemsländerna.
Nog måste det vara möjligt att i en sådan här extraordinär situation få stöd i rådet för ett ordentligt bidrag.
Det skulle annars se mycket märkligt ut mot bakgrund av kommissionens väldigt starka engagemang under det senaste året och det initiativ som bl.a.
Nielson var med om att ta i september-oktober 2000.
Jag skulle alltså vilja känna Nielson lite mer på pulsen.
Givet att sonderingarna inför New York-mötet om en knapp månad är hyggliga och givet att denna mekanism kan inrättas på ett bra sätt, vilka planer finns det då för att vi från Europeiska unionen, både medlemsstaterna och EU självt, kan bidra med ett hyggligt belopp för att se till att mer kraft ingjuts i det förebyggande arbetet?
