# ID: svediakorp-gov414889
# author: Atkins (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-06-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 485
# sentences: 22
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
För det första måste jag be om ursäkt för att jag var frånvarande i utskottet när mina ändringsförslag till Esclopés betänkande diskuterades.
Jag var upptagen med de brittiska allmänna valen, och också med att göra min fru till borgmästare, vilket är orsaken till att jag inte kunde vara här.
Jag kommer att begränsa mina kommentarer till Esclopés betänkande.
Detta är en mycket viktig fråga, som väckts i och med Erika och som förvärrats av Ivoli Sun -katastrofen utanför Kanalöarna.
Eftersom jag 1969 personligen upplevde följderna av Torrey Canyon-katastrofen för sydvästra Englands stränder och levebröd, har jag förstått och delat denna oro under många år.
Kommissionens förslag var bra så långt de sträckte sig, men det finns ett antal brister.
Den första är de potentiellt skadliga följderna för befintliga internationella fonder, CLC, dvs. internationella konventionen om civilt ansvar för skada orsakad av förorening genom olja, och IOPC, internationella fonden för ersättning av skada orsakad av förorening genom olja.
För det andra riktades ingen uppmärksamhet mot utsläpp av olja från bränsletankar eller den förorening som orsakas av farliga eller skadliga ämnen.
Det finns två konventioner om dessa ämnen: 2001 års internationella konvention om ansvarighet för skada orsakad av olja från bränsletankar, och 1996 års internationella konvention om ansvar och skadeersättning i samband med sjötransport av farliga och skadliga ämnen.
Inget av dessa kommer troligen att ratificeras inom någon överskådlig framtid.
Det är därför de måste tas upp i detta betänkande.
För det tredje finns det en orättvisa när det gäller ansvaret för att uppbära kostnaderna.
Jag har vissa förbehåll när det gäller ändringsförslag 22 och påföljderna för oljebolag när det gäller föroreningar som orsakas av kemikalier eller skadliga ämnen.
Det är någonting som vi kan ta upp i andra behandlingen.
Men vad vi i grund och botten har gjort är att försöka rätta till denna orättvisa.
Esclopé försökte ändra betänkandet så att det skulle inbegripa den lokala allmänna oron och så att det också skulle begränsa vad jag anser är kommissionens onödiga inblandning i COPE-fondens dagliga funktion.
Hans förslag med en trepartskommitté är välment, men otillräckligt.
Vi måste ta itu med kommissionens alltför tunga och byråkratiska inblandning, och vi bör acceptera de beprövade och tillförlitliga internationella arrangemang som används av CLC- och FIPOL-fonderna.
Slutligen har vi lokal rådfrågning, vilket behövs, men som inte bör vara obligatoriskt, och det bör inte vara ett medel för försening.
Detta har potentialen att bli en långtgående och radikal europeisk lagstiftning och i samråd med andra stater utanför EU kan det föra oss långt på vägen mot en lösning av problemen med föroreningar i vatten som orsakats av farliga eller skadliga ämnen.
Vi bör vara stolta över denna prestation och stödja den.
