# ID: svediakorp-gov414885
# author: Esclopé (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-06-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 905
# sentences: 36
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(FR) Herr talman, fru kommissionär, kära kolleger!
Efter Erika I, vars syfte var att man i förväg skall kunna undvika miljökatastrofer orsakade av oljeutsläpp, är avsikten med Erika II, som kompletterar det första paketet, att skapa ett instrument som gör att man kan göra en korrekt värdering av konsekvenserna av sådana katastrofer och att de drabbade skall få en bättre ersättning, vilket framför allt betonas i det betänkande som jag fick i uppdrag att ansvara för.
Vi kan inte annat än skriva under på det målet, och för oss framstår det som mycket viktigt att prioritera detta mål med hänsyn till den situation som konstaterats i dag, särskilt till följd av Erika-katastrofen.
Det finns för närvarande ett internationellt ansvarighets- och ersättningssystem för skada orsakad av oljeutsläpp från fartyg, vilket fastställdes i CLC-konventionen från 1969 och FIPOL-konventionen från 1971, som båda ändrades med protokollen från 1992.
Med dessa två konventioner inrättades ett ansvarssystem på två nivåer, dels ett objektivt ansvar - vilket tyvärr är starkt begränsat till fartygsägaren - och dels en ersättningsfond som finansieras av dem som tar emot råolja.
Bland många andra länder i världen är alla kuststater inom Europeiska unionen numera parter i de två protokollen, med undantag för Portugal som ännu inte har avslutat ratificeringsprocesserna.
För övrigt deltar inte Förenta staterna, som har en egen ersättningsordning, Oil Pollution Act från 1990.
Det viktigaste problemet med dessa två fonder är att de har ett tak på 200 miljoner euro.
Men förutom att detta belopp inte är tillräckligt - ett belopp som i hög grad överskreds i fallet Erika, där kostnaderna uppskattades till mer än 300 miljoner euro - leder denna otillräcklighet till att proceduren tar längre tid.
FIPOL får inte dela ut mer än vad det förfogar över och måste därför invänta en fullständig förteckning över alla krav för att veta med vilket högsta belopp man kan ersätta de drabbade.
Som exempel kan nämnas att prognoserna för Erika-katastrofen pekar på att endast två tredjedelar av de summor som de drabbade har gjort anspråk på kommer att kunna täckas.
Detta kommer dessutom att ske under en alltför lång tidsperiod, även om det görs preliminära utbetalningar.
Ett första initiativ för att komma tillrätta med den här situationen skulle således bestå i att vända sig till IMO, vilket rådet har gjort, i syfte att reformera CLC- och FIPOL-konventionerna på ett sådant sätt att man kommer åt strukturella funktionsbrister.
Det handlar framför allt om att höja taket: en första höjning med 300 miljoner euro planeras för 2003.
Sedan gäller det att utöka ansvaret, så att alla de som ingår i transportkedjan blir ansvariga, och slutligen att utvidga konventionerna så att de även omfattar skadliga och farliga ämnen.
Vi skriver givetvis under på den strategin, men eftersom det saknas mödosamma reformer att driva igenom måste Europa ingripa med ett eget lämpligt förslag.
Kommissionen har således föreslagit att en gemenskapsfond skall inrättas, kallad COPE-fonden, vilken skall komplettera FIPOL-fonden och fungera på samma sätt som den, men med ett tak på 1 miljard euro.
Fonden skulle endast utnyttjas i händelse av en sjöfartsolycka och finansieras av de oljeföretag i medlemsstaterna som tar emot mer än 150 000 ton råolja per år.
Den skulle förvaltas av kommissionen, biträdd av en kommitté bestående av företrädare för medlemsstaterna.
Mina kära kolleger!
Tillåt mig, när jag har kommit så här långt i min presentation, att upplysa er om innebörden av morgondagens omröstning.
Alltsedan omröstningen i utskottet för regionalpolitik, transport och turism anser vi att en utvidgning till samtliga farliga ämnen - en utvidgning som stöds av både högern och vänstern i parlamentet - oundvikligen kommer att leda till att systemet blockeras, hur lovvärd den är.
De konventioner som är en förutsättning för en sådan utvidgning har faktiskt ännu inte ratificerats.
Vill Europaparlamentet verkligen ha denna fond?
Tillåt mig att påminna om vår önskan att de som drabbas av den här typen av omfattande katastrofer - som hittills nästan uteslutande har orsakats av oljeutsläpp - skall få en så heltäckande och snabb ersättning som möjligt.
Hur skall man då kunna inrätta en tredje kompensationsnivå - dvs.
COPE-fonden, som skall ha samma funktion och förfaranden som det befintliga internationella systemet - när man hänvisar till konventioner som ännu inte är erkända inom det internationella systemet?
Röstar vi för ändringsförslagen från utskottet för regionalpolitik, transport och turism är risken stor, alltför stor anser jag, för att ett snabbt inrättande av COPE-fonden aldrig blir verklighet.
Förutom våra ändringsförslag som gäller de lokala folkvaldas representativitet, är målet med vårt krav på delad omröstning att delvis återinföra syftet med det ursprungliga förslaget och därmed göra det möjligt att inrätta en kompletterande ersättningsfond på gemenskapsnivå.
Det är verkligen brådskande.
Hur kan man inte ställa sig positiv till att alla aktörer dels skall ha ett ansvar för alla föroreningar ...
(Talmannen uppmanar talaren att avsluta.) ... och dels ett ekonomiskt ansvar?
Vi måste ta vårt ansvar.
Skall vi bedriva en teoretisk miljökamp i salongerna, eller skall vi snarast möjligt inrätta ...
(Talmannen avbröt talaren.)
