# ID: svediakorp-gov414883
# author: Sterckx (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-06-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,056
# sentences: 58
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(NL) Herr talman, fru kommissionär!
Det här problemet har två sidor.
Vi får absolut inte avskräcka från sjötransport: det är en miljövänlig form av transport och den är ekonomiskt mycket nödvändig.
Vi måste dock samtidigt hålla vår hand över de risker som sammanfaller med den sortens transporter.
Vi måste reglera trafiken på ett bättre sätt om jag får säga så.
Varje olycka till sjöss drabbar nämligen inte bara de direkt berörda, människorna på fartyget, utan även alla som lever vid havet och av havet.
Efter olyckan med Erika har vi jobbat snabbt.
Nya olyckor har dock fortsatt att sätta press på oss och vi måste alltså absolut vidta åtgärder.
Jag skulle vilja tacka kommissionen för det goda samarbetet och även kollegerna i utskottet för regionalpolitik, transport och turism, varigenom det här utskottet nu enhälligt kan lägga fram ett förslag till er.
I första hand måste fartygstrafiken följas bättre, varvid vi alltså måste öka kuststatens och hamnstatens befogenheter och införa en, om än liten, begränsning av rätten till fri genomfart.
Vi får inte glömma att Erika gick under 70 kilometer utanför den bretagniska kusten, det är alltså väldigt långt utanför territorialvattnen.
För det andra måste vi införa en automatisk anmälningsplikt via transpondrar.
På den punkten har jag utarbetat kommissionens förslag litet mer i detalj.
Jag tror också att det är nödvändigt att de uppgifter som då automatiskt kommer in även utväxlas automatiskt mellan de olika medlemsstaterna.
Det sker just nu alldeles för litet.
Det måste vi fastställa.
Transponderns räckvidd, som nu ligger på 30 sjömil, borde vi så snabbt som möjligt öka och övergå till det man på engelska kallar longrange.
För det tredje: den svarta lådan.
Det är en svår punkt som redan behandlades i betänkandet av kollega Watts, vilket verkligen mer eller mindre har kört fast på den punkten.
Jag tycker att vi som parlament måste fortsätta med påtryckningar på IMO och att vi alltså inte får frångå vårt tidsschema.
För det fjärde: det avgångsförbud vid storm som kommissionen föreslagit.
Jag medger att dåliga väderförhållanden spelade en viktig roll vid de olyckor som inträffat men i utskottet för regionalpolitik, transport och turism är vi inga förespråkare för den allmänna åtgärd som kommissionen föreslagit.
Ibland är det säkrare att fartyg befinner sig utanför hamnarna vid dåligt väder än inne i dem.
Varje hamn och varje fartyg är specifikt.
Vi får inte heller glömma att kaptenen är befälhavare på sitt fartyg och det måste vi ha respekt för.
Av den anledningen har vi specificerat rekommendationen om ett avgångsförbud eller åtminstone ändrat något till en rekommendation som måste få ett motiverat svar från kaptenen.
Vi begär att det vid dåligt väder skall ligga stationerade bogserbåtar klara, vilka i nödsituationer omedelbart kan sättas in så att vi inte förlorar någon tid om det händer något.
Det finns sådana exempel i Frankrike och i Nederländerna.
Miljörisker får inte vara det enda skälet till ingripande, även - andra kolleger har också påpekat det - risker för människor, bemanning och passagerare bland annat, är också skäl till ingripande.
Jag har också lagt till bunkring till sjöss, vilket också är en riskfylld manöver.
Det är farligt.
I april i år inträffade till exempel utanför den belgiska kusten en kollision mellan ett bunkerfartyg som skulle fylla på bränsle och ett fartyg som just höll på att tanka.
Det var en relativt liten mängd olja, 10 000 liter, som hamnade i havet, varigenom kustområdet vid Middelkerke, Nieuwpoort, osv. blev nedsmutsat och det är väldigt illa.
Av statistik framgår att antalet olyckor vid bunkring ökar enormt och snabbt.
Det måste vi alltså göra något åt.
Att begränsa bunkringen och till och med förbjuda den vid dåligt väder är en möjlighet.
Det har vi lagt till.
För det femte: nödhamnar.
Vid olyckan med Erika var det ett problem.
Erika sökte förgäves en nödhamn.
I början av året for bensintankfartyget Castor runt på Medelhavet i sex veckor med haveri, eftersom det inte hittade någon nödhamn som det kunde ta vägen till.
Det är naturligtvis förståeligt eftersom en hamn i sådana fall kan råka ut för skador och det är inte säkert att den skadan skall ersättas.
Det måste nu alltså åstadkommas ett riktigt system med nödhamnar och säkra ankringsplatser där skadorna kan begränsas.
Vi tycker att det är ett bra förslag, men vi har skärpt till det litet.
Vi måste vara säkra på att de fartyg som anlöper våra hamnar och som seglar längs våra kuster är försäkrade, är kreditvärdiga alltså och kan ersätta den skada som de förorsakar och vi måste också se till att det finns anläggningar för att ta hand om fartyg, reparera dem osv.
Allt sammantaget, fru kommissionär, tror jag att vi här har ett bra förslag, att det blir ett bra direktiv.
Vi måste godkänna den så snabbt som möjligt.
Eftersom det finns några saker som kan utvecklas mycket snabbt, så har vi lagt till en utvärderingsartikel.
Förslaget går nu till rådet.
Jag hoppas att det svenska ordförandeskapet skall kunna reglera den här saken i slutet av månaden.
Jag fruktar dock dessvärre att förslaget skall hamna hos det belgiska ordförandeskapet.
Det ordförandeskap måste då prioritera ärendet och se till att det är ordnat åtminstone före årets slut.
Det finns dock ytterligare några saker som vi måste avhandla, till och med när vi har godkänt alla Erika-direktiv.
Jag tänker till exempel på att vi måste vidta kompletterande åtgärder för att ytterligare bygga ut system för trafikorganisation, till exempel i Östersjön.
Det är nödvändigt att det systemet utvidgas och även att investera i människor, människor ombord, människor på land, människor som utför kontrollerna, människor som bemannar fartygen.
För att understryka det har vi också tagit upp det i direktivet eftersom det inte räcker med bara en lag.
Det riktiga säkerhetsarbetet äger rum till sjöss.
