# ID: svediakorp-gov414879
# author: De Palacio (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-06-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,099
# sentences: 30
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(ES) Herr talman!
Först av allt vill jag uttrycka min tacksamhet till föredraganden, Hughes, och till samtliga ledamöter i parlamentets utskott för sysselsättning och sociala frågor och till ledamöterna i utskottet för regionalpolitik, transport och turism för det arbete de har utfört.
Det här direktivet har som ni vet en särskild betydelse för mig.
Kommissionen lade nämligen fram sitt första förslag redan i slutet av år 1998 med syfte att införa gemensamma normer som är tillämpbara för alla yrkesförare och sedan dess har vägen varit komplicerad och slingrig för den som har följt detta direktiv, som har blockerats i rådet under de år som har gått sedan dess.
År 2000 antogs en ändring av det allmänna direktivet om arbetstidens förläggning gällande vissa aspekter av arbetstiden, direktiv 93 / 104 / EG, i syfte att inbegripa de mobila och icke-mobila arbetstagarna i transportsektorn.
Emellertid räcker det att konstatera att trots denna ändring kan de mobila arbetstagarna endast dra nytta av ett skydd som begränsas till en rad områden, särskilt en veckoarbetstid på 48 timmar, årlig betald semester, hälsokontroller av nattarbetare och garanti för tillräckliga viloperioder.
Därför finns det all anledning att behålla och försvara detta förslag till direktiv.
Efter att ha konstaterat hur svårt det var att få arbetet i rådet att gå framåt och eftersom jag ville komma vidare, även om det inte skulle nå ända fram, lade jag i slutet av år 2000 fram ett förslag till ändring av direktivet som innehöll en punkt i vilken det förutsågs, som ni kan se, att de förare som är egenföretagare automatiskt omfattas av direktivet på lång sikt, närmare bestämt inom tre år.
Jag instämmer fullständigt i vad som har sagts, eftersom Generaldirektoratet för energi och transport av säkerhetsskäl vill reglera förarnas arbetstid utöver körtiden.
En förares trötthet beror nämligen inte på om föraren är egenföretagare eller anställd.
Tvivla inte på att detta är min ståndpunkt.
Eftersom jag var medveten om de svårigheter som finns, föreslog jag rådet och parlamentet en text där den aspekten ändrades, att man skulle vänta i tre år med att inbegripa de förare som är egenföretagare, men att de sedan automatiskt skulle omfattas av direktivet.
Jag behöver inte påminna er om de långa diskussioner som fördes i rådet, och som ledde till en gemensam ståndpunkt om en kompromiss som alla medlemsstater och alla närvarande delegationer godtog, och som jag själv i kommissionens namn naturligtvis godtar också.
I det här sammanhanget, ärade kolleger, vill jag säga att jag anser att detta visserligen inte är den perfekta lösningen, med det är ett steg framåt.
Det kan vara värt att påtala att delegationerna från Europeiska unionens olika länder och ministrarna kommer med ett argument som det ligger mycket sanning i, och det handlar om en stor svårighet, nämligen den verkliga kontrollen av de förare som är egenföretagare.
Och även om de förare som är egenföretagare utelämnas ur direktivet, så är detta ändå ett steg framåt.
Det är ett löfte som jag har tagit på mig, även om jag inte tycker om det, och detta säger jag mycket klart.
Ärade kolleger, ni måste förstå att jag alltid håller mina löften och därför kommer jag att stå fast vid det, och det finns en rad ändringsförslag som jag inte kan stödja, även om jag önskar att jag kunde göra det, eftersom jag fullständigt instämmer med innehållet, men jag har ett avtal med rådet.
Detta förhindrar inte att jag, när förlikningsförfarandet inleds, vilket jag anser att det kommer att göra - eftersom jag tvivlar på att rådet uppnår en kompromiss som innebär att de förare som är egenföretagare inbegrips automatiskt, vilket jag alltså anser bör vara fallet - kommer att använda alla mina krafter för att försöka finna en lösning i syfte att häva den situation som otvivelaktigt kommer att uppstå då.
Jag syftar på en rad ändringsförslag som kommer att räknas upp konkret i morgon och som jag för närvarande inte kan godta, även om jag håller med om innehållet i dem.
Jag kan däremot godta ändringsförslagen 7, 11, 14 och 16, i vilka begrepp som redan finns med i det ändrade förslaget till direktiv tas upp och som inte precis ingår i den kompromiss som har slutit med rådet.
Dessa ändringsförslag kommer enligt min åsikt förbättra direktivets övergripande innehåll.
Likaså har vi konstaterat att ändringsförslagen 9 och 21 gör texten klarare och att det i ändringsförslagen 18 och 22 till en början ges ett bättre skydd, men där man kanske måste överväga en anpassning när det gäller de konkreta formuleringarna, men innehållet i dessa kan vi dock inte kan godta.
Det samma kan sägas om ändringsförslagen 3, 5, 8, 12, 15, 17 och 19, vilka vi inte kan godta eftersom risken finns att de antingen kan strida mot med befintliga regler i förordning 3820 / 85 eller 3821 / 85, eller till och med direktiv 88 / 599, eller att de blir svåra att tillämpa.
Jag vill erinra om att koncepten arbetstid och körtid är två olika begrepp som regleras av två olika juridiska instrument.
I detta sammanhang finns det ett ändringsförslag, nummer 23, i vilket en orimligt stor administrativ börda föreslås och det kan jag inte godta.
Det viktiga, som Hughes sade i början av sitt inlägg och som flera andra talare har sagt, är att de förare som är egenföretagare inbegrips, vilket skulle ske automatiskt enligt det förslag jag utarbetade förut.
Om man skall se på den interna logiken i förordningen, anser jag att den grundas på att tröttheten är en säkerhetsrisk, och därför lade jag i egenskap av ansvarig för Generaldirektoratet för energi och transport fram ett förslag med dessa karakteristika, annars skulle det bara vara en fråga för kommissionären för sociala frågor och inte mitt ansvar.
Jag gör det av säkerhetsskäl; men även om jag fullständigt håller med om denna oro, har jag gett rådet ett löfte som jag måste hålla, men ni vet att ni kan räkna med mig för att försöka finna lösningar i förlikningsdebatterna och jag hoppas att slutresultatet av dessa kommer att bli så positivt som vi alla önskar.
